MUSIK.
Engelska Folkmelodier, satta i Harmoni af Sir
Henry Bishop. Text af Charles Mackay.
Stockholm. — Pris 36 sk. bko. :
En af .de ädlare frukter som den lifligare
kommunikationen mellari folken bringat till
mognad; är utan tvifvel ock det intresse man
-egnar äfven åt främmande nationalmusik. Se-
dan Herder, Jones, m.fl. har: man visserli-
en-skänkt uppmärksamhet åt främmande na-
tionalpdesi, och till och med tillegnat sig
den aflägsna österns litterära skatter; men
tönen, det måhända ännu mera omedelbara
uttrycket.af det forntida folklynnet, har länge
dröjt att följarsin syster på dess vandring
genom verlden. Först på sednare tider har
detta inträffat mera allmänt, och de britiska
öarnes folktoner voro i detta.hänseende bland!
de Tförsta. Besynnerligtvis hafva dock de
skottska och irländska melodierna företrädes-
vis blifvit allmännare kända, då deremöt de
engelska stannat. i skuggan. : (Den bekanta
The last: rose of.summer, t5 ex. äraf irländskt
ursprung.) Man tillskrifver detta icke utan!
skäl den omständigheten, att skalder sådana!
som Burns, Th. Moore m. fl. skänkt Skott-
lands och Irlands melodier nya dikter i ut-
byte mot de stundom föråldrade, för vår tid
någon gång anstötliga gamla texterna, äfven-
som att mästare som : Haydn, :Beethoven; C.
Mav: Weber: skåpat den harmoniska omkläd-
Haden. Öfverhufvud är det ett högst märk-
värdigt fenomen, att ett folk med så herrliga
tonminnen som det britiska, ej i någon vä-
sentligare mån förmått bevara och inpå nyare
tiden fortplanta deras nationella drag; ett
förhållande, som äfven eger rum med Sverge;
Ryssland, Spanien; den nyare spanska musi-
ken är endast ett eko af. den modernt italien-
ska. Man måste antaga, att den ringa vård,
som -från maktens sida:i dessa länder egna-
des musiken, just vid den-tidpunkt då natur-
ljudet skulle utveckla sig till konst, har varit
en hufvudsak till den späda plantans afty-
nande. Hvad Englahd särskildt beträffar, lä-
rer väl ock det stränga puritanska nitet i 17:de
seklet ej litet bidragit till att qväfva utveck-
lingen af den musikaliska andan, hvars styrka
i sanning måste varit stor, då Edvard I (år
1283) lät sammankalla och afrätta samtliga
barderna i provinsen Wales, emedan han fann
deras sånger utöfva en alltför liflig verkan på
ungdomens frihetssinne! — men dess märk-
ligare och mera förtjenta af uppmärksamhet
äro emellertid de reliker som :hos denna na-
tion ännu förefinnas (fast ej alla af lika hög
ålder), och synnerligast då de oförtjent hittills
måst träda tillbaka i skuggan:
Ett ganska intressant bidrag härtill är den
af sir: Henry Bishop utgifne och harmonise-
rade samling af: engelska nationalmelodier;
hvaraf : ett första häfte med svensk text här-
städes nyligen :reproducerats. Det innehåller
sex stycken, alla i:olika nyans uttalande den
hbjertliga; kärnfriska; bastanta naivetet, som
utgjordesett så individuelt utmärkande drag i
det.ogamla glada Englands försvunna dagar:
Denna gladare ton skiljer sig väsentligen från
den än vilda, än ljufva romantik gom råder
i syskonländernas sånger, utan att dock för-
neka slägttycket -— det är fastmer blott vex-
Jandesuttryck -hos samma anletsdrag — och
os——— RR AR AR