Article Image
MUSIK. Engelska Folkmelodier, satta i Harmoni af Sir Henry Bishop. Text af Charles Mackay. Stockholm. — Pris 36 sk. bko. : En af .de ädlare frukter som den lifligare kommunikationen mellari folken bringat till mognad; är utan tvifvel ock det intresse man -egnar äfven åt främmande nationalmusik. Sedan Herder, Jones, m.fl. har: man visserlien-skänkt uppmärksamhet åt främmande nationalpdesi, och till och med tillegnat sig den aflägsna österns litterära skatter; men tönen, det måhända ännu mera omedelbara uttrycket.af det forntida folklynnet, har länge dröjt att följarsin syster på dess vandring genom verlden. Först på sednare tider har detta inträffat mera allmänt, och de britiska öarnes folktoner voro i detta.hänseende bland! de Tförsta. Besynnerligtvis hafva dock de skottska och irländska melodierna företrädesvis blifvit allmännare kända, då deremöt de engelska stannat. i skuggan. : (Den bekanta The last: rose of.summer, t5 ex. äraf irländskt ursprung.) Man tillskrifver detta icke utan! skäl den omständigheten, att skalder sådana! som Burns, Th. Moore m. fl. skänkt Skottlands och Irlands melodier nya dikter i utbyte mot de stundom föråldrade, för vår tid någon gång anstötliga gamla texterna, äfvensom att mästare som : Haydn, :Beethoven; C. Mav: Weber: skåpat den harmoniska omklädHaden. Öfverhufvud är det ett högst märkvärdigt fenomen, att ett folk med så herrliga tonminnen som det britiska, ej i någon väsentligare mån förmått bevara och inpå nyare tiden fortplanta deras nationella drag; ett förhållande, som äfven eger rum med Sverge; Ryssland, Spanien; den nyare spanska musiken är endast ett eko af. den modernt italienska. Man måste antaga, att den ringa vård, som -från maktens sida:i dessa länder egnades musiken, just vid den-tidpunkt då naturljudet skulle utveckla sig till konst, har varit en hufvudsak till den späda plantans aftynande. Hvad Englahd särskildt beträffar, lärer väl ock det stränga puritanska nitet i 17:de seklet ej litet bidragit till att qväfva utvecklingen af den musikaliska andan, hvars styrka i sanning måste varit stor, då Edvard I (år 1283) lät sammankalla och afrätta samtliga barderna i provinsen Wales, emedan han fann deras sånger utöfva en alltför liflig verkan på ungdomens frihetssinne! — men dess märkligare och mera förtjenta af uppmärksamhet äro emellertid de reliker som :hos denna nation ännu förefinnas (fast ej alla af lika hög ålder), och synnerligast då de oförtjent hittills måst träda tillbaka i skuggan: Ett ganska intressant bidrag härtill är den af sir: Henry Bishop utgifne och harmoniserade samling af: engelska nationalmelodier; hvaraf : ett första häfte med svensk text härstädes nyligen :reproducerats. Det innehåller sex stycken, alla i:olika nyans uttalande den hbjertliga; kärnfriska; bastanta naivetet, som utgjordesett så individuelt utmärkande drag i det.ogamla glada Englands försvunna dagar: Denna gladare ton skiljer sig väsentligen från den än vilda, än ljufva romantik gom råder i syskonländernas sånger, utan att dock förneka slägttycket -— det är fastmer blott vexJandesuttryck -hos samma anletsdrag — och os——— RR AR AR

28 augusti 1855, sida 3

Thumbnail