STOCKHOLM, den 28 Aug
De bedröfliga erfarenheter Tyskland van
under åren 1848 och 1849 ha en lång tid borti
verkat en förlamning på allmänna opinione
samt en upplösning och förbistring af alla rk
litiska partier, hvilken de makthafvande fö
stått att slugt begagna, för att efterhand un
danrödja och förinta de reformer, som ome
delbart eller medelbart voro en följd af 184
års rörelser, och att öfverallt föra statsvagne
tillbaka i det gamla hjulspåret. Det konsti
tutionella och:det demokratiska partiet me
deras talrika nyanseringar ha befunnit sig
fullkomligt upplösningstillstånd, och endast d
tvenne fraktioner, som beteckna två olik
extremer, ha vetat att för sina enskilda syf
ten begagna sig af den närvarande ställnin
gen. Junkerpartiet har efter vänligheten för
gätit att en reaktionsperiod icke kan vara til
evig tid; det hari allt velat föra sakerna till
baka till det gamla tillståndet och icke anset
sig åt tidsandan böra offra någonting af de
feodala privilegierna, utan tvärtom sträfvat at
icke blott förinta 1848 års verk, utan äfver
alla de sociala reformer som egt rum sedar
början af detta århundrade. Kommunismer
åter har å sin sida, isynnerhet iståterna vic
Rhein, sökt göra propaganda och under der
allmänna reaktionen och förvirringen af alls
offentliga förhållanden gladt sig med den sat-
sen: ju sämre desto bättre ! Man må tänka
huru illa som helst om dess för sann mensk-
lig frihet förderfliga doktriner, så är det dock
visst, att den såsom politiskt parti utveck-
lar en stor slughet, sammanhållning och plan-
messighet, så att man väl kan säga derom
såsom Polonius om Hamlet: Det är metod i
denna galenskap !
Den ömkliga rol, som Tyskland spelat
under de nuvarande europeiska förvecklin-
garne, synes omsider ha väckt de liberala
partierna ur deras domning och manat dem
att tänka på en organisation, hvarigenom de
åter kunna göra sig gällande och med krafi
föra det nationella intressets talan, i en för
Europas framtid så vigtig tidpunkt som dep
närvarande. Man arbetar på att åstadkomma
en förening och gemensamhet i sträfvanden
mellan det konstitutionella partiet (Göthäpar-
tiet) och demokraterna, .Särdeles märklig i
detta hänseende är en af.G. Dietzel nyligen
utgifven skrift: Bildung einer nationalen Partej
in Deutschland, (Bildandet af ett nationelt
parti i Tyskland), som på ett par veckor
vunnit en enorm utbredning, hvilken endast
blifvit ännu mera ökad genom några sydtyska
regeringars påbud om skriftens konfiskerande.
Förbundsdagens beslut om en revision af
den på fullkomligt laglig väg och med iakt-
tagande af alla konstitutionella former till-
komna hannoverska författningen, har gifvit
en ny impuls till en närmare förening a? de
liberala fraktionerna, för att söka åstadkoråma
en annan förbuadsorgan, en mera nationel
representation af de tyska staterna, än. den
som för närvarande residerar och reviderar j
det gamla dystra pålatset vid Eschenheimer-
gasse i Frankfurt. På förbundsdagens förord-
nanden om författningsrevisioner börja de sär-
skilda tyska stäternas folkrepresentanter svara
med fordringar om en grundlig tevision af
förbundsdagen sjelf. Vid alla de tyska landt-
dagar som detta år varit sammankallade, ha
förslag i denna riktning framkommit och blif-
vit omfattade med mycken värma.
Pa Gårdagens post rhedförde den underräittel-
sen att ständerförsamlingen i Wirtemberg
Blifeit upplöst, derföre att dess förhandlingar
— såsom det hette i den kongl. kungörelsen
härom — hade tagit en riktning som icke
vore öfverensstämmande med landets välför-
stådda intressen.
f5 Verkliga orsaken till denna upplösning var
den att Wirtembergs deputeradekammare med
allvar gripit sig an med frågan om ett refor-
merande af tyska förbundet och dess repre-
sentation. En motion i denna syftning var
väckt af 18 ledamöter af kammaren, och det
betänkande, som häröfver afgafs till k mma-
ren är ganska märkligt och intressant. Det
inzehåller fullstindiga motiver för förslaget
och Jemnar en kort rekapitulation af tyska
förbundeta historia, som visar att furstarne
ständigt brutit de löften som de i kritiska ögon-
blick gifvit sina undersåter. Denna motivering
Lå yc öfrigt hufvudsakligen at följande inne-
. Redan vid det tyska förbundets upprättande
insåg man att den nuvaran !e författningen vore
otillräcklig, och i December 1814och på våren
1815 hade först 29, derefter 34 suveräna furstar
teh fria städer begärt en representation af tyska
folket vid förbundsdagen. Saken lyckades
då icke; hufvudsakligett väl til följd af utlan-
dets inflytande,. Ar 1848 hade emellertid
en mer än trettioårig erfarenhet: bevisat, att
det tyska förbundet med--sin dåvarande för-
fattning icke vore-i stånd att lösa sin upp-
gift. Vi vilja blott erinra om två allmänna
punkter, nemligen om den tolkning man gif-
vit art. 13 af förbundsakten: I alla förbunds-
etater skall finnas en, ständerförfattning och
art. 34 af slutakten af den 15 Maj 1820:
pFörbundsförsamlingenshar.att vaka öfver att
dessa bestämmelser icke bli ouppfyllda i nå-l
gon förbundsstat, samt om art. 19 af för-
bundsakten: Förbundsmedlemmarne förbe-
hålla sig att vid förbundsförsamlingens för-.
sta sammankomst i Frankfurt rådslå om han- :
telnr och förbindelserna -melan—de-gärgkilda
Pr data dam llbar arma aslkannaefartan 3