blommig, men till hälften bortskyrnd af kistan Är det möjligt att genom en mer intagande och djup kontrast åskådliggöra denna dystre sanning: att börja lefva, det är att börja dö! De andra norska målningarne äro nästar allesaromans landskapsstycken, och många af dem ganska anmärkningsvärda, De aldra tlesta vittna om ett samvetsgrannt naturstudium. Till en början vill jag anföra tre namn, tagna i alfabetisk ordning. Dahl. Hans Vy af Mariedal nära Christiania framställer, bland andra förtjenster, ett förgrundsparti som vittnar om en på samma sång kraftig och konstfärdig pensel. Bergsforssens skum är förträffligt. Hans Vinterstycke vid stranden af Elbe intsger ninst sagdt ett lika högt rum. Det är ett träd, Å som fått till uppdrag att representera denna vinterscen och det fullgör detta på ett ypperligt sätt, genom att visa sig i sin kraftfulla nakenhet. Grenpartierna skulle omöjligen kunna vara mera pittoreska och mera natursanna. Eckersbergs Förebud till storm. Denna tafla är, till att börja med, ganska väl anlagd, i det afseendet nemligen att konstnären förlagt vyen af stormen emellan två vackra klippväggar, hvilka koncentrerar den för åskådarnes ögon och göra dess detaljer mera synbara. Dessa detaljer äro väl valda och väl uppfattade. Så måste den luft se ut der stormen födes, så måste de moln se ut som bära den i sitt sköte och de nästan feberartade rörelser som dess annalkande ger åt vattnet, åt foglarne. Det tyckes mig dock som det vore litet för mycket blått deri eller en blå färg, — som är alltför blå på denna tafla. Gudes Fjällparti från Bergens amt är säkert en af den norska expositionens skönaste saker, så väl genom kraften af hans pensel som detaljernas finhet. Denna tafla behöfde ej frukta hvilket grannskap som helst. En Norsk skog af Bagge har ådragit sig uppmärksamhet genom förstånd i färgernas anbringande, sanning i dagrarne genom en än och lätt teckning af träd, genom väl vattnade stränder, genom väl beräknade perspektiver. En solnedgång i skogen af Bodom är af en art som gör mycken effekt. Den verkan som frambringas af solen till venster på taflan är mycket lycklig. Några kriticiha tyckt att det ej fanns nog omvexling på högra sidan af taflan; men måhända är det riktigast att, när man vill åstadkomma effekt på en sida, ej göra det äfven på den andra. Det är ett offer åt enheten som jag för min del skulle vara mera böjd att berömma än klandra, på samma gång jag medger att i detta särskilda fall och huru mycket i sin nedgång hr Bodoms sol än må vara, han måhända skulle kunnat anbringa en mindre tät skugga på den högra sidan af skogen. Dalen dland bergen af Frich samt Vy från Christianias omgifningar af Miller äro likaledes arbeten värda att ses och i hvilka man skulle kunna finna mycket att berömma. Men jag måste skynda att sluta, sedan jag likväl först gifvit en särskild mention honorable åt Böes kamelior, åt Printz frukter, som äro målade med finhet och sanning, åt Hellands spatsertur, hvari det finns många förträffliga figurer, samt åt mademoiselle Hansteens porträtter, hvaribland jag bör nämna dem af de båda systrarna samt af professor Hansteen De båda systrarna återge väl lenna barndomens naiva fysionomi. Hvad len lärde professorn beträffar, är han målad ned kraft ehuru af en qvinnohand, och jag rågar tro att porträttet är likt. I mitt nästa bref ämnar jag afsluta de köna konsterna med en öfversigt af alla de kolor hvarom jag änonu ej talat, skulpturrbetena deri inberäknade. Det är visserligen tt brista i uppmärksamhet mot många sköna aker att taga dem så der i massa, men inustriexpositionen är nu fullständig. Sverge ch Norge ha der redan länge varit installeade och vänta mig. De sköna konsterna, tan att upphöra att vara sköna, skulle dock å längden kunna trötta. Det är derföre tid tt jag säger teckningen och färgen farväl och år att besöka en ny verld af mästerverk. lunestem———mereo— —— RR