frn —— ———— RR
gra ord på franska till detf grönklädda frun-
timret, som straxt derpå gick ut ur rummet.
Ser ni, yttrade hon derefter till mig, jag
är en qvinna med grundsatser; lägg också
härtill mitt beklagliga helsotillstånd, som gör
att jag ej kan utbärda någon själsskakning ...
Ni är ännu en ung man, och jag är ett myc-
ket gammalt fruntimmer; detta berättigar mig
att gifva er goda råd. Skulle ni ej göra klo-
kast i att söka bli hvad man kallar rangerad
karl, att göra ett hederligt parti? Stora hem-
gifter äro sällsynta, och då man för öfrigt
aldrig vinner på att gifta sig öfver sit: stånd,
borde ni söka upp åt er ett ungt fruntimmer,
fattigt på guld men rikt på hjerta och mo-
ralitå.
Helt bestört stirrade jag en lång stund på
den gamla frum, utan att begripa något af allt
detta pladder; jag förstod visserligen, att hon
talade om giftermål, jag trodde mig ana att
hon hade någon som hon ville gifta bort;
detta var mycket vackert af henne och vida
mindre dyrt än att gifva ifrån sig ett arf...
Men hon hade också talat om en by i step-
erna, dit man kanske skulle släpa Matrena
i samma ögonblick man här föreslog mig ett
giftermål. . . Giftermål! för tusan, jag ...
Här tvärtystnade herr Karataeff och såg på
mig; hvarefter han återtog:
Ni är väl icke gift?
Nej
Det skulle jag slagit vad om, det skulle
jag sannerligen ha slagit vad om. Jag var
både förargad oeh ledsen och svarade den
g-mla äktenskapsmäklerskan:
Men, madame, det der rör ju icke sjelfva
saken och kan icke leda till något resultat.
Det var sej fråga om giftermål; jag önskar
G nkelt få veta, om ni samtycker eller
i emot lämplig ersättning till mig af-
Sickan Matrena, er lifegna.n
K