frn —— ———— RR gra ord på franska till detf grönklädda fruntimret, som straxt derpå gick ut ur rummet. Ser ni, yttrade hon derefter till mig, jag är en qvinna med grundsatser; lägg också härtill mitt beklagliga helsotillstånd, som gör att jag ej kan utbärda någon själsskakning ... Ni är ännu en ung man, och jag är ett mycket gammalt fruntimmer; detta berättigar mig att gifva er goda råd. Skulle ni ej göra klokast i att söka bli hvad man kallar rangerad karl, att göra ett hederligt parti? Stora hemgifter äro sällsynta, och då man för öfrigt aldrig vinner på att gifta sig öfver sit: stånd, borde ni söka upp åt er ett ungt fruntimmer, fattigt på guld men rikt på hjerta och moralitå. Helt bestört stirrade jag en lång stund på den gamla frum, utan att begripa något af allt detta pladder; jag förstod visserligen, att hon talade om giftermål, jag trodde mig ana att hon hade någon som hon ville gifta bort; detta var mycket vackert af henne och vida mindre dyrt än att gifva ifrån sig ett arf... Men hon hade också talat om en by i steperna, dit man kanske skulle släpa Matrena i samma ögonblick man här föreslog mig ett giftermål. . . Giftermål! för tusan, jag ... Här tvärtystnade herr Karataeff och såg på mig; hvarefter han återtog: Ni är väl icke gift? Nej Det skulle jag slagit vad om, det skulle jag sannerligen ha slagit vad om. Jag var både förargad oeh ledsen och svarade den g-mla äktenskapsmäklerskan: Men, madame, det der rör ju icke sjelfva saken och kan icke leda till något resultat. Det var sej fråga om giftermål; jag önskar G nkelt få veta, om ni samtycker eller i emot lämplig ersättning till mig afSickan Matrena, er lifegna.n K