geognostiska kartors upprättande, var i allo
mötet värdigt. Fråga uppstod dock icke der-
om, huru medel till ett så kostsamt arbete
skulle tillvägabringas: den frågan är dock äf-
ven af stor vigt. Billigt synes det visserligen
att här, likasom i andra länder, bör staten
lemna bidrag, ty annars kommer hela företa-
get på grund; men rättvist är ock, att hvarje
Jordegare, som förmedelst ifrågavarande arbete
Sann kände LL prora fördelen att erhålla nog-.
.om om huru hans jord är be-
skaffad, och hvaraf den består Or blott pål.
in utan äfven på djupet — jemväl bör i
ostnadef deltaga. Sannolikt skall dock en
sådan kostnadsfördelning möta motstånd bland
de mindre jordegarne, af hvilka många ejl:
kunna fatta hvartill hela företaget gagnar. l.
Deremot älska vi tro, att de större jordegarne I
med desto mera intresse och med en derefter
lämpad frikostighet skola befrämja saken. En
ssådan föresyn skall i detta, likasom i hvarje
annat allmännyttigt företag, underlätta åtgär-
.den 7). Geologien spelar redan en stor, och
skell med hvarje år spela en än vigtigare rol:
den skall snart erkännas såsom den, näst ke-
-mien, nyttigaste vetenskapen för landtbruka-
ten, fabrikanten och arkitekten. Vår jord
eger i sitt sköte dyrbara skatter, om hvilka
vi ännu ega ringa kännedom och af hvilka
vi alltså icke kunna draga någon egentlig
nytta. Äfven i detta fall gäller fördenskull
regeln: kunskap ger makt.
Mer än knapphändigt behandlades deremot
dem just rm så vigtiga frågan: Huru vårt landt-
bruk bör ordnas, för att lemna en lönande, men
derjemte fortfarande progressiv afkastning. —
Men också måste medgifvas att om den frå-
gan kan skrifvas en hel volym, och talas oaf-
brutet under ett hel; landtoruksmöte, utan att
ämnet är och blir uttömdt.
De fleste talarne behandlade frågan mera
specielt: redogjorde för huru deras landtbruk
var ordnadt — i hvilket afseende hr Heden-
grens föredrag var i nög grad intressant —
eller huru det med tiden skulle ordnas. Ty-
pen för ett lönande landtbruk framställde in-
gen, så att noga räknadt blef frågan icke be-
svarad. Icke heller gjorde någon sig mödan
att klart framställa vårt landtbruks brister, —
sannolikt derföre att ingen kommit till Fyris-
vallen för att måla i grått; än mindre fram-
ställde någon ens i allmänna drag huru bri-
sterna skulle afhjelpas, — sannolikt emedan
en sådan framställning var väl mattande un-
der den tropiska värman. Emellertid med-
gafs dock, hvad äfven i frågan lösligen an-
tyddes, att vårt landtbruk råkat på en ganska
betänklig afväg, den nemligen, att sädesproduk-
tionen till ajsalu blifvit för vida utsträckt. Man
klandrade att denna afväg blifvit beträdd, och
några räknade det landtbrukarne till fel, men
ingen framställde hvarföre så bar skett. Or-
saken hvarföre våra landtmän kommit på denna
afväg, hvars verkningar äro för en hvar syn-:
bara, är helt enkelt den, att de flesta ibland
dem sakna tillräckligt kapital för sitt yrkes be-
drifvande. Deraf tvingas de att i första rum-
met anstränga hela sin tankekraft och vidtaga
alla upptänkliga åtgärder för att nöjaktigt lösa
den frågan: huru ställa vårt landtbruk så, att
genom det tillräckliga medel må inbringas för
bestridandet af de oundvikliga utgifterna till
skatter och onera, till räntan på det lånade
kapitalet, till omsättningen af vår rörliga skuld,
till arbetsfolkets aflöning, till inventariernas
underhåll, till lefnadskostnader m. m.? I an-
dra rummet kommer frågan: blir något deref-
ter öfrigt till förökandet af grundkapitalet
jordens) växtkraft och värde, eller ätmin-
stone till det-ammas bibehållande i oförmin-
skad kraft och styrka? — Det är beklagligt
att denna fråga måste ställas i andra rummet;
men ty värr! så sker dock. Mer och min-
dre hafva våra landtmän blifvit tvingade, och
skola sannolikt ännu länge tvingas, attåsido-
sätta den gyllne reglen: den jord som är
4acksam att odla bör skonsamt behandlas. Att
så ej kan ske, är en gifven följd deraf att
den svenska jorden är i allmänhet hårdt tryckt
af en mängd onera, bland hvilka åtskilliga
icke ensamt borde vidlåda jorden, att den i
hög grad är skuldsatt, att räntefoten ännu är
för hög och kommunikationerna otillräckliga.
Under sådana förhsllanden är det klart, att
hvarje jordbrukare som är skuldsatt — och
det äro de flesta — företrädesvis måste pro-
ducera den vara hvilken, på samma gång
den tager det relatift minsta kapitalet i an-
språk, derjemte snarast och med minsta om-
gången kan i penningar omsättas. — En så-
dan vara är, under förhanden varande förhål-
landen spanmålen. Det är derföre som med
hvarje år den odlingsbara jorden antingen för
vandlas till sädesbärande, som spanmålspro-
duktionen stigit, och ännu genom en förökad
bearbetning af jorden skal. stigs, ehuru detta
ske.t och sker på bekostnad af jordens visst
icke öfverflödigt stora växtkraft. Sannolikt
kommer dermed ännu länge att fortgå, utan
afseende derpå att jordens produktionsför-
måga synbart tynar af; men lika sannolikt
är ock, att då en reaktioa uppstår — och
någon gång måste den uppstå, likasom då
en person ständigt lefver på sitt kapital i
stället att lefva på afkomsten af detsamms
— så inträffar en ganska svår kris uti vårt
naturliga skrytsamt s. k. framåtgående landt-
bruk.
5) Då i ett af Englands grefskap tillräckliga medel
fattades för de geognostiska undersökningarnes
skyndsammare afslutande, skänkte lord Wellington,
som annars var känd såsom ytterst sparsam, 4000
(48,000 rår bko) och earlen af Leicesier 2000
till ändamålets befrämjande. Vi ega visserligen