EN RYSK ÄDLINGS- ANTECKNINGAR).
IWAN TOURGHENIEF,
Öfversättning.
Man hörde ljud af;bästhofvars slående mot
stallgolfvet, en piska klatschade, och. Peetia,
en koppärrig och väderbiten, karl om fyratio
år,,skyndade ut, hållande vid. betslet en tem-
ligen vacker grå hingst, hvilken han lät resa
sig upp på bakfötterna; derefter, sprang han
med Eohom .två hvarf omkring gården och
stannade honom sedan ganska skickligt. midt
framför oss, på.den fördelaktigaste. platsen;
Gornostai strök baklänges, frustade, gnäggade,
svängde med svansen, skakade : häftigt på
hufvudet och gjordejett behagfullt krumsprång
för vår räkning.
Det är ett väl dresseradt djur,, tänkte jag.
Släpp efter, tyglarne litet; ännu mer, ännu
mer!, sade Sitnikoff, som började gifva noga
akt på mig. Nå, sade hanslutligen, hvad
tycker ni?
Det är ingen dålig häst, men frambenen
äro icke tillräckligt starka.v
Starkare får man aldrig sen, svaradejbäst-
bandlaren i mycket öfvertygande, ton; och
länden då! Var god och se litet närmare på
länden . .. den är som en sammetskudde;
man kunde få lust att lägga sig på den.
Karlederna äro för mycket. utbildade; på
längden.n
Hvad är det för längd att tala om. Peetia,
låt honom springa... I traf, i traf, i traf!
säger jag dig; låt honom ej galoppera.,
Peetia började manegen på nytt. Som vi
alla tego, sade Sitnikoff till Peetia:
pDet är bra; led honom tillbaka i stallet
och för nu fram Sokol.p
Sokol, en kolsvart hingst af holländsk race,
med kullrig länd och något fyllig buk, syn-
tes mig litet bättre än Gornostai, , Han hörde
till det slaget hästar som krumbugta sig när
de gå, som slänga frambenen åt höger och
venster och som ha en föga lidande gång.
Medelåldriga köpmän bysa förkärlek för detta
slags hästar, hvilkas traf påminner om en
flink kypares gång; de äro bra till enspän-
nare för en eftermiddagpromenad, ty de föra
sig med elegans och böja lätt halseri åt sidan,
de draga oförskrickt en tung och klumpi
droska, lastad med en kusk som ätit så
mycket som tio karlar, med en lång och ma-
ger, af magsjukdom lidande köpman, såmt
med hans korpulenta fru, klädd i himmels-
blått siden och med silkesnäsduk på hufvu-
det, påsatt som en trång kalott. Jag, afsade
) Se A. B. n:ris: 156—158, 160, 162, 164, 165;
168—172,.174,, 16, 1774 179, 180 och 188,