tunt dc SCKVBCEP ANA FAT TIM MUD VU ILUDECHK
Hvilket inflytande bör Anders uppträdande
härstädes utöfra på svenska sångscenen?
(Ur Ny Tidn. för Musik.)
Stockholms konstvänner hafva nyligen haf
tillfälle att höra en af desta sångare, hvilke
genom sin talent eröfrat en europeisk rang
I njutningens spår smyger reflezxionen; fanta
siens plats intages af förståndet, som frågar
om vi blott. ha!t samma ögonblickliga nöje
som med sångfåglen kommer och försvinner?
Ingenting förträffligt, det må uppenbara gig
i hvilken form som helst, försvinner utan åt
efterlemna verkningar, om de än icke af alle
omedelbarligen märkas. Men på ingen ute-
blifver sjelfva verkan af ett uttryck, hemtad!
vr själens djup och beherrskande ett organ,
smidigt nog för att troget återspegla detsam-
ma, samt förenadt med ett sinne för form-
skönhet, fint nog för att gifva det en mot
konstsmakens fordringar svarande iklädnad.
Denna verkan är själsförädlingen ; och allt hvåd
söm dertill bidraget, bör aktas högre än ett
ögonblickligt nöje, om än mångens blick ej
genom den lekande ytan förmår skåda den
allvarliga betydelse som bor på djupet.
Ur dennå synpunkt sedt, kan det icke vara
ovigtigt att und-rsöka, i hvad mån Ander kan
anses böra hafva gifvit en impuls till häfvan-
det af de brister, som uti detta slags konst-
utöfning hos oss ännu kunna förefinnas ).
Ander har visat oss hvilken vigt det ligger
på sårgarens skådespelareförmåga och hans
sceniska praxis i allmänhet. Härmed förstå
vi ej blott färdigheten i yrkets mekanism,
ehuru nödvändig äfven den är, utan isynner-
het förmågan att gifva hvarje rol en särskild,
uteslutande, öfverallt fasthållen förg, eller med
andra ord, att individualisera den. Häruti be-
står skilnaden mellan den blotta rutinsujetten,
som icke förmår detta, och den verklige ar-
tisten, För tenorsångaren medför detta pro-
blem dubbel svårighet, dels emedan hans ro-
ler vanligen äro af temligen enahanda färg,
dels emedan denna plägar vara nog mattoch
fadd; ett hufvudmedel, hvarigenom Ander plä-
gade undvika denna sednare klippa, var den
karakter af manlighet, som han isynnerhet al-
drig underlät att gifva detta slags roler.
För att visa huru Ander i allmänhet upp-
fattade sin uppgift, och antyda några af de
mömenter, hvilka för vår scen ej böra vara
förlorade, återkalla vi i minnet blott ett par
scener ur Trollflöjten och Marthan
Genast i Trollflöitens första scen var hans
flykt för ormen ej skrämselns öfverilade bråd-
ska, utan mera tillbakavikandet för en öfver-
lägsen naturkraft, och hans nedsjunkande var
icke den förskräcktes svimning, utan den ef-
ter en förtviflad kamp af sina krafter öfver-
gifne hjeltens fall. Vid drottningens anblick
beskuggar han sina ögon och sjunker — ji
stället för den öfliga bugningen — vid hen-
nes inträdande på knä, hvilket, utfördt med
denna antikt furstliga hållning, lika mycket
ökar illusionen af drottningens dystra glans,
som det motiverar hennes ord till honom:
Q aittre nicht, mein Liebling dws. Särskildt bör
ock nämnas hans stumma spel under den
tröstlösa Paminas cavatina, der han för henne
ej antyder förbudet att tala, hvilket natur-
ligtvis skulle återställa hennes lugn, mutan
blott smärtsamt vänder sig från heone. Det
lönade här mödan att studera det talande ut-
trycket uti minspelet, uti de plastisk. attity-
dernä. En särskild uppmärksamhet förtjenade
ock det konstfulla sätt, hvarpå han förstod
att använda manteln till pittoresk drapering.
I hela rolen var kraftfull manlighet ett huf-
vudårag.
Lyonels egenskap af en nutidehs landtman
uteslöt många af Anders dramatiska medel,
och rolens modernt sentimentala momenter
skulle för mången utgjort svåra stötestenar.
Likväl var det en af Anders tacksammaste
roler. En naturlig gratie, en säker takt och
så mycken elegans som den okonstlade far-
mern Kunde vidtåla, förde honom öfver hin-
dero. Vi vilja här blott framlyfta två mä-
sterligt utförda momenter. Det ena föregår i
fosterbrödernas hem (andra akten), då Plum-
kett skyndat efter Nancy, och Lyonel ser sig
) Ingen lärer vara obillig nog att af våra sångare
fordra uppnåendet af Anders konst; men väl skall
man väuta och erkänna ett klokt begagnsnde af det
tillfälle till praktiskt studium hans uppträdande här-
städes gifvit vid handen. Vi erinr3 här om den
utmärkta flit, hvarmed Sera af vira -fngerskor stu-
derade Jenny Lind, och den framgår; io rönte vid
öfvertagandet af de festa bland 3 partier.
dem och kallar dem du. Orsaken hvarföre