tunt dc SCKVBCEP ANA FAT TIM MUD VU ILUDECHK Hvilket inflytande bör Anders uppträdande härstädes utöfra på svenska sångscenen? (Ur Ny Tidn. för Musik.) Stockholms konstvänner hafva nyligen haf tillfälle att höra en af desta sångare, hvilke genom sin talent eröfrat en europeisk rang I njutningens spår smyger reflezxionen; fanta siens plats intages af förståndet, som frågar om vi blott. ha!t samma ögonblickliga nöje som med sångfåglen kommer och försvinner? Ingenting förträffligt, det må uppenbara gig i hvilken form som helst, försvinner utan åt efterlemna verkningar, om de än icke af alle omedelbarligen märkas. Men på ingen uteblifver sjelfva verkan af ett uttryck, hemtad! vr själens djup och beherrskande ett organ, smidigt nog för att troget återspegla detsamma, samt förenadt med ett sinne för formskönhet, fint nog för att gifva det en mot konstsmakens fordringar svarande iklädnad. Denna verkan är själsförädlingen ; och allt hvåd söm dertill bidraget, bör aktas högre än ett ögonblickligt nöje, om än mångens blick ej genom den lekande ytan förmår skåda den allvarliga betydelse som bor på djupet. Ur dennå synpunkt sedt, kan det icke vara ovigtigt att und-rsöka, i hvad mån Ander kan anses böra hafva gifvit en impuls till häfvandet af de brister, som uti detta slags konstutöfning hos oss ännu kunna förefinnas ). Ander har visat oss hvilken vigt det ligger på sårgarens skådespelareförmåga och hans sceniska praxis i allmänhet. Härmed förstå vi ej blott färdigheten i yrkets mekanism, ehuru nödvändig äfven den är, utan isynnerhet förmågan att gifva hvarje rol en särskild, uteslutande, öfverallt fasthållen förg, eller med andra ord, att individualisera den. Häruti består skilnaden mellan den blotta rutinsujetten, som icke förmår detta, och den verklige artisten, För tenorsångaren medför detta problem dubbel svårighet, dels emedan hans roler vanligen äro af temligen enahanda färg, dels emedan denna plägar vara nog mattoch fadd; ett hufvudmedel, hvarigenom Ander plägade undvika denna sednare klippa, var den karakter af manlighet, som han isynnerhet aldrig underlät att gifva detta slags roler. För att visa huru Ander i allmänhet uppfattade sin uppgift, och antyda några af de mömenter, hvilka för vår scen ej böra vara förlorade, återkalla vi i minnet blott ett par scener ur Trollflöjten och Marthan Genast i Trollflöitens första scen var hans flykt för ormen ej skrämselns öfverilade brådska, utan mera tillbakavikandet för en öfverlägsen naturkraft, och hans nedsjunkande var icke den förskräcktes svimning, utan den efter en förtviflad kamp af sina krafter öfvergifne hjeltens fall. Vid drottningens anblick beskuggar han sina ögon och sjunker — ji stället för den öfliga bugningen — vid hennes inträdande på knä, hvilket, utfördt med denna antikt furstliga hållning, lika mycket ökar illusionen af drottningens dystra glans, som det motiverar hennes ord till honom: Q aittre nicht, mein Liebling dws. Särskildt bör ock nämnas hans stumma spel under den tröstlösa Paminas cavatina, der han för henne ej antyder förbudet att tala, hvilket naturligtvis skulle återställa hennes lugn, mutan blott smärtsamt vänder sig från heone. Det lönade här mödan att studera det talande uttrycket uti minspelet, uti de plastisk. attitydernä. En särskild uppmärksamhet förtjenade ock det konstfulla sätt, hvarpå han förstod att använda manteln till pittoresk drapering. I hela rolen var kraftfull manlighet ett hufvudårag. Lyonels egenskap af en nutidehs landtman uteslöt många af Anders dramatiska medel, och rolens modernt sentimentala momenter skulle för mången utgjort svåra stötestenar. Likväl var det en af Anders tacksammaste roler. En naturlig gratie, en säker takt och så mycken elegans som den okonstlade farmern Kunde vidtåla, förde honom öfver hindero. Vi vilja här blott framlyfta två mästerligt utförda momenter. Det ena föregår i fosterbrödernas hem (andra akten), då Plumkett skyndat efter Nancy, och Lyonel ser sig ) Ingen lärer vara obillig nog att af våra sångare fordra uppnåendet af Anders konst; men väl skall man väuta och erkänna ett klokt begagnsnde af det tillfälle till praktiskt studium hans uppträdande härstädes gifvit vid handen. Vi erinr3 här om den utmärkta flit, hvarmed Sera af vira -fngerskor studerade Jenny Lind, och den framgår; io rönte vid öfvertagandet af de festa bland 3 partier. dem och kallar dem du. Orsaken hvarföre