STOCKHOLM, den 24 Juli.
I England och Norra Amerika, just de båda
länder hvarest agitationen mot bruket af rus-
gifvande drycker varit mest nitiskt bedrifven,
pågår i närvarande ögonblick en rörelse i mot-
satt riktning, som icke saknar sin rätt stora
märkvärdighet. Båda ländernas press börjar
upptaga frågan, och flera af dess förnämsta
organer, bland andra Julinumret af Englands
för ögonblicket bästa och mest omtyckta tid-
skrift London and Westminster Reviewn, söka
visa att alkoholen innehåller en stark procen:
föda, att samma långsamma gifts som der
finnes förekommer äfven i den inandade luf-
tens kolsyre och i tusen andra ämnen som vi
begagna, utan att det verkar skadligt eller
upplösande, så snart dess inflytelse endast är
öfvergående och stimulerande, och att den
ymnighet hvari ämnena till sprithaltiga dryc
ker finnas utbredda öfver hela jorden på det
tydligaste ådagalägger försynens afsigt att de
skulle af menniskan förnuftigt brukas. Å en
annan sida har reaktionen äfven blifvit väckt
mot den inskränkning i den individuella friheten
som ligger i Mainelagen och dermed besläg-
tade förordningar, isynnerhet sedan man sett
att dessa tvångslagar på många sätt blifvit
eluderade, och öfverträdelserna varit så myc-
ket djupare förderfliga ju mera de burit skrym-
teriets och skenhelighetens stämpel.
Då vi här nedanföre meddela en artikel i
denna syftning ur den egelska veckoskriften
Economist, hvilken alltid ur frihandelsgrund-
satser förklarat sig emot alla så beskaffade
inskränkningar i den sedliga friheten, så sker
det för att visa åtskilliga rätt märkvärdiga
förhållanden som deri omtalas, men icke för
att acceptera de slutsatser hvartill tidningen
kommer, hvaraf flera synas oss mer än lofligt
orättvisa och kortsynta. Det är sannt att
dygd och måtta icke åstadkommas genom
tvångsband, icke ens sjelfvilligt pålagda, utan
att dessa egenskaper måste utveckla sig på
den fria öfvertygelsens väg. Detta är så sannt,
äfven hvad Sverge särsildt beträffar, att det,
såsom vi mer än en gång yttrat, vore den
största och mest beklagansvärda galenskap,
om vi nu, efter erhållande af den nya brän-
vinslagstiftningen, skulle lägga händerna i
kors och tro att fyllerilasten ej vidare be-
höfde på moralisk väg bekämpas. Det är vi-
dare sannt, att tvångslagarne haft sitt upp-
hof från en påtryckning af de stora massorna,
hvilka känt med sig att de ej af eger kraft
kunnat motstå dryckenskapsbegärets lockel-
ser, och att hänförelsen för ett godt slagit öf-
ver i en fanatism, som i sin ordning behöf-
ver återföras inom förnuftiga gränser.
Men förhållandena hafva i de flesta länder
varit sådana, och äro det till en del ännu, att
denna fanatism, om man så vill kalla den,
haft sitt fulla sedliga berättigande, och det
frivilligt ålagda tvånget har uträttat otroligt
mycket godt, om det också må befinnas obe-
höfligt sedan vanorna i allmänhet blifvit för-
bättrade, och isynnerhet sedan de fysiska or-
sakerna till behofvet af starka dryckers sti-
mulus, såsom surrogat för föda, blifvit undan-
röjda genom beredande af goda och billiga
näriogsämnen åt de fattigare klasserna. Vi
kunna ej heller finna att dessa klassers agi-
tation ådagalagt deras större oförmåga för
deltagande i lagstiftningsarbeten än många
andra mera upplysta gzambällsklassers, och vi
skulle vilja särskildt erinra Economists ut-
gifvare, att den trångsinta söndagsbillen just
utgår från det aristokratiska lägret, hvars lag
stiftningsvishet han så mycket beprisar. För
öfrigt är det en mäkta stor skillnad mellan
den lugna och aktningsbjudande folkförsam-
lingen, äfven utöfvande yttranderätten i dess
största omfång, och den fanatiserade mobben,
hvars handgripliga opinionsyttringar endast
alltför ofta äro blotta verktyg i förslagna parti-
ledares händer. Vid de improviserade folk-
mötena i Hydepark de sistförflutna söndagarne
yttrades af torftigt klädda talare oändligt myc-
ket mera sundt förnuft än af de högborne fa-
riseeraa i parlamentet, under diskussionen om
lagförslagen rörande söndagens strängare iakt-
agande.
Biför öfrigt befara vi, att om utgifvaren af
den engelska tidningen kastar sina blickar
utom sin fäderneö, skall han finna att det på
andra stälien ej är massan af folket utan
just de så kallade supplysta klasserna sjelfva
zom agitera för fanatiska tvångsband, så väl
i afseende på nykterheten som på andra sed-
liga förhållanden. Låt honom under en riks-
dag göra några besök på läktaren i riddar-
huset och hos presteståndet, och den trångsint-
het och okunnighet hvarför han vill göra arbets-
klasserna i sitt eget land skyldiga, skall han
till sin förvåning återfinna hos våra privile-
gierade högvälborne och högvördige lagstif-
tare ex professo.
I det engelska bladet lyder artikelns öfver-
skrift massornas lagstiftnings. Lå vi hör
återgifva den, vilja vi snararo kalla den:
Öfverdrifterna i nykterhets-
agitationen.
Den högst egna åsigt om totalförbud mot
2jl försäljning af alkokol, som nu herrskar i
Förenta Staterna och äfven här är på god väg
att göra sig gällande, har ej sin motsvarighet
i någon föregående fas af den moraliska re-
formens gåag och utveckling. Från äldsta
tider har missbruket af spirituösa drycker varit
landradt, och redan Plinius, i likhet med många
nyare hvilka fördömt en uppfinning som indi-
viderna missbrukat, klandrade strängt egyp-
tiorna för det de unnfinnit koneten att 2atad.