finnyflad doeckmodell. Hvad vi behöfva är
ett tjenstdugligt och ej för kostsamt fartyg,
som bär sina kanoner och väl uppfyller sitt
ändamål; en undersökning, om dess maschi-
neri befinner sig i ett tillfredsställande skick,
vore fulit tillräckligt och det skulle derpå
genast sändas till sin bestämmelseort. Men våra
simmande batterier, om hvilka vi hört så
mycket talas, undergå vecka på vecka så
många försök och ändringar, att första ända-
målet med deras byggande — att låta kano-
ner af ofantlig kaliber på kort afstånd tryggt
kasta sina projektiler mot Kronstadts granit-
batterier — helt och hållet förlorats ur sigte,
och de nu mera blifvit ingenting mer eller
mindre än små fregatter med eomlig
tackling, platta bottnar och ej särdeles grof
bestyckning. Det är ett så helt och hållet
spekulatift ämne att säga huruvida de skola
motsvara sitt ändamål, när de föras i aktion
mot granitbatterier, att vi ej velat inlåta oss
på frågan om företrädet emellan hamradt
Jern och granit; men hvad vi vilja visa
rätt tydligt och klart för amiralitetet, är nöd-
väindigheten att låta dem undergå sitt prof så
smart som möjligt, och om resultaterna skulle
utfalla emot dem, nåväl, hvad betyder vä!
ett misstag mer eller mindre för män, som
äro kända för sin förmåga att bygga fartyg
som aldrig motsvara sitt ändamål, och all-
mänheten skall utan tvifvel äfven se saken ur
denng synpunkt. Den ärofulla overksamhet
hvari vår fiotta, som tyckes dela sin tid emel-
lan metande efter helvetesmaschiner och ki-
kande på Kronstadt, för närvarande tillbrin-
ger sin tid, är allting annat än angenäm för
folket och officerarne ombord, som äro dömds
att dag efter dag kasta längtande blickar på
prisen, ej derföre att de ej väga att ta den, men
derföre att amiralitetet tyckes angeläget att
de ej skola få tillfälle att röra den. Ami-
ralerna, som ej ha tillräckliga anfallsmedel i
sin hand, känna sig bundna och äro i följd deraf
ovissa om hvad de böra göra. De ha funnit hvarje
plats tio gånger starkare än förlidet år; och,
som det en gång blifvit sagdt om Sebastopol.
ju mera de se på det, ju mindre tycka de
om dets. Men det är styrelsen gom bär klan-
dret för detta sakernas skick. Ingen lexa,
hur dyrköpt den än må vera, ingen er-
farenhet ellefr hågkomst af hvad vi lidit
utanför Sebastopol, tyckes hafva lärt dem
att krigets första lag är kraftig handling.
Dagar, veckor och månader gå obegagnade
förbi, och likväl får amiralitet fortfara med
att pröfva, förbättra och omliappa ett älsk-
lingsförslag — med ett ord allting annat än
att färdigbygga och utskicka med ens hvarje
användbart fartyg af grundgåesde beskaffen-
het, som kunde bära en mörsare eller ex
grof kanon. Sjutton eller tjugo små fartyg
med ea kanon hvardera skullz, såsom erbju-
dande mindre skottyta för fiendens eld, varit
af oändligt större gagn än ett simmande bat-
teri med sitt stora skrof och sjutton eller tjugo
kanoner. Men amiralitetet tyckes vara ur
stånd att omfatta mar än ett förslag i sender.
Det har nu skänkt sin ynnest åt de simmande
batterierna, och vi vilja endast hoppas, att
när dessa fartyg en gång komma i eiden —
om da någonsin göra det, ty vi misstänka
starkt, att de för närvarande endast äro äm-
nade att utgöra ett moraliskt skräckmedels —
de ej skola ge en ny bekräftelse på den
gamla erfarenlieten af älsklingsförslag. Ua-
der tiden väntar allmävheten med otålighet
på en yttring i Ostersjön af denna kraft och
energi, hvarmed lord Palmerston lofvat att
föra kriget.s
So RTETIKRYEEIEE