finnyflad doeckmodell. Hvad vi behöfva är ett tjenstdugligt och ej för kostsamt fartyg, som bär sina kanoner och väl uppfyller sitt ändamål; en undersökning, om dess maschineri befinner sig i ett tillfredsställande skick, vore fulit tillräckligt och det skulle derpå genast sändas till sin bestämmelseort. Men våra simmande batterier, om hvilka vi hört så mycket talas, undergå vecka på vecka så många försök och ändringar, att första ändamålet med deras byggande — att låta kanoner af ofantlig kaliber på kort afstånd tryggt kasta sina projektiler mot Kronstadts granitbatterier — helt och hållet förlorats ur sigte, och de nu mera blifvit ingenting mer eller mindre än små fregatter med eomlig tackling, platta bottnar och ej särdeles grof bestyckning. Det är ett så helt och hållet spekulatift ämne att säga huruvida de skola motsvara sitt ändamål, när de föras i aktion mot granitbatterier, att vi ej velat inlåta oss på frågan om företrädet emellan hamradt Jern och granit; men hvad vi vilja visa rätt tydligt och klart för amiralitetet, är nödväindigheten att låta dem undergå sitt prof så smart som möjligt, och om resultaterna skulle utfalla emot dem, nåväl, hvad betyder vä! ett misstag mer eller mindre för män, som äro kända för sin förmåga att bygga fartyg som aldrig motsvara sitt ändamål, och allmänheten skall utan tvifvel äfven se saken ur denng synpunkt. Den ärofulla overksamhet hvari vår fiotta, som tyckes dela sin tid emellan metande efter helvetesmaschiner och kikande på Kronstadt, för närvarande tillbringer sin tid, är allting annat än angenäm för folket och officerarne ombord, som äro dömds att dag efter dag kasta längtande blickar på prisen, ej derföre att de ej väga att ta den, men derföre att amiralitetet tyckes angeläget att de ej skola få tillfälle att röra den. Amiralerna, som ej ha tillräckliga anfallsmedel i sin hand, känna sig bundna och äro i följd deraf ovissa om hvad de böra göra. De ha funnit hvarje plats tio gånger starkare än förlidet år; och, som det en gång blifvit sagdt om Sebastopol. ju mera de se på det, ju mindre tycka de om dets. Men det är styrelsen gom bär klandret för detta sakernas skick. Ingen lexa, hur dyrköpt den än må vera, ingen erfarenhet ellefr hågkomst af hvad vi lidit utanför Sebastopol, tyckes hafva lärt dem att krigets första lag är kraftig handling. Dagar, veckor och månader gå obegagnade förbi, och likväl får amiralitet fortfara med att pröfva, förbättra och omliappa ett älsklingsförslag — med ett ord allting annat än att färdigbygga och utskicka med ens hvarje användbart fartyg af grundgåesde beskaffenhet, som kunde bära en mörsare eller ex grof kanon. Sjutton eller tjugo små fartyg med ea kanon hvardera skullz, såsom erbjudande mindre skottyta för fiendens eld, varit af oändligt större gagn än ett simmande batteri med sitt stora skrof och sjutton eller tjugo kanoner. Men amiralitetet tyckes vara ur stånd att omfatta mar än ett förslag i sender. Det har nu skänkt sin ynnest åt de simmande batterierna, och vi vilja endast hoppas, att när dessa fartyg en gång komma i eiden — om da någonsin göra det, ty vi misstänka starkt, att de för närvarande endast äro ämnade att utgöra ett moraliskt skräckmedels — de ej skola ge en ny bekräftelse på den gamla erfarenlieten af älsklingsförslag. Uader tiden väntar allmävheten med otålighet på en yttring i Ostersjön af denna kraft och energi, hvarmed lord Palmerston lofvat att föra kriget.s So RTETIKRYEEIEE