till de meddelanden han gjort öfver regerin-
gens förhållande. Men hvad han meddelat
om kabinettet vore antingen redan fullkomligt
kändt, eller kunde man sluta dertill af hän-
delsernas gång. Grefve Buol hade utfärdat
ett cirkulär som stått att läsa i de allmänna
bladen, och hvaruti han åberopar de förtro-
liga meddelanden som egt rum emellan ho-
nom, hr Drouyn de fhuys och lorden. Sedan
frågan nu en gång kommit å bane, ville lor-
den nämna att han framställt saken för drott-
ningen, hvilken i nåder täckts sanktionera
hans utsago. Sedan han afgifvit denna för-
klaring, ville man måhända tillåta honom göra
den anmärkningen, att man af hans sednaste
yttranden dragit alldeles falska slutsatser. Då
lorden yttrat satt han ansett de österrikiska
förslagen i slutet af April och första dagarne
af Maj för antagliga, hade man deraf dragit
den slutsats att han äfven nu betraktade dessa
förslag såsom en lämplig fredsbasis. Då an-
såg han dem för en sådan, och hans åsigt
öfver hvad den tiden kunnat göras, har för-
blifvit oförändrad. Men i betraktande af hvad
som sedan tilldragit sig trodde han att ingen-
ting annat än ett kraftigt fortsättande af kri-
get förmådde framkalla de vilkor hvaruppå
England kunde sluta fred. Hr Disraeli för-
mådde ej inse huru genom de ord man nyss
fått höra någonting förändras i den ädle Jor-
dens ställning till huset. Den omständighet
som väckt bekymmer hos parlament och folk,
bestod egentligen deruti att det kommit ida-
gen — icke genom en tillfällighet, utan efter
formlig förklaring och mogen öfverläggning
från den ädle lordens sida — huru han äter-
kommit till England med ett af honom god-
kändt fredsförstag, till hvilket dock den stora
majoriteten af parlamentet och folket hvatken
då eller nu skulle ha lemnat sitt bifall; huru
han hes sina kolleger förordat detta förslag;
huru han i följd af deras vägran att antaga
detsamma känt sig förpligtad att taga i öfver-
vägande huruvida det ej vore hans skyldighet I
att träda ut ur kabizettet, och huru han,!än-
skönt af andra bevekelsegrunder gqvarstannan-
de i ministören, derpå i parlamentet hållit ett
tal, på grund hvaraf man skulle kunna tro
honom våra den oböjligaste anhängare af krigs- )
partiet, samt att han återvändt från Wien med
en orubbligaste jöfvertygelse om den ound-
gängliga nödvändigheten af det ifrigaste fort:
sättande af kriget, och till följd af sina på
Wienerkonfereriserna gjorda erfarenheter kom-
mit. till. det oafvisliga resultatet, att det ej
vore att tänka på underhandlingar som bade
någon förnuftig utsigt om framgång. — Lord
Palmerston yttrade några temligen innehålls-
lösa ord till försvar för lord Johbn-Russell och
förklarade sig beredd att låta den Bulwerska
motionen föredragas nästföljande måndag.
SFYSKLAND,
Hannover. Kamrarne ajournerades d. 13 just
som f. d. premierministerr Stäve var syåsel-
satt att motivera konstitutionsutskottets be-
tänkande, som gick ut på att kamrarne skulle
afgifva den förklaring, att de icke kund: in-
låta sig på de till dem aflemnade förslag till
förändringar i författningen innan regeringen
framlagt de akter, som kunde visa nödvän-
digheten af en revision, och innan den lem-
nade någon garanti för, att den bestänadt ville
motsätta sig förbundsdagens orättmätiga in-
gripande i landets inre angelägenheter. Stive
framhöll särskildt den omständigheten, att de
hannoverska lagarne endast kunna förändras
med -kamrarnes samtycke och upplyste, att
ministeren förvägrat utskottet alla upplysnin-
gar — då presidenten plötsligen afbröt honom
med den underrättelsen, att en kongl. skrif-
velse hade inkommit. Den upplästes nu och
då de deputerade häraf hade erfarit att kam-
rarne blifvit prorogerade, reste nästan alla sig
upp och ropade ett tre gånger upprepadt
lefve för -författningen af- 1848, -hvari de ital-
rika åhörarne på galleriet instämde:
ÖSTERRIKRB.
En ny eirkulärnot från grefve Walewski till
Frankrikes agenter i utlandet skall den 7 ha
inträffat i Wien och blifvit den: 8 meddelad
åt grefve Buol. Enligt hvad korresponden-
ter från Wien uppgifva skall, franska utrikes-
ministern i denna not förklara: Att hangre-
gering ieke längre anser sig bunden af de fyra.ga-
rantipunkterna, sedan alla försök att förmå Byss-
land till antagande af dem roisslyckats; on
har derföre - beslutat att förelägga Ryssland
nya fredsvilkor, allt efter måttet af de fördelar,
som de allierades vapen kunne it kriget vinna.
Grefve Boul har dervid icke gjort annan an-
märkning, än uttryckt sin smärta deröfver
att under sådana omständigheter en snar
fred icke är att hoppas. Grefve Walewskys
cirkulär är ganska. kort och motiveringen af
beslutet består kort och godt i denna enkla
sats, med hvilken noten säges -begynna: Då
det ieke lyckats på underhandlingaries väg
att beveka Ryssland antaga de för Eurdpas
trygghet oundgängliga fyra garantipunkterna;
så so sig de allisrade makterna nödsakades
0. 8. VY:
NT fn oc oh sme om oh - kat cn JE fr AR äl ÅA
Svarta Hafret
Till sConstitutionnel skrifvesifrån Sebastopol
den 30 Juli: Hvar och en arbetar på sitt Håll;
fransmännen på oheminements och nya batte-
rier, -ryssarne på nya försvarsverk och idet
med en omtänksamhet och iKärdighöt, som
gör general Todtleben, fortifikationsbefölhaf-
vare i Sebastopol, mycken ära. Ryska gol-
daterna arbeta som myror, Då vi bär säga
att elden upphör, så skulle våra landsmän i
Frankrike säkert finna det fortfarande smat-
trandet i löpgrafvarne ganska lifligt. Vi hafva
3 båda anfallslinierna, den venstra och den
högra i medeltal dagligen50 till 70 döda och
sårads. I genuesiska fästet på venstra fiy-
geln nära Karantänen finnas mörsare å jse-
melle, hvilkas kastvidd ör ofantlig och deras
skott börja oroa de 1-8 ,ryskaslinieskepp och
4 ångare som för närvarande ligga i två ipa-
rellelaclinier från Militärhamnen till Seyer-
sajahamnen. Denna inneslutning af nytt slag
fullkomnas geriom dearbeten som blifvit ut-
I förda .vid de högra, anfallsverken, emot Mala-
Tkowtornet och ryggen af Kölhalningsviken.
ne SR Ci.
7 KR Malt 2 FE a 4 CP SE I KO