till de meddelanden han gjort öfver regeringens förhållande. Men hvad han meddelat om kabinettet vore antingen redan fullkomligt kändt, eller kunde man sluta dertill af händelsernas gång. Grefve Buol hade utfärdat ett cirkulär som stått att läsa i de allmänna bladen, och hvaruti han åberopar de förtroliga meddelanden som egt rum emellan honom, hr Drouyn de fhuys och lorden. Sedan frågan nu en gång kommit å bane, ville lorden nämna att han framställt saken för drottningen, hvilken i nåder täckts sanktionera hans utsago. Sedan han afgifvit denna förklaring, ville man måhända tillåta honom göra den anmärkningen, att man af hans sednaste yttranden dragit alldeles falska slutsatser. Då lorden yttrat satt han ansett de österrikiska förslagen i slutet af April och första dagarne af Maj för antagliga, hade man deraf dragit den slutsats att han äfven nu betraktade dessa förslag såsom en lämplig fredsbasis. Då ansåg han dem för en sådan, och hans åsigt öfver hvad den tiden kunnat göras, har förblifvit oförändrad. Men i betraktande af hvad som sedan tilldragit sig trodde han att ingenting annat än ett kraftigt fortsättande af kriget förmådde framkalla de vilkor hvaruppå England kunde sluta fred. Hr Disraeli förmådde ej inse huru genom de ord man nyss fått höra någonting förändras i den ädle Jordens ställning till huset. Den omständighet som väckt bekymmer hos parlament och folk, bestod egentligen deruti att det kommit idagen — icke genom en tillfällighet, utan efter formlig förklaring och mogen öfverläggning från den ädle lordens sida — huru han äterkommit till England med ett af honom godkändt fredsförstag, till hvilket dock den stora majoriteten af parlamentet och folket hvatken då eller nu skulle ha lemnat sitt bifall; huru han hes sina kolleger förordat detta förslag; huru han i följd af deras vägran att antaga detsamma känt sig förpligtad att taga i öfvervägande huruvida det ej vore hans skyldighet I att träda ut ur kabizettet, och huru han,!änskönt af andra bevekelsegrunder gqvarstannande i ministören, derpå i parlamentet hållit ett tal, på grund hvaraf man skulle kunna tro honom våra den oböjligaste anhängare af krigs) partiet, samt att han återvändt från Wien med en orubbligaste jöfvertygelse om den oundgängliga nödvändigheten af det ifrigaste fort: sättande af kriget, och till följd af sina på Wienerkonfereriserna gjorda erfarenheter kommit. till. det oafvisliga resultatet, att det ej vore att tänka på underhandlingar som bade någon förnuftig utsigt om framgång. — Lord Palmerston yttrade några temligen innehållslösa ord till försvar för lord Johbn-Russell och förklarade sig beredd att låta den Bulwerska motionen föredragas nästföljande måndag. SFYSKLAND, Hannover. Kamrarne ajournerades d. 13 just som f. d. premierministerr Stäve var syåselsatt att motivera konstitutionsutskottets betänkande, som gick ut på att kamrarne skulle afgifva den förklaring, att de icke kund: inlåta sig på de till dem aflemnade förslag till förändringar i författningen innan regeringen framlagt de akter, som kunde visa nödvändigheten af en revision, och innan den lemnade någon garanti för, att den bestänadt ville motsätta sig förbundsdagens orättmätiga ingripande i landets inre angelägenheter. Stive framhöll särskildt den omständigheten, att de hannoverska lagarne endast kunna förändras med -kamrarnes samtycke och upplyste, att ministeren förvägrat utskottet alla upplysningar — då presidenten plötsligen afbröt honom med den underrättelsen, att en kongl. skrifvelse hade inkommit. Den upplästes nu och då de deputerade häraf hade erfarit att kamrarne blifvit prorogerade, reste nästan alla sig upp och ropade ett tre gånger upprepadt lefve för -författningen af1848, -hvari de italrika åhörarne på galleriet instämde: ÖSTERRIKRB. En ny eirkulärnot från grefve Walewski till Frankrikes agenter i utlandet skall den 7 ha inträffat i Wien och blifvit den: 8 meddelad åt grefve Buol. Enligt hvad korrespondenter från Wien uppgifva skall, franska utrikesministern i denna not förklara: Att hangregering ieke längre anser sig bunden af de fyra.garantipunkterna, sedan alla försök att förmå Byssland till antagande af dem roisslyckats; on har derföre beslutat att förelägga Ryssland nya fredsvilkor, allt efter måttet af de fördelar, som de allierades vapen kunne it kriget vinna. Grefve Boul har dervid icke gjort annan anmärkning, än uttryckt sin smärta deröfver att under sådana omständigheter en snar fred icke är att hoppas. Grefve Walewskys cirkulär är ganska. kort och motiveringen af beslutet består kort och godt i denna enkla sats, med hvilken noten säges -begynna: Då det ieke lyckats på underhandlingaries väg att beveka Ryssland antaga de för Eurdpas trygghet oundgängliga fyra garantipunkterna; så so sig de allisrade makterna nödsakades 0. 8. VY: NT fn oc oh sme om oh kat cn JE fr AR äl ÅA Svarta Hafret Till sConstitutionnel skrifvesifrån Sebastopol den 30 Juli: Hvar och en arbetar på sitt Håll; fransmännen på oheminements och nya batterier, -ryssarne på nya försvarsverk och idet med en omtänksamhet och iKärdighöt, som gör general Todtleben, fortifikationsbefölhafvare i Sebastopol, mycken ära. Ryska goldaterna arbeta som myror, Då vi bär säga att elden upphör, så skulle våra landsmän i Frankrike säkert finna det fortfarande smattrandet i löpgrafvarne ganska lifligt. Vi hafva 3 båda anfallslinierna, den venstra och den högra i medeltal dagligen50 till 70 döda och sårads. I genuesiska fästet på venstra fiygeln nära Karantänen finnas mörsare å jsemelle, hvilkas kastvidd ör ofantlig och deras skott börja oroa de 1-8 ,ryskaslinieskepp och 4 ångare som för närvarande ligga i två iparellelaclinier från Militärhamnen till Seyersajahamnen. Denna inneslutning af nytt slag fullkomnas geriom dearbeten som blifvit utI förda .vid de högra, anfallsverken, emot MalaTkowtornet och ryggen af Kölhalningsviken. ne SR Ci. 7 KR Malt 2 FE a 4 CP SE I KO