de förpligtelser det ingått till vestmakterna; men hvilket beslut det än måtte fatta och hvilken åsigt Österrike än hade om sina egna intressen och förbindelser, så skulle från hennes maj:ts regeringssida ingen ansträngning underlåtas för att orubbade upprätthålla de vänskapliga förhållanden som förefinnas emellan de båda länderna. Men å andra sidan måste vi påstå oss vara de bästa väktare öfver vår egen ärs och de bästa domare öfver våra egna intressen, och Österrike skall icke hafva någon rättvis orsak till Besvär, då vi vägra antaga vilkor; som af oss måste anses såsom oförenbara med vår ära och säsom overksamms3 i afseende på det syftemål som England och Frankrike förpligtat sig att garantera. Clarendon. P. S. Ers Herrlighet anvises att föreläsa grefve Buol denna depesch och gifva honom om han så önskar en afskrift deraf. IH. Utrikes ministeren d. 12 Juni 1855. Mylord! Med afseende på er depesch af d. 6 dennes, hvari ni förmäler att grefve Buol förklarat att hans ändamål ingalunda vore att göra ett förslag i Englands och Frankrikes namn, utan fullkomligt oberoende af dem, har jag att anmärka, ait, dä förslagen äro i formlig ordning framlagda för Frankrikes och Englands regeringar, så skulle dessa regeringar, ifall de hade bifaliit dem, varit af sin ära förpligtade att blifva stående vid dem -och ieke uppsöka några andra eller bättre, och Österrike skulle sedan, när det hade bringat dem inför. konferensen, enligt all billighet varit berättigadt att säga att det gjorde det i Englands oeh Frankrikes regeringars namn. Jag mäste vidare anmärka, att äfven om grefve Buol är af den äåsigten att utnämningen af k konsuler vore tillräekligt antydd i andra artikeln a? hans rrojekt, England oeh Frankrike likväl ieke kunna gå in på att låta de ryska oeh turkiska sändebuden efgöra en fråga af så stor vigt som den rörande rättigheten att ide ryska hamnarne tillsätta konsuler för att öfvervaka fredsfördragets uppfyliande. Och slutligen hvad angår uppfyllandet af deaf Österrike genom traktaten af d. 2 Dee. tagna förpligtelserna, hvilket, säsom grefve Buol-säger, är ett ämve som omedelbart sammanhänger med det ultimatum, hvilket Österrike skulle vilja stlla till ryska regeriggen och som i sig innefattade frågan om poför dröjlig krigsförklaring, så kan jag blott upprepa, att det är Hennes Maj:ts regerings önskan att undvika en retsam diskussion öfver en fråga, i afseende päl: hvilken Wienerkabinettet redan för länge sedan synes hafva fattat sin åsigt och tagit sitt beslut. Jag skall derföre inskränka mig till den anmärkningen, att Österrike bar förpligtat sig att öfverenskotoma med England och Frankrike om ätgärder och att gifva fördraget af d. 2 Dec. verkställighet, ifall icke freden blefve afsluten inom en bestämd tid och pål vissa grunder. Denna tidpunkt har för länge sedan förlidit, och grunderaa äro förkastade af Ryssland ;1) men det österrikiska förslaget skulle ej hafva gifvit någon. verkställighet åt grunderna och icke gjort slot på Rysslands öfvervigt i Svarta Hafvet.. England och Frankrike voro derföre tvungna att icke gilla ett förslag om hvilket, äfven om man hade feat gifva det betydelsen af ett ultimatum, icke kan sägas att det i sig hade ionefattat en omedelbar krigsförklariog, då intet tvifvel kan uppstå att icke för slaget Wed glädje skulle af Ryssland hafva blifvit antaget. Clarendon. TIL. Utrikes ministiren d. 13 Juni 1855. Mylord! Grefve Colloredo har i gär föreläst mig en depeseh från grefve Buol, hvilken säger att han håller före att det i protokollet af d. 28 Dec. gjorda förbehåll, med afseende på principen att göra ett slut på Rysslands öfvervigt i Svarta Hafvet, för närvarande ännu är i full kraft; att krigets händelser måste medföra lösningen af denna punkt, oeh att grefve Buol hoppas att desallisrades bemödanden skulle lika fullkomligt nå detta mäl, som Österrike sannolikt skulle hafva uppnått det antingen på fredlig väg eller genom deltagande i kriget, ifall icke dess allierade förkastat dess sednaste förslager. Huru mycket än grefve Buol beklagar förkastandet af denna plan, sä förändrar krigets fortsättande på intet sätt Österrikes. och dess allierades ställning till hvarandra. Österrike skall bibehålla sina rättigheter och på öfverenskomna grunder uppfylla sina förbindelser i af seende på orientaliska frågan, och så linge det icke erfar motsatsen skall det tro att dess allierade göra detsamma. Österrike skall isynperhet bemöda sig att ställa på säker fot de af Ryssland vunna eftergifterna i afseende på första och andra punkten äfvensom i afseende på territorialgarantien (för Ottomaniska. riket); Österrikiska trupper skola förblifva i Donaufnorstendömena för att skydda Turkiet emot ett anfall på den sidan; tills:krigets. chaneer skola bringa de: krigförande parterna derhän att äter upplaga fredsverket på de redan medgifoa eeh delvis utvecklade grunderna. Utan att yttra nägon åsigt om krigets sannolikhet, kunde österrikiska regeringen dock icke dölja sin farhäga att de största framfångar på Krim ieke torde vara tillräekliga att förmå Ryssland till fred, oeh att Bysslands nederlag till.den grad torde uppreta ryska folket att fredens ernående kan blifva ännu svårare och kriget förlängdt för en obestämd framtids Följden skulle blifva att ettomaniska riket blefveutmattadt, och att krigets ursprungliga ändamål förlorades ur sigte: Grefve Buol fruktar att midt under dessa nya komplikationer det stora politiska syftemålet med alliansen: skall iförsvinna. Österrike skall med säkerhet ieke göra något att påskynda ett så beklagansvärdt resultat; tvärtom är det österrikiska kabinettet beslutet att upprätthålla sina förtroliga förhållanden till sina allierade, oeh grefve Buel hoppas att å deras sida finna samma afhsigter. — Jag sade grefve Colloredo, att innan jag hunnit samtala med mina kolleger och inhemta franska regeringens åsigt jag icke kunde lemna något svar på den mig förelästa .depeschen, hvilken jag afhört med myeken ledsnad, då den var ogynnsam för utsigterna till en allians, af hvilken vi hoppats så mycket för: krigets förande till lyckligt slut och af hvilken vi efter afslutad fred väntade så afgjorda fördelar för Europa. Österrike, sade jag, kuride med såkerhet påräkna att England och Frankrike skulle vidblifva sina förpligtelser och med samvetsgrann trohet uppfylla sina pligter, och att det skall vara deras önskan att bevara de vänskapliga förhållandena till Österrike, men jag kunde ieke dölja för grefve Colloredo min personliga åsigt att krigets fortsättande i siss mån måste förändra ställningen emellan Österrike oeh de allierade, om det ieke, uppfyllande sina förpligtelser, sjelf deltager i kriget; gör det icke detta, så måste orsaken ligga antingen deri att det skulle vara olägligt för detsamma att gifva fördraget af den 2 Dee. något resultat, eller att dess allierade vore tadelvärda för afbrottet i underhandlingarne., Rörande den första orsaken, som vore för osannolik för att man kunde tro den, skulle det vara onödigt att göra någon apmärkving; men emot den andra tillät jag mig att inlägga den allra skarpaste protest, och det på skäl som jag framlagt i svaret på en annan depesch från grefve Buol, hvilken gretve Colloredo äfvenledes föreläst. Hade England och Frankrike varit dfverdrifna i sina fordringar, eller hade de sökt att vinna någon fördel af Ryssland utom gränserna för de mellan de tre makterna öfverenskomna vilkoren, så skulle Österrike hafva varit fullkomligt berättigadt att anse sig löst från sina förbindelser oeh att kasta ansvaret för följderna på de allierade; men det hade icke blifvit yrkat på något vilkor, som ieke Österrike på förhand gifvit sitt bifall och som detsamma icke afteråt understödt vid konferensen, och det var svårt att fatta genom hvilken slutledning Österrike kommit till den slutsatsen att det, emedan Ryssland förkastat dessa förslag, nu å sin tida vore fritt från sina för pligtelser oeh att dess enda pligt nu bestode uti att Mmska sina allierade framgång i kriget, hvilket de voro efteråt som förut beslutna att fortsätta. De frågor som innefattades i de fyra punkterna skulle, sade jag honom, såsom något som följer af sig sjelf komma