de förpligtelser det ingått till vestmakterna; men
hvilket beslut det än måtte fatta och hvilken åsigt
Österrike än hade om sina egna intressen och för-
bindelser, så skulle från hennes maj:ts regeringssida
ingen ansträngning underlåtas för att orubbade upp-
rätthålla de vänskapliga förhållanden som förefinnas
emellan de båda länderna. Men å andra sidan måste vi
påstå oss vara de bästa väktare öfver vår egen ärs
och de bästa domare öfver våra egna intressen, och
Österrike skall icke hafva någon rättvis orsak till
Besvär, då vi vägra antaga vilkor; som af oss måste
anses såsom oförenbara med vår ära och säsom overk-
samms3 i afseende på det syftemål som England och
Frankrike förpligtat sig att garantera.
Clarendon.
P. S. Ers Herrlighet anvises att föreläsa grefve
Buol denna depesch och gifva honom om han så ön-
skar en afskrift deraf.
IH. Utrikes ministeren d. 12 Juni 1855.
Mylord! Med afseende på er depesch af d. 6
dennes, hvari ni förmäler att grefve Buol förklarat
att hans ändamål ingalunda vore att göra ett förslag
i Englands och Frankrikes namn, utan fullkomligt
oberoende af dem, har jag att anmärka, ait, dä för-
slagen äro i formlig ordning framlagda för Frank-
rikes och Englands regeringar, så skulle dessa rege-
ringar, ifall de hade bifaliit dem, varit af sin ära
förpligtade att blifva stående vid dem -och ieke upp-
söka några andra eller bättre, och Österrike skulle
sedan, när det hade bringat dem inför. konferensen,
enligt all billighet varit berättigadt att säga att det
gjorde det i Englands oeh Frankrikes regeringars
namn. Jag mäste vidare anmärka, att äfven om
grefve Buol är af den äåsigten att utnämningen af k
konsuler vore tillräekligt antydd i andra artikeln a?
hans rrojekt, England oeh Frankrike likväl ieke
kunna gå in på att låta de ryska oeh turkiska sände-
buden efgöra en fråga af så stor vigt som den
rörande rättigheten att ide ryska hamnarne tillsätta
konsuler för att öfvervaka fredsfördragets uppfyliande.
Och slutligen hvad angår uppfyllandet af deaf Öster-
rike genom traktaten af d. 2 Dee. tagna förpligtel-
serna, hvilket, säsom grefve Buol-säger, är ett ämve
som omedelbart sammanhänger med det ultimatum,
hvilket Österrike skulle vilja stlla till ryska rege-
riggen och som i sig innefattade frågan om poför
dröjlig krigsförklaring, så kan jag blott upprepa, att
det är Hennes Maj:ts regerings önskan att undvika
en retsam diskussion öfver en fråga, i afseende päl:
hvilken Wienerkabinettet redan för länge sedan sy-
nes hafva fattat sin åsigt och tagit sitt beslut. Jag
skall derföre inskränka mig till den anmärkningen,
att Österrike bar förpligtat sig att öfverenskotoma
med England och Frankrike om ätgärder och att
gifva fördraget af d. 2 Dec. verkställighet, ifall icke
freden blefve afsluten inom en bestämd tid och pål
vissa grunder. Denna tidpunkt har för länge sedan
förlidit, och grunderaa äro förkastade af Ryssland ;1)
men det österrikiska förslaget skulle ej hafva gifvit
någon. verkställighet åt grunderna och icke gjort slot
på Rysslands öfvervigt i Svarta Hafvet.. England
och Frankrike voro derföre tvungna att icke gilla
ett förslag om hvilket, äfven om man hade feat
gifva det betydelsen af ett ultimatum, icke kan sä-
gas att det i sig hade ionefattat en omedelbar krigs-
förklariog, då intet tvifvel kan uppstå att icke för
slaget Wed glädje skulle af Ryssland hafva blifvit
antaget. Clarendon.
TIL. Utrikes ministiren d. 13 Juni 1855.
Mylord! Grefve Colloredo har i gär föreläst mig en
depeseh från grefve Buol, hvilken säger att han hål-
ler före att det i protokollet af d. 28 Dec. gjorda
förbehåll, med afseende på principen att göra ett slut
på Rysslands öfvervigt i Svarta Hafvet, för närva-
rande ännu är i full kraft; att krigets händelser må-
ste medföra lösningen af denna punkt, oeh att grefve
Buol hoppas att desallisrades bemödanden skulle lika
fullkomligt nå detta mäl, som Österrike sannolikt
skulle hafva uppnått det antingen på fredlig väg
eller genom deltagande i kriget, ifall icke dess allie-
rade förkastat dess sednaste förslager. Huru mycket
än grefve Buol beklagar förkastandet af denna plan,
sä förändrar krigets fortsättande på intet sätt Öster-
rikes. och dess allierades ställning till hvarandra.
Österrike skall bibehålla sina rättigheter och på öf-
verenskomna grunder uppfylla sina förbindelser i af
seende på orientaliska frågan, och så linge det icke
erfar motsatsen skall det tro att dess allierade göra
detsamma. Österrike skall isynperhet bemöda sig att
ställa på säker fot de af Ryssland vunna eftergif-
terna i afseende på första och andra punkten äfven-
som i afseende på territorialgarantien (för Ottoma-
niska. riket); Österrikiska trupper skola förblifva i
Donaufnorstendömena för att skydda Turkiet emot ett
anfall på den sidan; tills:krigets. chaneer skola bringa
de: krigförande parterna derhän att äter upplaga
fredsverket på de redan medgifoa eeh delvis utveck-
lade grunderna. Utan att yttra nägon åsigt om
krigets sannolikhet, kunde österrikiska regeringen
dock icke dölja sin farhäga att de största framfån-
gar på Krim ieke torde vara tillräekliga att för-
må Ryssland till fred, oeh att Bysslands nederlag
till.den grad torde uppreta ryska folket att fredens
ernående kan blifva ännu svårare och kriget förlängdt
för en obestämd framtids - Följden skulle blifva att
ettomaniska riket blefveutmattadt, och att krigets ur-
sprungliga ändamål förlorades ur sigte: Grefve Buol
fruktar att midt under dessa nya komplikationer det
stora politiska syftemålet med alliansen: skall iför-
svinna. Österrike skall med säkerhet ieke göra något
att påskynda ett så beklagansvärdt resultat; tvärtom
är det österrikiska kabinettet beslutet att upprätthålla
sina förtroliga förhållanden till sina allierade, oeh
grefve Buel hoppas att å deras sida finna samma af-
hsigter. — Jag sade grefve Colloredo, att innan jag
hunnit samtala med mina kolleger och inhemta fran-
ska regeringens åsigt jag icke kunde lemna något
svar på den mig förelästa .depeschen, hvilken jag af-
hört med myeken ledsnad, då den var ogynnsam för
utsigterna till en allians, af hvilken vi hoppats så
mycket för: krigets förande till lyckligt slut och af
hvilken vi efter afslutad fred väntade så afgjorda
fördelar för Europa. Österrike, sade jag, kuride med
såkerhet påräkna att England och Frankrike skulle
vidblifva sina förpligtelser och med samvetsgrann tro-
het uppfylla sina pligter, och att det skall vara deras
önskan att bevara de vänskapliga förhållandena till
Österrike, men jag kunde ieke dölja för grefve Col-
loredo min personliga åsigt att krigets fortsättande i
siss mån måste förändra ställningen emellan Öster-
rike oeh de allierade, om det ieke, uppfyllande sina
förpligtelser, sjelf deltager i kriget; gör det icke detta,
så måste orsaken ligga antingen deri att det skulle
vara olägligt för detsamma att gifva fördraget af den
2 Dee. något resultat, eller att dess allierade vore
tadelvärda för afbrottet i underhandlingarne., Rörande
den första orsaken, som vore för osannolik för att
man kunde tro den, skulle det vara onödigt att göra
någon apmärkving; men emot den andra tillät jag
mig att inlägga den allra skarpaste protest, och det
på skäl som jag framlagt i svaret på en annan de-
pesch från grefve Buol, hvilken gretve Colloredo äf-
venledes föreläst. Hade England och Frankrike varit
dfverdrifna i sina fordringar, eller hade de sökt att
vinna någon fördel af Ryssland utom gränserna för
de mellan de tre makterna öfverenskomna vilkoren,
så skulle Österrike hafva varit fullkomligt berättigadt
att anse sig löst från sina förbindelser oeh att kasta
ansvaret för följderna på de allierade; men det hade
icke blifvit yrkat på något vilkor, som ieke Österrike
på förhand gifvit sitt bifall och som detsamma icke
afteråt understödt vid konferensen, och det var svårt
att fatta genom hvilken slutledning Österrike kommit
till den slutsatsen att det, emedan Ryssland förkastat
dessa förslag, nu å sin tida vore fritt från sina för
pligtelser oeh att dess enda pligt nu bestode uti att
Mmska sina allierade framgång i kriget, hvilket de voro
efteråt som förut beslutna att fortsätta. De frågor
som innefattades i de fyra punkterna skulle, sade jag
honom, såsom något som följer af sig sjelf komma