tanen skall beskydda kristna religionen oeh kyrkor-
na; och det är genom en falsk tolkning af detta
fördrag, men utan att ens åberopa mågon kränkning
af nägot enda af dess staganden, som Ryssland till-
vällar sig rättigheten att lågga sig emellan sultanen :
och hans millioner kristna undersåter. Om man gif:
vit efter för detta anspräk, skulle sultanens myndig-
het uti hans egna stater blifvit öfverflyttad på enl
främmanide makt, och ett stort steg hade tagits tilll.
Turkiets upplösning och ryska väldets grundläggande
på dess ruivcer.
Europa Sr Frankrike och England tack skyldigt,
för det de i rättan tid genom sin kraftiga melan-
komst afvärjt de olyckliga följderna af en dylik om-
störtning.
De omständigheter, under hvilka Wienerkonferen-
serna hafva afbrutits, tillåta icke att bestämma tid-
punkten för underhandlisgarnas äterupptagande. Men
när de änyo inledas, skall hennes maj:ts regering
icke förlora de gruvdsatser ur sigte, hvilka ledt henne
under de tilländagängna underhandlingarne, och all-
tid påyrkande fursiendömenas frihet och välbefin-
nande samt sjöfarisfrihet på Donau, skall bon ieke
uraktläta nägot, för att till Turkiets och Europas
förmån utverka garantier mot förnyandet af de vä-
dor som det pågående kriget haft til afsigt att fö
rekomma.
Derjemte bar hennes m:ts regering skäl-att tro,
att sultanen skall göra frisinnade och verksamma ef-
tergifter till förmån för alla hans kristna underså-
ters friheter och förmåner.
Ni är berättigad at föreläsa denna depesch för
utrikes ministern vid det hof, hos hvilket ni är an-
ställd. Clarendon.
Engelska kabinettets svar på de ofvan an-
förda österrikiska fredsförslagen af den 20
Maj innefattas i följande trenne depescher från
ord Clarendon till lord Westmoreland i Wien:
E Utrikesministeren den 2 Juni 1855.
Mylord! Jag öfvsrsänder åt er härmed afskriften
af em depereh från Grefre Buol till grefve Colloredo
(depeschen af den 20 Maj) jomie dess bilagor, hvilka
blifvit mig öfverlemnade af grefve Colloredo. Jag
har sagt det österrikiska sändebudet attjag efier upp
märksam gehomläsning af desså handlingar biott
kunde beklaga att förslag, zom det är omöjligt för
hennes msjestäts regering att bifalla, blifvit förnyade
af österrikiska regeringen; och uppriktigheten af vär
ledsnad kunde ej sättas i tvifvel.al grefve Buolefter
de många bevis hennes majestäts regering gifvit på
den vigt hon fäster vid Österrikes medverkan i en sak
som angär Österrike ännu direktare än vestmakteroa,
och i afseende hvarpi hennes majestäts regering ieke
hade kunnat tro att Österrike nu skulle undandraga
sig dess understäd. Jag sade grefve Colloredo, at
jag redan med grefve Buol diskuterat ett af bocom
öfverzändt förslag, och att hennes majestäts ragerings
åsigt derom blifvit förklarad: för -eders herrlighet i
min depesch af den 8 Maj och meddelad grefve Buol;
och att, dä det andra förslaget blifvit insändt genom
eders berrlighets åtgärd, jag ville föreläsa honom det
svar, som jag stod.i begrepp att till er afaknda. Se-
dan jag hade föreläst grefve Colloredo min depesch
af den 29 Maj till eders berrlighet, sade jag att jar
önskade förkorta all diskussion som kunde vara irri-
terande, och som jag äfven, att dömma efter toner
1 grefve Buols depegsch, mäste anse onyttig, men att
i depescherna till grefve Colloredo och hr v. Häbner
förekomma satser, i afseende på hvilka jag skulle
taga mig friheten att göra några anmärkningar. I
depeschen till hr Häbner har grefve Buol pästätt, att
Österrike erbjöde ett progressift understöd af mycken
vigt och värde för Turkiet derigenom att det stipu-
lerarsatt för hyärje nyt fartyg, som af Ryssland kan
blifva bygdt, de allierade skulle hafva rätt att pro-
portionsvis öka sina sjöstationer i Svarta Lafvet och
att Porten, i fall deh änsäge sig hotad, egde rätt att
kalla de allierade. flottornaxtill .bjelp. Häremot bad
jag få göra den anmärkning, att man syntes förlors
ur sigte det. verkligassyftemälet för tredje prnkten,
och att de föreslagna vilkoren, längt ifrån att leda
till ryska öfvermaktens upphörande, skulle leda till att
kalla till lif en täflan emellan Ryssland och de allie-
rade om öfvervigten. Ett sädsot sakernas tillständ
skulle icke vara fred, utan en fortfarande förberedelse
till krig och en oupphörlig källa till oro för Europa.
Porten, sade jag, behöfde ingen tillåtelse af någon an-
nan makt att vånda sig till sina allierade om bistånd,
så snart den hetades af fara. Sultanen kunde när som
helst efter eget fritt val göra det, och om Österrikes för-
slag blefve antaget och ryska flottan icke underkastades
någon effektiv begränsning, så skulle. denna) flotta
fortfarande vara en ständig hotelse mot Turkiet och
sultanen fortfarande berättigad att taga sina alliera-
des bje!p i anspråk och dessa å sin sida af sin är:
förpligtade att lemna houom densamma. Vore faran
nära förestSende, så skulle de allierade flottorna möj-
liges komma för sent för ati rädda Turkiet; men fa-
ran: måtte nu vara: öfverhängande aller ;möjligen af-
lägsen, så skulle dock Englands och Frankrikes flotta
kunna blifva kallad till Svarta hafvet blott för att
tillbakavisa tysk agression, och vid hvarje sådant till-
fale skulle Europa hafva att frukta ett förnyande at
fientligheterna och England och Frankrike att. på
dem förbareda sig. Grefve Buol sägar i samma de-
pesch, att de allierades gemensamma ansträngningar
roåsate. gå ut på ait så inskränka Rysslands politiska
makt, att det blafve för detsamma om icke omöjligt
åtminstone ytterst svärt att- missbruka sina materiella
hjelpkällor; mensattupphörandet af ryska öfvervigten
i Svarta hafvet blett vore ett af medlen för detta än-
dariäl, emedan förmivskningen eller till och med to-
tala förstörandet af denna flotta icke ensamt skulle
vara tillräckligt att beröfva Ryssland de fördelar, vis
å vis Tarkiet som det har genom sin geografiska be.
lägenhet. Jag ytirade mitt fulla. instämmande med
grefve. Buol.så vidt det tagas. i betraktande att in-
skränkningen af Rysslands politiska makt vore önsk-
värd; men jag trodde, att det vores klokare för de
allierade, i stället för att inlåta sig på stt nytt pro-
blem, hvars praktiska lösning af grefve Buolieke ens
antyddes, att inskränka Fig till. den förevarande frå-
gan, som vere: huru åt tredje punktan kunde gifvar
effekt och ett slut göras på Rysslands öfvervigt
Svarta hafvet? oeh att hitintills ännu ingen så emkel
öch verksam väg dettill blifvit påfonnen, som en sä-
dan imskrinkning af fartygens avtalisamma sjö, så att
denva sjömakts styrka emotsvarade Turkiets säkerhet.
I sin depeseh till grefve Colleredo yttrar grefve Buol
sin fasta öfvertygelse, att Österrikes förslag fill för-
verkligande af tredje garantipunkten skulle vara så-
dant att det hade framgång för sig, vore fullständig!
och emotsvarande; Europas intrasse, oeh Jans. exe.
tilligger, att detsammas förkastande från vestmak-
ternas sida ieko skulle medgifva Österrike att på
Ryssland ;snsamt kasta skulden till junderhandlingar-
nes misslyckande. Härvid anmärkte jag aw det må
sta vara tillåtet för England och Frankrike, som voro
i krig med Ryssland och gjort ofantliga ofter, att
sjelfva bedöma under hvilka vilkor de kunde sluta
en frad som motsvarade deras ära och de syfiemä
för hvilka de bragt sådana offer, och att den nåd
vändighet, hvari de befunno sig att afslå Österrikes
förslag, bevisar att efter deras omdöme dessa för-
slag äro hvarken verksamma ellsr) fullständiga neiler
enligt. all. sannelikhet till. Europas fördel. Men
Ryssland, sade jag, har förkastat förslag, som
Österriko ansett förnäftiga i och för sig och såsom
nödvändiga för Buropas fred, och som icke varit
oförenliga med Rysslands värdighet; och emedav
det på sådant sätt förkastat desamma och emedan
vestmakterna icke kunna bifslia de förslag som Öster
rike sedan framställt, och som äro helt olika och
overksamma för sitt ändamål, vore det säkerligen orät!
att skga.det England oeh Frankrike lägga hinder i
vägen för freden, och att Ryssland ieke mera ensam:
vore att klandra för underhandlingarnss misslyekande.
Jag måste äfven, sade jag, vitala min ledsnad der-
öfver att grefve Buol nu vore af den -åsigt att för-