tanen skall beskydda kristna religionen oeh kyrkorna; och det är genom en falsk tolkning af detta fördrag, men utan att ens åberopa mågon kränkning af nägot enda af dess staganden, som Ryssland tillvällar sig rättigheten att lågga sig emellan sultanen : och hans millioner kristna undersåter. Om man gif: vit efter för detta anspräk, skulle sultanens myndighet uti hans egna stater blifvit öfverflyttad på enl främmanide makt, och ett stort steg hade tagits tilll. Turkiets upplösning och ryska väldets grundläggande på dess ruivcer. Europa Sr Frankrike och England tack skyldigt, för det de i rättan tid genom sin kraftiga melankomst afvärjt de olyckliga följderna af en dylik omstörtning. De omständigheter, under hvilka Wienerkonferenserna hafva afbrutits, tillåta icke att bestämma tidpunkten för underhandlisgarnas äterupptagande. Men när de änyo inledas, skall hennes maj:ts regering icke förlora de gruvdsatser ur sigte, hvilka ledt henne under de tilländagängna underhandlingarne, och alltid påyrkande fursiendömenas frihet och välbefinnande samt sjöfarisfrihet på Donau, skall bon ieke uraktläta nägot, för att till Turkiets och Europas förmån utverka garantier mot förnyandet af de vädor som det pågående kriget haft til afsigt att fö rekomma. Derjemte bar hennes m:ts regering skäl-att tro, att sultanen skall göra frisinnade och verksamma eftergifter till förmån för alla hans kristna undersåters friheter och förmåner. Ni är berättigad at föreläsa denna depesch för utrikes ministern vid det hof, hos hvilket ni är anställd. Clarendon. Engelska kabinettets svar på de ofvan anförda österrikiska fredsförslagen af den 20 Maj innefattas i följande trenne depescher från ord Clarendon till lord Westmoreland i Wien: E Utrikesministeren den 2 Juni 1855. Mylord! Jag öfvsrsänder åt er härmed afskriften af em depereh från Grefre Buol till grefve Colloredo (depeschen af den 20 Maj) jomie dess bilagor, hvilka blifvit mig öfverlemnade af grefve Colloredo. Jag har sagt det österrikiska sändebudet attjag efier upp märksam gehomläsning af desså handlingar biott kunde beklaga att förslag, zom det är omöjligt för hennes msjestäts regering att bifalla, blifvit förnyade af österrikiska regeringen; och uppriktigheten af vär ledsnad kunde ej sättas i tvifvel.al grefve Buolefter de många bevis hennes majestäts regering gifvit på den vigt hon fäster vid Österrikes medverkan i en sak som angär Österrike ännu direktare än vestmakteroa, och i afseende hvarpi hennes majestäts regering ieke hade kunnat tro att Österrike nu skulle undandraga sig dess understäd. Jag sade grefve Colloredo, at jag redan med grefve Buol diskuterat ett af bocom öfverzändt förslag, och att hennes majestäts ragerings åsigt derom blifvit förklarad: för -eders herrlighet i min depesch af den 8 Maj och meddelad grefve Buol; och att, dä det andra förslaget blifvit insändt genom eders berrlighets åtgärd, jag ville föreläsa honom det svar, som jag stod.i begrepp att till er afaknda. Sedan jag hade föreläst grefve Colloredo min depesch af den 29 Maj till eders berrlighet, sade jag att jar önskade förkorta all diskussion som kunde vara irriterande, och som jag äfven, att dömma efter toner 1 grefve Buols depegsch, mäste anse onyttig, men att i depescherna till grefve Colloredo och hr v. Häbner förekomma satser, i afseende på hvilka jag skulle taga mig friheten att göra några anmärkningar. I depeschen till hr Häbner har grefve Buol pästätt, att Österrike erbjöde ett progressift understöd af mycken vigt och värde för Turkiet derigenom att det stipulerarsatt för hyärje nyt fartyg, som af Ryssland kan blifva bygdt, de allierade skulle hafva rätt att proportionsvis öka sina sjöstationer i Svarta Lafvet och att Porten, i fall deh änsäge sig hotad, egde rätt att kalla de allierade. flottornaxtill .bjelp. Häremot bad jag få göra den anmärkning, att man syntes förlors ur sigte det. verkligassyftemälet för tredje prnkten, och att de föreslagna vilkoren, längt ifrån att leda till ryska öfvermaktens upphörande, skulle leda till att kalla till lif en täflan emellan Ryssland och de allierade om öfvervigten. Ett sädsot sakernas tillständ skulle icke vara fred, utan en fortfarande förberedelse till krig och en oupphörlig källa till oro för Europa. Porten, sade jag, behöfde ingen tillåtelse af någon annan makt att vånda sig till sina allierade om bistånd, så snart den hetades af fara. Sultanen kunde när som helst efter eget fritt val göra det, och om Österrikes förslag blefve antaget och ryska flottan icke underkastades någon effektiv begränsning, så skulle. denna) flotta fortfarande vara en ständig hotelse mot Turkiet och sultanen fortfarande berättigad att taga sina allierades bje!p i anspråk och dessa å sin sida af sin är: förpligtade att lemna houom densamma. Vore faran nära förestSende, så skulle de allierade flottorna möjliges komma för sent för ati rädda Turkiet; men faran: måtte nu vara: öfverhängande aller ;möjligen aflägsen, så skulle dock Englands och Frankrikes flotta kunna blifva kallad till Svarta hafvet blott för att tillbakavisa tysk agression, och vid hvarje sådant tillfale skulle Europa hafva att frukta ett förnyande at fientligheterna och England och Frankrike att. på dem förbareda sig. Grefve Buol sägar i samma depesch, att de allierades gemensamma ansträngningar roåsate. gå ut på ait så inskränka Rysslands politiska makt, att det blafve för detsamma om icke omöjligt åtminstone ytterst svärt attmissbruka sina materiella hjelpkällor; mensattupphörandet af ryska öfvervigten i Svarta hafvet blett vore ett af medlen för detta ändariäl, emedan förmivskningen eller till och med totala förstörandet af denna flotta icke ensamt skulle vara tillräckligt att beröfva Ryssland de fördelar, vis å vis Tarkiet som det har genom sin geografiska be. lägenhet. Jag ytirade mitt fulla. instämmande med grefve. Buol.så vidt det tagas. i betraktande att inskränkningen af Rysslands politiska makt vore önskvärd; men jag trodde, att det vores klokare för de allierade, i stället för att inlåta sig på stt nytt problem, hvars praktiska lösning af grefve Buolieke ens antyddes, att inskränka Fig till. den förevarande frågan, som vere: huru åt tredje punktan kunde gifvar effekt och ett slut göras på Rysslands öfvervigt Svarta hafvet? oeh att hitintills ännu ingen så emkel öch verksam väg dettill blifvit påfonnen, som en sädan imskrinkning af fartygens avtalisamma sjö, så att denva sjömakts styrka emotsvarade Turkiets säkerhet. I sin depeseh till grefve Colleredo yttrar grefve Buol sin fasta öfvertygelse, att Österrikes förslag fill förverkligande af tredje garantipunkten skulle vara sådant att det hade framgång för sig, vore fullständig! och emotsvarande; Europas intrasse, oeh Jans. exe. tilligger, att detsammas förkastande från vestmakternas sida ieko skulle medgifva Österrike att på Ryssland ;snsamt kasta skulden till junderhandlingarnes misslyckande. Härvid anmärkte jag aw det må sta vara tillåtet för England och Frankrike, som voro i krig med Ryssland och gjort ofantliga ofter, att sjelfva bedöma under hvilka vilkor de kunde sluta en frad som motsvarade deras ära och de syfiemä för hvilka de bragt sådana offer, och att den nåd vändighet, hvari de befunno sig att afslå Österrikes förslag, bevisar att efter deras omdöme dessa förslag äro hvarken verksamma ellsr) fullständiga neiler enligt. all. sannelikhet till. Europas fördel. Men Ryssland, sade jag, har förkastat förslag, som Österriko ansett förnäftiga i och för sig och såsom nödvändiga för Buropas fred, och som icke varit oförenliga med Rysslands värdighet; och emedav det på sådant sätt förkastat desamma och emedan vestmakterna icke kunna bifslia de förslag som Öster rike sedan framställt, och som äro helt olika och overksamma för sitt ändamål, vore det säkerligen orät! att skga.det England oeh Frankrike lägga hinder i vägen för freden, och att Ryssland ieke mera ensam: vore att klandra för underhandlingarnss misslyekande. Jag måste äfven, sade jag, vitala min ledsnad deröfver att grefve Buol nu vore af den -åsigt att för