bomullsindustrien och de franska hvitbets.
sockerfabrikerna hafva dylika omständighete
under de sista stora krigen att tacka för sir
uppkomst och blomstring. Jag vill säga el
hvad resultatet blefve af ert blokadkrig;
gjorden Ryssland par force till ett industri
idkande land! Gören det, om j viljen hafvs
det så. Jag känner mig kompetent att yttra
mig i alla dessa ämnen. Jag fick en god
portion erfarenhet deruti under åren 1848—49,
och jag skulle kunna gifva er en lärorik be-
rättelse derom.
Nej, nej; Ryssland kan ej bringas till un-
dergifvenhet genom ett blokadkrig, Äntingen
har det deraf alls ingen skada, eller också
blir det begynnelsen till ett europeiskt krig.
J sen att jag talar opartiskt, emedan jag, i
min ställning, blott hag gilla denna id6 om
ett europeiskt krig, Dessutom, för att detta
blokadkrig ej må vara en evig vanära, en feg
politik, som ej anstår två sådana stormakter,
måsten j åtminstone intaga Sveaborg, Reval
och Riga i Östersjön, bränna Kinburn och
Ocozakoff samt taga och behålla Odessa i
Svarta hafvet, och Reni och Ismael vid Do-
nau. Skola edra regeringar visa tillräcklig
beslutsamhet för att göra detta? Jag kan icke
siga det. Men så roycket kan jag säga, att
om detta ej sker, skall detta blokadkrig göra
vestmakterna till ett skrattämne för hela verl-
den; och sker det, så är det blott begynnel-
sen till ett långt europeiskt krig. Och nu
Mera är en säker och hederlig fred omöjlig.
Läsen Wienerprotokollen, och j skolen få se
att alla möjliga medel af moderation (eller
förödmjukelse, om j hellre viljen kalla det så)
blifvit förgäfves använda. Hvarför icke då
taga någon notis om händelsernas oemot-
ståndliga logik? Minrens mina ord. Förr
sade jag er att j ej kunden besegra Ryssland
tan ett fälttåg i Polen. Nu säger jag er, j
hasar ej komma ur detta krig utan vanära,
annorlunda än genom ett fälttåg i Polen. Allt
annat är couillonnade, såsom en viss fransk
general, hvilken stridt på Krim, brukade säga.