bomullsindustrien och de franska hvitbets. sockerfabrikerna hafva dylika omständighete under de sista stora krigen att tacka för sir uppkomst och blomstring. Jag vill säga el hvad resultatet blefve af ert blokadkrig; gjorden Ryssland par force till ett industri idkande land! Gören det, om j viljen hafvs det så. Jag känner mig kompetent att yttra mig i alla dessa ämnen. Jag fick en god portion erfarenhet deruti under åren 1848—49, och jag skulle kunna gifva er en lärorik berättelse derom. Nej, nej; Ryssland kan ej bringas till undergifvenhet genom ett blokadkrig, Äntingen har det deraf alls ingen skada, eller också blir det begynnelsen till ett europeiskt krig. J sen att jag talar opartiskt, emedan jag, i min ställning, blott hag gilla denna id6 om ett europeiskt krig, Dessutom, för att detta blokadkrig ej må vara en evig vanära, en feg politik, som ej anstår två sådana stormakter, måsten j åtminstone intaga Sveaborg, Reval och Riga i Östersjön, bränna Kinburn och Ocozakoff samt taga och behålla Odessa i Svarta hafvet, och Reni och Ismael vid Donau. Skola edra regeringar visa tillräcklig beslutsamhet för att göra detta? Jag kan icke siga det. Men så roycket kan jag säga, att om detta ej sker, skall detta blokadkrig göra vestmakterna till ett skrattämne för hela verlden; och sker det, så är det blott begynnelsen till ett långt europeiskt krig. Och nu Mera är en säker och hederlig fred omöjlig. Läsen Wienerprotokollen, och j skolen få se att alla möjliga medel af moderation (eller förödmjukelse, om j hellre viljen kalla det så) blifvit förgäfves använda. Hvarför icke då taga någon notis om händelsernas oemotståndliga logik? Minrens mina ord. Förr sade jag er att j ej kunden besegra Ryssland tan ett fälttåg i Polen. Nu säger jag er, j hasar ej komma ur detta krig utan vanära, annorlunda än genom ett fälttåg i Polen. Allt annat är couillonnade, såsom en viss fransk general, hvilken stridt på Krim, brukade säga.