Ja, så är det. Nå, den andra historien
med bönderna från Schutolomowski?a
Hur vet ni den?
Du hör att jag också bar reda på hvad
som sker.
Deri har jag ingen skuld och jag tar er
äfven till domare i den saken. Bönderna
från den byn ha till granne. en viss Bezpan-
din, som har tillegnat sig fyra åkrar af deras
jord. Han säger att åkrarne tillhöra honom,
och bönderna från Schutolomowski påstå en-
bälligt motsatsen; men egendomsherrn är en
främling, hvem skall då försvara deras rättig-
heter? Jorden tillhör dem sedan mer än ett
sekel, det är obestridligt genom de gamla ak-
terna., De bådo mig skrifva åt dem en böne-
akt Hvarföre skulle jag reka att göra dem
def tjensten? Bezpandin har läst den och för-
argilt sig deröfver. — Jag skallrycka klorna
af honom, hade han sagt, om jag inte först
rycker ögonen ur skallen; — Ännu har jag
ögon och klor i behåll och jag är fullkomligt
till er tjenst, min bästa onkel.,
Nå, nå! bögmodas ej, skryticke; det kan
nog ändå gå dig illa; du är allt ändå galen
på tre n ja, derför ansvarar jag. :
Hvad, min onkel! Har ni inte ofta sjelf
behagat . . .
Jag vet, jag vet på hvilken visa du vill
sjunga. Visserligen, ja utan tvifvel, bör men-
niskan lefva enligt lag och rätt och man bör
komma till sin svagare nästas hjelp, Och
det gifves fall, då man utan tvekan mås
ste betala med sin person. Men ställer du
dig alltid väl? Låter du inte ibland narra
dig på värdshusen, bä! Låter du inte trakter
ra, komplimentera, smickra dig? Säg, tillåter
du inte att de olyckliga, som behöfva dig,
smyga dig i handen en tselkow eller en blå
sedel? År det icke så? Säg, är det icke så?s
Förlåt, jag har gjort orätt; förlåt, förlåt!
Men jag tar aldrig något af de fattiga; nej,
aldrig af de fattiga så mycket som en kopek
en gång.
Hittills, mwå så vara; men det blir väl så
framdeles. Och för öfrigt, kom inte och säg
min onkel, känner den dör herr Garpestschenko,
skulle ni inte vilja säga honom ett godt ord
till förmån för Fedogia? Hon vill betala bra.n
Taget ur din ficka, kanske,hä?..,. Godt,