EN RISK ÅDLINGS ANTECENINGAR).
IWAN TOURGHENIET.
Öfversättning.
EoFör tre veckor sedan begåfvo vi oss till
Bereasowka, sammankallade genom domaren
Nieephor Illitsch; Herr domaren sade till
088:
oMina herrar, man måste skrida till gräns-
mätning för jordeboken på vår ort; det är
verkligen skam att vi äro så långt efter alla
andra; låtom oss börja arbetet. Man började
proceduren, och efter en fjerdedels timma vid-
togo förslagerna och trätorna, såsom man
borde vänta sig. Tvister uppstodo på alla
håll, och mången ordvexling lät ganska illa.
Alexander Wladimirowitsch Koroleff satt i ett
börn, bitande på sin käppknapp och skakande
emellanåt på hufvudet. Jag blygdes för alla
de närvarande och äfven för mig sjelf; jag
tänkte endast på att bege mig bort. Men se,
vår Alexander Wladimirowitsoh stiger upp och
låter förstå att han äskar ljud. Domaren be-
mödade sig ifrigt att stilla larmet och sade:
— Mina herrar, mina herrar, varen för Guds
skull tysta; Alexander Wladimirowitsch vill
tala till församlingen. Den rättvisan måste
man göra adelsmännen, att de genast stillade
sig. Jag kan ej fullständigt berätta er allt
hvad han sade, men ni kan ändå få ett be-
grepp derom: — Förlåt, mina herrar, men jag
tycker att vi nästan förlorat ur sigte det mål
för hvilket vi äro här församlade, det rörer
en noggrann fördelning, en god gränsutstak-
ning. Ett sådant förslag är obestridligen till
största fördel för egendomsegare; men efter
allmänna. meningen, hvad är väl syftemålet?
Att förbättra bondens ställning, lätta hans
arbete, och mera rättvist bestämma hans
utskylder. Vi veta det alla, och ännu
i dag är det ett stort ondt, att jord-
brukaren sjelf icke wet hvilket fält han har
) Se A, B, niris 156—188, 180, 162 och 164.