brandskadeersättningar, hvilka för hvartäera af de gr tio åren utgjort : 68,382 rdr. År 1850 33,000 rår. 1848 2 220,128 1851 — 064,799 1847 — 82,500 1852 16,231 1848 — 18,550 1853 — -. 31,098 2849 3 254,500 1854 — 541,540 Nägon farhåga för bolagets framtida bestånd bör, vida de grunder, hvarpå det hvilar, lemnas orubbade, nu mera inke gerna ega rum. Ty bolaget har kommit i den ställniog att det verkligen förtjenar förtroende. oeh har äfven under de sednaste tio ären ätnjutit det i jemt stigande, hvilket visar sig af det årliga försäkringebeloppet, utgörande är 1845 rdr 990,000, ären 1846—1850 från 1,000,000 till 1,400,000 rdr, och med undantag af året 1853, som haft 1,670,000 rår, har samma belopp de sednare åren eller 1851, 1852 och 1854 öfverstigit 2,000,000 rdr hvarje är. GAvad som emellertid för framtiden mest hotar bolagets kassa är, enligt revisorernes öfvertygelse, den farliga seden att ännu i de flesta städer nyo bygsa stora, mycket höga och dyra trähus, hvilka förr el ler sednare blifva lågornas rof och sprida förödelse rundt omkring sig. Detta urgamla bruk, som aldrig torde kunna helt och hället afskaffas, mäste ätmin stone indirekt motverkas. Af det brandskadeersättningsbelopp, som hittills med 2,418,000 rdr utgått, hafva trähusen medtagit så godt som alltsammans, på 1 par 100,000 rdr när, men stenhusen, i förhällande till deras försäkringsvärde, så litet emot trähus, att man icke kan undgå att insa och erkänna, att af3 iftem, som billigtvis bör, så vidt möjligt är, rättas efter risken, hittills varit och ännu är alldels för sög för stenhus, relatift till trähus. Också är det ?ykant, att de skänska städerna vid bolagets stiftelse skiljde sig derifrån och bildade ett eget bolag, just af den orsaken. 27 års erfärenhet har sedermers rättfärdigat deras förotsesnde. Men missförhällande: kan oeh bör i bolagets rätt förstädda intresse för framtiden afbjelpas. Ej nog att stenhusen i och för sig sjelfva äro föga eldfarliga; vid alla större eldsolyckor, äfven nu sednast i Örebra, har det varit ett och annat stenhus, som erbjudit en möjlighet att hej eldens vidare framfart. För att framställa ett be stämdt förslag fordras i detta ämne ytterligare undersökninogar, dem revisorerna nu ej kunnat företaga och måste säledes åtnöja sig med att fästa hrr del ägares uppmärksamhet bärä, till nästinträffande bo lagsstämma. I alla fall bör den nedsättning i afgif ten för stenhus, som torde kunna medgifvas till min-t hälften af nu gällande tariff, inskränkas till boning: hus oeh sådane byggnader af sten, uti hvilka icke fa priker, qvarnar, eller någon slags eldfarlig inrättning tro inrymde. Stoekholm den 31 Maj 1853. J. Hagelin, J. GQ. Schram, för Norrköping. för Upsala. J. H. Wetter, P, Wahlström, Eför Christianstad. — för Hudiksvall.