brandskadeersättningar, hvilka för hvartäera af de
gr tio åren utgjort :
68,382 rdr. År 1850 33,000 rår.
1848 2 220,128 1851 — 064,799
- 1847 — 82,500 1852 - 16,231
1848 — 18,550 1853 — -. 31,098
2849 3 254,500 1854 — 541,540
Nägon farhåga för bolagets framtida bestånd bör,
vida de grunder, hvarpå det hvilar, lemnas orub-
bade, nu mera inke gerna ega rum. Ty bolaget har
kommit i den ställniog att det verkligen förtjenar
förtroende. oeh har äfven under de sednaste tio ären
ätnjutit det i jemt stigande, hvilket visar sig af det
årliga försäkringebeloppet, utgörande är 1845 rdr
990,000, ären 1846—1850 från 1,000,000 till 1,400,000
rdr, och med undantag af året 1853, som haft 1,670,000
rår, har samma belopp de sednare åren eller 1851,
1852 och 1854 öfverstigit 2,000,000 rdr hvarje är.
GAvad som emellertid för framtiden mest hotar bo-
lagets kassa är, enligt revisorernes öfvertygelse, den
farliga seden att ännu i de flesta städer nyo bygsa
stora, mycket höga och dyra trähus, hvilka förr el
ler sednare blifva lågornas rof och sprida förödelse
rundt omkring sig. Detta urgamla bruk, som aldrig
torde kunna helt och hället afskaffas, mäste ätmin
stone indirekt motverkas. Af det brandskadeersätt-
ningsbelopp, som hittills med 2,418,000 rdr utgått,
hafva trähusen medtagit så godt som alltsammans,
på 1 par 100,000 rdr när, men stenhusen, i förhäl-
lande till deras försäkringsvärde, så litet emot trähus,
att man icke kan undgå att insa och erkänna, att af-
3 iftem, som billigtvis bör, så vidt möjligt är, rättas
efter risken, hittills varit och ännu är alldels för
sög för stenhus, relatift till trähus. Också är det
?ykant, att de skänska städerna vid bolagets stiftelse
skiljde sig derifrån och bildade ett eget bolag, just
af den orsaken. 27 års erfärenhet har sedermers
rättfärdigat deras förotsesnde. Men missförhällande:
kan oeh bör i bolagets rätt förstädda intresse för
framtiden afbjelpas. Ej nog att stenhusen i och för
sig sjelfva äro föga eldfarliga; vid alla större elds-
olyckor, äfven nu sednast i Örebra, har det varit ett
och annat stenhus, som erbjudit en möjlighet att hej
eldens vidare framfart. För att framställa ett be
stämdt förslag fordras i detta ämne ytterligare un-
dersökninogar, dem revisorerna nu ej kunnat företaga
och måste säledes åtnöja sig med att fästa hrr del
ägares uppmärksamhet bärä, till nästinträffande bo
lagsstämma. I alla fall bör den nedsättning i afgif
ten för stenhus, som torde kunna medgifvas till min-t
hälften af nu gällande tariff, inskränkas till boning:
hus oeh sådane byggnader af sten, uti hvilka icke fa
priker, qvarnar, eller någon slags eldfarlig inrättning
tro inrymde.
Stoekholm den 31 Maj 1853. -
J. Hagelin, J. GQ. Schram,
för Norrköping. för Upsala.
J. H. Wetter, P, Wahlström,
Eför Christianstad. — för Hudiksvall.