antagande, åberopande Englands exempel, att för dylika vigtiga fall göra undantag från den allmänna regeln att staten ej skall låna. Ha de rika possessionaterna der ej funnit det under sin värdighet att taga emot understöd, kunde man nog göra det här. Om det vore många som behöfde dylik hjelp, vore d-t ej så många att statens tillgångar skulle för hårdt anlitas. Att dylika understöd äro be höfliga inses af de visserligen lika obetydliga kostnader, t. ex. på stenbunden eller vattusigtig jord, hvarmed de äro förenade, och visserligen i en framtid återbetala sig; men till hvilkas förläggande den enskilde egendomsegaren ej alltid eger tillräckliga kapitaler. Man afser med denna grundförändring af jorden ett intensivare brukningssätt, så att den för alltid verkligen förbättras och pro duktionen på en gång ökas och höjes i värde till afsättning på verldsmarknaden. Den kan ej jemföras med jordens förbättring genom gödninvgsämnen;. dessa verka mera för ögonblicket,. men denna, i fall den göres riktigt och varaktigt, för framtiden. Utom det af br Nofimen uppgifna sättet att kontrollera dylika arbeten, finnas många andra hvilka kunna förrättas af sakkunnige personer som dertill; böra utsändas. Men då ej ännu allmogen lärt sig att till fullo inse nyttan af denna förändring i jordens brukningssätt oeh kanske mot den hyser någon misstrogenhet, som endast häfves genom andras föredöme, så torde de, såsom talrika delegare i hypotekskassorna, komma att motsätta sig låns beviljande från dessa anstalter. Bruksp. De Mare trodde att redan efter hypoteksföreningarnes reglementen dylika lån skulle kunnä beviljas. Ty om jorden är underdikad, så har den fått ett ökadt värde, som berättigar till större lån; och skulle den en gång förut vara värderad till visst belopp, så kanden värderas ånyo. Man har å ena sidan sagt att det skulle gå så lätt att kontrollera, och å den andra, att det skulle fordras så stor skicklighet att utföra detta arbete riktigt. Det säkra är, att kontroller alldeles icke kunna utföras af de nuvarande värder utan nya måtte väl dertill erforrag. Presidenten Åkerman vände sig först satiricohumoristiskt till hr Adlerborg med reflexion om återuppståndelse, gerningarnes följande oss efter och själens odödlighet, och ville jäfva att man i Sverge och England haft samma erfarenhet af statens lånehje!p; här handlar den snarast såsom mellankommande hjelpare der enskilda inrättningarej kunna understödja. Hypoteksföreningar föreskrifva ej huru lånet skall användas, men de böra ock kunna understödja arbeten som befordra jordens höjande i värde. Staten deremot bör verka till samma mål genom undervisningsanstalter, genom kringresande agronomer i detta hänseende 0. s. v., hvarföre tal. förenade sig med frih. Adlercreutz amendement. Hr Adlerborg besvarade hr Åkermans humor med reservation mot hans pilars odödlighet; som ingalunda vid Lidköpings möte alldeles nedergjort talaren, samt med önskan om att med sällsynt allvarliga tankar måtte hushållas, men fästade uppmärksamheten derpå, att om Evgland icke tvekat att lemna statsanslag till denna onekligen nyttiga förbättring i den exskildes egendom, detta likvisst ej inträffat vid brytningen mellan 2:ne perioder i åker: brukskunskapen, utan sedan allmänna meningen redan stadgat gig. Man måste här låte opinionen verka, och man låte det vil gå sakta, blott det går säkert. Frih. Adlercreutz ville att hans amendement blott då skulle komma i betraktande, i fall sjelfva hufvudfrågan förfölle, och hyste, ehuru annars ingen vän af lånesystemer i allmänhet; ej farhåga för att dessa lån ju icke skulle främja det enskildt nyttiga som ock vore det allmänna. Hr. Arrhenius: invände att genom det att hyporokafrmöniuesrne låna, erhåller jordbruket ånen omsatta, men ej något tillskott. Man skulle vid deras beviljande tillse: att före arbetets företagande en fullständig plan och karta blifvit upprättade och -ett antaget arbetssystem uppgjorts, samt att lånen utanordnades successive under iakttagande af nödiga kontroller. Baron Hamilton trodde att man sllmänt erkände den stora nyttan af denna förändring, så att frågan nog skulle ha framgång. Man må ihågkomma att då detta åsyftar en förbättring af jorden för all framtid, är det ej för oss allena vi afslå möjligheten att utfö a den. Väl hafva många genom af eller gifte erhållit kapitaler, tillräckliga att dermed röra sig vid fråga om förändringars vidtagande; men många sskna dock dylika. Skola vi då neka dem utsigten att förskaffa sig dessa medel? Vi ha 800 qvadratmil öppen jord; höjes nu denna genom en dylik förändring till 25 procent i värde, är ej detta en statens fördel? Man her hos o88 en märkbar tendens att hopa och hopa kapitaler för statens räkning; bättre är att de komma ut och sprida gagn i landet. Hypoteksföreningarne kunna ej ge lån mot lägre än AY, procents ränta, een väl staten. Billigade för öfrigt att endast gunddikad egendom skulle kunna belånas och mot kontroller, hvarföre det kommer att mest begagnas af de smärre jordegarne, ty de större underkasta sig ej att kontrolleras. Brukspatron De Mare: Man vill att hypoteksföreningarnes lån skola gifvas när förbättsingarne äro gjorda; staten kan således åtnöja sig med mindre säkerhet? Grefve Sparre tyckte att om 800 qvadratmil skulle förbättras genom lån, så skulle inga medel förslå; fruktade för den stora hären af kontrollanter som blefve behöflig, -och missbilligade att staten skulle understödja en så föga känd och erkänd sak som underdikningen. Prof. Arrhenius upplyste den föreg. talären att man knappt behöfde befara attalla egarne till de 800 qvadratmilen skulle rusa åstad och låna, att de skicklige personer; hvilka hushållningssällskapen skulle komma att anställa såsom uppgörare af arbetsplanerna och kontrollörer af deras utförande, blefve en mycket för