antagande, åberopande Englands exempel, att
för dylika vigtiga fall göra undantag från den
allmänna regeln att staten ej skall låna. Ha
de rika possessionaterna der ej funnit det un-
der sin värdighet att taga emot understöd,
kunde man nog göra det här. Om det vore
många som behöfde dylik hjelp, vore d-t ej
så många att statens tillgångar skulle för
hårdt anlitas. Att dylika understöd äro be
höfliga inses af de visserligen lika obetydliga
kostnader, t. ex. på stenbunden eller vattu-
sigtig jord, hvarmed de äro förenade, och
visserligen i en framtid återbetala sig; men
till hvilkas förläggande den enskilde egen-
domsegaren ej alltid eger tillräckliga kapita-
ler. Man afser med denna grundförändring af
jorden ett intensivare brukningssätt, så att
den för alltid verkligen förbättras och pro-
duktionen på en gång ökas och höjes i värde
till afsättning på verldsmarknaden. Den kan
ej jemföras med jordens förbättring genom
gödninvgsämnen;. dessa verka mera för ögon-
blicket,. men denna, i fall den göres riktigt
och varaktigt, för framtiden. Utom det af
br Nofimen uppgifna sättet att kontrollera
dylika arbeten, finnas många andra hvilka
kunna förrättas af sakkunnige personer som
dertill; böra utsändas. Men då ej ännu all-
mogen lärt sig att till fullo inse nyttan af
denna förändring i jordens brukningssätt oeh
kanske mot den hyser någon misstrogenhet,
som endast häfves genom andras föredöme,
så torde de, såsom talrika delegare i hypo-
tekskassorna, komma att motsätta sig låns be-
viljande från dessa anstalter.
Bruksp. De Mare trodde att redan efter hy-
poteksföreningarnes reglementen dylika lån
skulle kunnä beviljas. Ty om jorden är un-
derdikad, så har den fått ett ökadt värde,
som berättigar till större lån; och skulle den
en gång förut vara värderad till visst belopp,
så kan- den värderas ånyo. Man har å ena
sidan sagt att det skulle gå så lätt att kon-
trollera, och å den andra, att det skulle for-
dras så stor skicklighet att utföra detta arbete
riktigt. Det säkra är, att kontroller allde-
les icke kunna utföras af de nuvarande vär-
der utan nya måtte väl dertill erfor-
rag.
Presidenten Åkerman vände sig först satirico-
humoristiskt till hr Adlerborg med reflexion
om återuppståndelse, gerningarnes följande oss
efter och själens odödlighet, och ville jäfva
att man i Sverge och England haft samma
erfarenhet af statens lånehje!p; här handlar
den snarast såsom mellankommande hjelpare
der enskilda inrättningarej kunna understödja.
Hypoteksföreningar föreskrifva ej huru lånet
skall användas, men de böra ock kunna un-
derstödja arbeten som befordra jordens hö-
jande i värde. Staten deremot bör verka till
samma mål genom undervisningsanstalter, ge-
nom kringresande agronomer i detta hänseen-
de 0. s. v., hvarföre tal. förenade sig med
frih. Adlercreutz amendement.
Hr Adlerborg besvarade hr Åkermans humor
med reservation mot hans pilars odödlighet;
som ingalunda vid Lidköpings möte alldeles
nedergjort talaren, samt med önskan om att
med sällsynt allvarliga tankar måtte hushål-
las, men fästade uppmärksamheten derpå, att
om Evgland icke tvekat att lemna statsanslag
till denna onekligen nyttiga förbättring i den
exskildes egendom, detta likvisst ej inträffat
vid brytningen mellan 2:ne perioder i åker:
brukskunskapen, utan sedan allmänna menin-
gen redan stadgat gig. Man måste här låte
opinionen verka, och man låte det vil gå
sakta, blott det går säkert.
Frih. Adlercreutz ville att hans amendement
blott då skulle komma i betraktande, i fall
sjelfva hufvudfrågan förfölle, och hyste, ehuru
annars ingen vän af lånesystemer i allmänhet;
ej farhåga för att dessa lån ju icke skulle
främja det enskildt nyttiga som ock vore det
allmänna.
Hr. Arrhenius: invände att genom det att hy-
porokafrmöniuesrne låna, erhåller jordbruket
ånen omsatta, men ej något tillskott. Man
skulle vid deras beviljande tillse: att före ar-
betets företagande en fullständig plan och
karta blifvit upprättade och -ett antaget ar-
betssystem uppgjorts, samt att lånen utanord-
nades successive under iakttagande af nödiga
kontroller.
Baron Hamilton trodde att man sllmänt er-
kände den stora nyttan af denna förändring,
så att frågan nog skulle ha framgång. Man
må ihågkomma att då detta åsyftar en för-
bättring af jorden för all framtid, är det ej
för oss allena vi afslå möjligheten att utfö a
den. Väl hafva många genom af eller gifte
erhållit kapitaler, tillräckliga att dermed röra
sig vid fråga om förändringars vidtagande;
men många sskna dock dylika. Skola vi då
neka dem utsigten att förskaffa sig dessa me-
del? Vi ha 800 qvadratmil öppen jord; hö-
jes nu denna genom en dylik förändring till
25 procent i värde, är ej detta en statens för-
del? Man her hos o88 en märkbar tendens
att hopa och hopa kapitaler för statens räk-
ning; bättre är att de komma ut och sprida
gagn i landet. Hypoteksföreningarne kunna
ej ge lån mot lägre än AY, procents ränta,
een väl staten. Billigade för öfrigt att endast
gunddikad egendom skulle kunna belånas
och mot kontroller, hvarföre det kommer att
mest begagnas af de smärre jordegarne, ty
de större underkasta sig ej att kontrolleras.
Brukspatron De Mare: Man vill att hypo-
teksföreningarnes lån skola gifvas när förbätt-
singarne äro gjorda; staten kan således åtnöja
sig med mindre säkerhet?
Grefve Sparre tyckte att om 800 qvadrat-
mil skulle förbättras genom lån, så skulle
inga medel förslå; fruktade för den stora hä-
ren af kontrollanter som blefve behöflig, -och
missbilligade att staten skulle understödja en
så föga känd och erkänd sak som underdik-
ningen.
Prof. Arrhenius upplyste den föreg. talären
att man knappt behöfde befara attalla egarne
till de 800 qvadratmilen skulle rusa åstad och
låna, att de skicklige personer; hvilka hus-
hållningssällskapen skulle komma att anställa
såsom uppgörare af arbetsplanerna och kon-
trollörer af deras utförande, blefve en mycket för