berättelse uppgick till 10,388.
Lägger man vidare till nåmde antal 4469 händt-
verksarbetare i Stockholm, antalet af de, enligt erbål.
lea oppgift från kongl. kommerskollegii satistiska
kontor, uti hufvudstaden för samma år befiotliga fa
briksarbetare, utgörande 3448; så finner man ati
sammanlagda beloppet af arbetare, som Stockholms
handtverksmästare och fabrikanter besagnade på sins
verkstäder, uppgick till 7917 personer. Men utom
dessa funnos ytterligare 888 personer, hvilka i ofvan
äberopade underdåniga berättelse upptagas bland dem,
som i hufvudstaden sksom försörjningsmedel med egpa
händer till afsalu åstadzomma handtverksarbeten, och
hvilka perzoner visst icke minst äro i behof af teknisk
undervisning.
Det visar sig således att summan af arbetare i
kandtverk och fabriker inom Stockbolm under dei
nämde året var 8805; deri icke inbegripne mästare
ech egafe af handtverks- eller fabriksrörelse, hvilka
ensamt för sig upgingo till 1896.
Huru högt åter hufvudstaden står öfver landets öf-
riga städer i tillverkningsvärde, må kunna slaias der-
af, att, enligt meranåmde berättelse dea bevillniog
som fabrikanier och handtverkare i Stockholm srlade,
jemförd med summan af rikets öfriga städers, steg
för fabrikanterna till 41 , och för handtverkarne til:
107 V, af denna summa, eiler så, att hufvudstadens
handtaerkaro: särskildt för sig beatalte betydligt mera
än rikets alla öfriga städers handtverkare tilsammans.
Under sådana omständigheter äro de omförmälde,
i Stockholms verkstäder cch fabriker varande, nåra
9000 arbetare, denna nära tiondedel af hufvudstaders
hela folkmängd, dessa konstfiitens alla händer för
stadens blomstring, visserligen nog många ech af nog
ster vigt för att gifva svenska slöjdföreniogens direk-
tion bekymmer, när hon, stängd inom sina närva-
rande små tillgångar, önskar ait åt dem anskaffa et:
undervisnivgsverk, sädant det af tidens industriella
arbete päkallas, eller likt dem, som redan finnas i
främmande länder.
Men då direktionen erfar dessa bekymmer, vat hon
äfven att det är hennes pligt att nu anlita Stock-
kolms stads magistrat och borgerskapets herrar feratio
äldste om biträde i en hufvudstadens egen angelågen-
het och i en fråga af så utomordentligt stort inöy-
taude på sedlighet och idoghet. Direktionen går
derföre att närmare visa ställniogen af denna ange-
Itgenhet.
Svenska slöjdföreningons skola har, såsom all:
hvilket i hög tid framträder att tillfredsställa et:
stort behof för det allmänna, öfrvervunnit fördomar
och öfverallt mött framgång der upplysningen hait
sina vänner, som fullkomligen uppfattat, att insigter
ech kunskaper, på samma gång dö utgöra den en-
skildes största prydnad och enda säkra stöd, äfven
äro prydnader och stödet för hvarje borgerligt samfund
oeh statens bästa kraft.
Men då på sådent sätt denna skola lyckats och
framgått i ett jemt atigande, så väl till lärjungarnes
talrikhet som till utsträckning af undervisningsämnen
ech underrisningstider semt då i följd häraf nödvän.
diga lärarnes antal, har detta doek icke kunnat ega
rom utan trägna och ofia tunga emsorger för de hin-
der, som bshöft anvdanrödjas med tillgängar, hvilka,
jemförda med behofvet, alltid varit otillräckliga, och
ieke vuxit annorlanda än i den män som frukterna
at den undervisning, hvil:en skulla bekostas, redax
visade sig i verkligheten samt öfvertygade, ä ena ai-
dan sjolfva de undervisningen behöfvande om derss
bebof, och å andra sidan samhället om sina pligter:
en utveeklingsgång, hvilken, om än i och för sig
oemotständlig och här nödvändig, dock ur en arna
synpunkt var betänklig, då föreningens inkomster mö-
ste, nästan för hvarje år, icke allenast uttömimas otan
eek öfrerskridas.
Direktionen -barde dock icke tappa modet, Hon
visste allt för väl att föreningens avgeligenhet var
det allmännas, och att, då direktionen behöfde och
begärde hjelp, det icke var en kastad allmosa som
hon begärde, utan en samhällets för mg sjel! gjard
stgift, som angick statens väl eller ve, då den hand-
ade orm att skafta Ne till arbetets händer,
hvilka eljest blifva med hvar dag mers sysslolösa och
söla sig i brott och resan fängelser och hopa skars
öfver landet, sedan i nnotidens indostri den rå kraf.
ten öfvergätt till maschinerna och menniskohandenr
arbete i denna indwatri äterfinnar mitt inflytande och
sitt herravälde endast i föreniog med vetande från
kunskap och konst.
Också fann direktionen redan tidigt bisänd af
Stockholms stad, som flers gänger förökat detta. Hon
fann biständ hos konung eeh ständer, flera gånger
Att emellertid dessa bistånd förblifvit otillräckliga
kan endast tillskrifvas- det förhållandet, att hos oss
detta slags undervisning är ännu så mycket ny, att
dess välgörande följder ieke hunnit tillräckligen ut-
redas och betraktas, och fördenskull dessa följders o-
mätliga värde för landet, långt ifrån att öfver allt
hafva kunnat uppskattas, flerestädes ännu icke är ens
anadt; dels också det, att behofrven af sådan under-
visning hafva låtit visa sig och gjort sig kännbara
långt tydligare inom industrien sjelf än annorstädes,
hvarigenom skolan sökes och hennes hjelp påfordras
i mångfaldigare utgreningar än de erhållna under-
stöden gjort möjligt att tillfredsställa, påfordras långt
hastigare än regering oeh ständer synas hafva väntat
eller hoppats af arbetarne.
Doek har med hittills lemnade bistånd uträttats
hvad förotan dem icke varit möjligt, eller att före-
ningens skola, som det första året icke kunde lemna
åt de 216 elever, hvilka då besökte henne, undervis-
ning på flere än två dagar i veekan, söndagen och
en söekendag, eller tillsammans under 7!V, timmar
med, endast fyra lärare, nu på åtta år så tillväxt,
att sedan antalet elever under det sistlidne året upp-
gått till 377, skolan för närvarande lemnar undervis-
ning på alla dagar i veckan, under tillsammans 47
timmar, och med ända till fjorton lärare, eller två
mera än som synes af hosfogade tryckta tablå, hyil-
ken uppgjordes sistlidne höst och visar det då varande
lärareantalet, hvilket sedan måste ökas i följd af för-
ökadt antal elever.
Det trängande behofyet af undervisningens utvid-
gande äfven i det afseendet, att skolan i flere kun-
skaps- och konstgrenar understödde lärjungarnes ar-
bete, har derjemte så tilltagit att undervisningstim-
marne, räknade för olika undervisningsämnen, hafva
från och med sistlidne höst för det innevarande skol-
året behöft ökas från 697, till 144!), timmar i vec-
kan, eller med 108 V, utöfrer hvad de voro under
anästföregående skolår.
Dessa företeelser lemna de glädjefullaste bevis på
en vaknad oeh verksam båg hos den svenska arbeta-
ren att söka ögats uppfostran och kunskapligt ljus,
för att så förmå beträda den enda vägen till täflan
med den utländska industrien, som, understödd af
sotenskapens och konstens krafter, gjort jättesteg och
dagligen finner nya inkomstkällor och välstånd, der
förr en långt mindre folkmängd fann blott brist och
slände.
Elevers arbeten, som svenska slöjdföreningens skola
företett under de årliga expositionerna, hafva hos oss
redan obestridligen visat att det icke var de rika natur-
anlagen som saknades hos våra arbetare, utan endast
den undervisning som skulle leda dessa anlag.
Föreningens direktion har insett huru fosterländskt,
huru angeläget det är att icke uppskjuta något till-
fälle att än allmännare bland arbetarne gifva lif åt
dessa lyekliga och fruktbringande anlag samt att leda
dem till allt vidare utveckling.
Då direktionen företog skolans utvidgning sistlidne
höst — det största steg skolan gjort sedan sin stif-
telse — manades direktionen dertill af ännu ett skäl
utom de ofvan anförda.
De i Stockholm förut varande söndags- och aftons
skolor, under namn af stafvareklasser, kateketskolor,
handtverksskolor och borgarskolor, hade tillsammans
med svenska slöjdföreningens skola, efter sina sty-
relsers gemensamma heslut. blifvit cåeom hoefälianda