bar derföre vändt sig till stadens myndighe-
ter med bön om ett tak öfver hufvudet. Den
har vädjat i ordalag så meningsfulla och öf-
vertygande, att ingentivg dervid är att tillägga,
om ej den öfvertygelsen, att skulle äfven
mot förmodan Stockholms magistrat och bor-
gerskapets femtio äldste förbise vigten af de
anförda skälen och lemna framställningen
utan afssende, så skulle visserligen hu vud-
stadens invånare 1 allmänhet, om ett upprop
gjordes till deras vid så mångfaldiga tillfällea
på ett hedrande sätt ådagalagda frikostighet
mot allt ädelt, upplyst och verkligt godt, icie
undandraga sig att sammanskjuts medel till-
räckliga för åstadkommands af en egen pas:
sande lokal åt denna skola, eller åtminstone
verksamt bidraga till vinnande af detta önsk-
värda ändamål. De gjorde också dermed in-
genting annat än hvad som låge i deras eget
välförstådda ekonomiska intresse; ty hvad de
uppoffrade för de uppväxandes trefnad och
förädling besparade de i underhållet af broi-
tet cch den bjelplösa fattisdomen.
Vinner deremot direktionens framställning
skäligt afseende hos den hufvudstadens myn-
dighet, till hvilken den är afgifven, så anse vi för
vår del, att kommunen dermed också förvärf-
vat rätt att inom behöriga gränser utöfva sitt
inflytande och sin kontroll öfver läroverkets
förvaltning. Vi tro oss veta, att tankarne om
inrymmandet åt kommunen af en sådan kon-
troil hittills inom föreningen och dess direk-
tion varit delade; men vi göra oss den för-
hoppning, att sch smen ej är djupare än att
den lätt kan försonas, när frågan är att för
inrättningen vinna ett understöd, som skulle
för alla tider betrygga dess bestånd och gifva
en önskv:erd utsträckning åt dess välsignelse-
rika verksamhet.