bar derföre vändt sig till stadens myndigheter med bön om ett tak öfver hufvudet. Den har vädjat i ordalag så meningsfulla och öfvertygande, att ingentivg dervid är att tillägga, om ej den öfvertygelsen, att skulle äfven mot förmodan Stockholms magistrat och borgerskapets femtio äldste förbise vigten af de anförda skälen och lemna framställningen utan afssende, så skulle visserligen hu vudstadens invånare 1 allmänhet, om ett upprop gjordes till deras vid så mångfaldiga tillfällea på ett hedrande sätt ådagalagda frikostighet mot allt ädelt, upplyst och verkligt godt, icie undandraga sig att sammanskjuts medel tillräckliga för åstadkommands af en egen pas: sande lokal åt denna skola, eller åtminstone verksamt bidraga till vinnande af detta önskvärda ändamål. De gjorde också dermed ingenting annat än hvad som låge i deras eget välförstådda ekonomiska intresse; ty hvad de uppoffrade för de uppväxandes trefnad och förädling besparade de i underhållet af broitet cch den bjelplösa fattisdomen. Vinner deremot direktionens framställning skäligt afseende hos den hufvudstadens myndighet, till hvilken den är afgifven, så anse vi för vår del, att kommunen dermed också förvärfvat rätt att inom behöriga gränser utöfva sitt inflytande och sin kontroll öfver läroverkets förvaltning. Vi tro oss veta, att tankarne om inrymmandet åt kommunen af en sådan kontroil hittills inom föreningen och dess direktion varit delade; men vi göra oss den förhoppning, att sch smen ej är djupare än att den lätt kan försonas, när frågan är att för inrättningen vinna ett understöd, som skulle för alla tider betrygga dess bestånd och gifva en önskv:erd utsträckning åt dess välsignelserika verksamhet.