Dora NECIaggas, UaUC LaAlarell Lulu om DvYla vara 5—06 fot, åtminstone på sådan mark, som består af fin sandjord, hvari vattaet lätt uppsuges och som deraf alltid håller sig sur. En stor fördel som dessutom erhölles af grunddikningen är den att på sålunda kehandlad jord kan man radså rofvor. Baron Kramer: att underdikningen för landtbruket medförer oberäkneliga fördelar är numera satt utom allt tvifvei; mången skyggar dock tillbaka från dess användaing, afskräckt af de de:med förenade kostnader. Billigare surrogater vore derföre värdt att bekantgöras. Ett sådant vore att igenlägga dikena med encis och öfver åkrarne göra träddiken, äfven innehållande enris. Sådana diken voro ej så förgängliga; ty man hade efter 7—8 åri dem ej märkt någon stockning, ej heller att enriset förstörts. Ett annat vore på en af friherreng egendomar begagnadt: man förfärdigade der med en maschin, som endast kostade 25 cdr, mycket enklare tegel, som brändes i en derinvid uppbyggd ugn. Fyra man kunde på detta sätt dagligen slå 1000 tegel, och 300 brännas, och då ett tunnlands beläggande med vanliga och bättre tegelrör kostade vid pasz 530 rdr, uppginge kostaaden för dessa tegel ej mera än till 10—12 rår. Presid. Åkerman intygade ock grunddikningens stora värde och fördelar, synnerligen bevisadt i England och till och med i Frankrike. Men hos oss är klimatet särdeles skiljaktigt, der kälen om vintern ofta nedgår ända till 6 fot och kan förstöra tegelrören. Nederbörden är visserligen större och jemnare i England, men vårt land lider mera af syra och fuktighet, som drager sig ned i jorden från våra äsar och bergryggar. Bruksp. Rönnqvist biträdde ock dem, hvilka förordade grunddikningen; den styfvaste lera blir härigenom mera körbar; men dikena böra Jå läggas tätt, och man ej nöja sig med att blott igenlä ga de gamla. Hade ock funnit att jordens förläggande i större rutor, medelst borttagande af de många smådikena, i väsentlig mån minskade dess brukningskostnad. Hade förut mycket begagnat diken mel enris, hvilka kostat vid pass 3 sk. pr famn, hvarvid de borde ega 4—5 qvarters djup. Tegelrör. ansåg dock tal. mycket bättre; och ehuru man ej med noggrannhet kunde uppgifva kostnaden för dem, så trodde dock tal. att denna redan på andra året ersattes genom rikare och bättre skördar. Baron H. Hamilton ville såsom ett tredje surrogat uppgifva en metod, som af landtbrukare i Nerike blifvit använd och uppgifven. Han gräfver först ett dike med köldike i botten, lägger deri en lång stör och fyller ofvan med kalkbruk och skiffergrus, så att massan blir till ett cement, hvareter stören utdrages och lemnar efter sig ett rör, hvilket befunnits särdeles starkt. Detta arbete blir nog effektift ej stort billigare än brända tegelrör; men för en landtbrukare med små kapitaler, som ej så noga räknar sitt eget arbete, torde det kunna vara fördelaktigt. Talaren hade länge nyttjat stendiken, hvilka stått bra emot kälen, ehuru ej absolut, men då så skett, har detta visat sig ofvan åkern genom en derbefintlig våt fläck, hvarest man lätt kunnat nedgå och laga det skadade stället. Jade ock lagt ned tegelrör sedan 3 år på god lerjord mel alf af svår jäslera; dessa voro lagda på 4 fot; men på dem hade ingen menlig inverkan af kälen visat sig. I en mycket lucker, mycket vattensjuk jord blir visserligen hela massan genom kälen tillis; men äfven deruti visar sig underdikningens fördelar att i den åker, hvarest den blifvit verkställd, tränger sedermera ej kälen så djupt ned. Kapt. Adelborg hade vissserligen ock funnit att underdikningen hade många och stora fördelar, såsom att den befriar åkerjorden från öfverflödigt och skadligt vatten, att man genom att borttaga diken o. s. v. får nära nog hvart 8—16 tuanland till skänks, att det ej hindrar körning o. s. v., men att ett väsentligt hinder mot dess allmännare begagnande vore i höga arbetskostnader och otillräckliga wbetskrafter. Detta kunde undvikas om zrunddikningen företoges på senhösten, ja inda fram till jul, hvarigenom dessa och andra sysslor lättare skulle medhinnas. Professor Arrhenius ville upplysa att kälen i vårt land vanligen nedtränger till 4 fots ljup, sällan djupare; och att detta till väsentlig del beror på huruvida jorden är genomdränkt af vatten eller ej. Är jorden unlerdikad, så kommer ej vattnet att nedtränga så djupt; men då kälens nedträngande är olika på olika lokaler och orter, så måste dixenas djup rättas härefter. Beträffande bergsyran, så måste den naturligtvis förut och alltid vara aflägsnad genom andra aloppsdiken. Enriset ir nog godt, men blir ej mycket billigare än tegelrör, då man tar i beräkning :kostnaden för huggning, transport och nedläggning; och dessutom bestå rördiken sällan mera än 12— 15 år; men der tegel ej finnes eller materiel dertill, der borde man naturligtvis begagna sig af ris. Tegelrören äro dock ej så dyra. Vid Ultuna försäljas de pr 1000:e: af I tums diameter för 10 rdr rgs, af 2 tum 20 rdr och af 27, tum 30 rår (enligt lemnad priskurant) och der hade tegelrörsdiken i medeltal kostat 8 sk. .xgs, då för stendikena den uppgått till 12 sk. rgs pr famn. Förmånligast vore att vid de större egendomarne anlägga åtminstone smärre tegelbruk. Det vore visserligen mycket godt att kunna företaga underdikningar på efterhösten fram mot jul; men utgöres lokalen af hård lera, så vore det förmånligast att göra arbetet på sommaren och att ha de öppna dikena så länge som möjligt. Genom anderdikningar vinnes ock att ett fält som är så beredt grönskar mycket tidigare och kan sednare bearbetas, hvarigenom vi kunna förlänga vår korta sommar; samt att kälen, som ej då nedtränger så djupt, förr lemnar marken. Hr von Essen ansåg stenens användande till äggning af diken mycket god, men som sten ej mångenstädes vore tillgänglig, så borde användandet af tegelrör förordus. Det af baron Hamilton förordade surrogat-sättet trodde tal. 2j rät. väl skola befinnas tjenligt; emedan de endast skulle emottaga det vatten som kom