Dora NECIaggas, UaUC LaAlarell Lulu om DvYla
vara 5—06 fot, åtminstone på sådan mark, som
består af fin sandjord, hvari vattaet lätt upp-
suges och som deraf alltid håller sig sur.
En stor fördel som dessutom erhölles af grund-
dikningen är den att på sålunda kehandlad
jord kan man radså rofvor.
Baron Kramer: att underdikningen för landt-
bruket medförer oberäkneliga fördelar är nu-
mera satt utom allt tvifvei; mången skyggar
dock tillbaka från dess användaing, afskräckt
af de de:med förenade kostnader. Billigare
surrogater vore derföre värdt att bekantgöras.
Ett sådant vore att igenlägga dikena med en-
cis och öfver åkrarne göra träddiken, äfven
innehållande enris. Sådana diken voro ej så
förgängliga; ty man hade efter 7—8 åri dem
ej märkt någon stockning, ej heller att enri-
set förstörts. Ett annat vore på en af friher-
reng egendomar begagnadt: man förfärdigade
der med en maschin, som endast kostade 25
cdr, mycket enklare tegel, som brändes i en
derinvid uppbyggd ugn. Fyra man kunde på
detta sätt dagligen slå 1000 tegel, och 300
brännas, och då ett tunnlands beläggande med
vanliga och bättre tegelrör kostade vid pasz
530 rdr, uppginge kostaaden för dessa tegel
ej mera än till 10—12 rår.
Presid. Åkerman intygade ock grunddiknin-
gens stora värde och fördelar, synnerligen
bevisadt i England och till och med i Frank-
rike. Men hos oss är klimatet särdeles skilj-
aktigt, der kälen om vintern ofta nedgår än-
da till 6 fot och kan förstöra tegelrören. Ne-
derbörden är visserligen större och jemnare i
England, men vårt land lider mera af syra
och fuktighet, som drager sig ned i jorden
från våra äsar och bergryggar.
Bruksp. Rönnqvist biträdde ock dem, hvilka
förordade grunddikningen; den styfvaste lera
blir härigenom mera körbar; men dikena böra
Jå läggas tätt, och man ej nöja sig med att
blott igenlä ga de gamla. Hade ock funnit
att jordens förläggande i större rutor, medelst
borttagande af de många smådikena, i vä-
sentlig mån minskade dess brukningskost-
nad. Hade förut mycket begagnat diken mel
enris, hvilka kostat vid pass 3 sk. pr famn,
hvarvid de borde ega 4—5 qvarters djup.
Tegelrör. ansåg dock tal. mycket bättre; och
ehuru man ej med noggrannhet kunde upp-
gifva kostnaden för dem, så trodde dock tal.
att denna redan på andra året ersattes genom
rikare och bättre skördar.
Baron H. Hamilton ville såsom ett tredje
surrogat uppgifva en metod, som af landt-
brukare i Nerike blifvit använd och uppgif-
ven. Han gräfver först ett dike med köldike
i botten, lägger deri en lång stör och fyller
ofvan med kalkbruk och skiffergrus, så att
massan blir till ett cement, hvareter stören
utdrages och lemnar efter sig ett rör, hvilket
befunnits särdeles starkt. Detta arbete blir
nog effektift ej stort billigare än brända te-
gelrör; men för en landtbrukare med små
kapitaler, som ej så noga räknar sitt eget
arbete, torde det kunna vara fördelaktigt. Ta-
laren hade länge nyttjat stendiken, hvilka stått
bra emot kälen, ehuru ej absolut, men då så
skett, har detta visat sig ofvan åkern genom
en derbefintlig våt fläck, hvarest man lätt
kunnat nedgå och laga det skadade stället.
Jade ock lagt ned tegelrör sedan 3 år på god
lerjord mel alf af svår jäslera; dessa voro
lagda på 4 fot; men på dem hade ingen men-
lig inverkan af kälen visat sig. I en mycket
lucker, mycket vattensjuk jord blir visserli-
gen hela massan genom kälen tillis; men äf-
ven deruti visar sig underdikningens fördelar
att i den åker, hvarest den blifvit verkställd,
tränger sedermera ej kälen så djupt ned.
Kapt. Adelborg hade vissserligen ock fun-
nit att underdikningen hade många och stora
fördelar, såsom att den befriar åkerjorden från
öfverflödigt och skadligt vatten, att man ge-
nom att borttaga diken o. s. v. får nära nog
hvart 8—16 tuanland till skänks, att det ej
hindrar körning o. s. v., men att ett väsent-
ligt hinder mot dess allmännare begagnande
vore i höga arbetskostnader och otillräckliga
wbetskrafter. Detta kunde undvikas om
zrunddikningen företoges på senhösten, ja
inda fram till jul, hvarigenom dessa och an-
dra sysslor lättare skulle medhinnas.
Professor Arrhenius ville upplysa att kälen
i vårt land vanligen nedtränger till 4 fots
ljup, sällan djupare; och att detta till vä-
sentlig del beror på huruvida jorden är ge-
nomdränkt af vatten eller ej. Är jorden un-
lerdikad, så kommer ej vattnet att nedtränga
så djupt; men då kälens nedträngande är olika
på olika lokaler och orter, så måste dixenas
djup rättas härefter. Beträffande bergsyran,
så måste den naturligtvis förut och alltid vara
aflägsnad genom andra aloppsdiken. Enriset
ir nog godt, men blir ej mycket billigare än
tegelrör, då man tar i beräkning :kostnaden
för huggning, transport och nedläggning; och
dessutom bestå rördiken sällan mera än 12—
15 år; men der tegel ej finnes eller materiel
dertill, der borde man naturligtvis begagna
sig af ris. Tegelrören äro dock ej så dyra.
Vid Ultuna försäljas de pr 1000:e: af I tums
diameter för 10 rdr rgs, af 2 tum 20 rdr och
af 27, tum 30 rår (enligt lemnad priskurant)
och der hade tegelrörsdiken i medeltal kostat
8 sk. .xgs, då för stendikena den uppgått till
12 sk. rgs pr famn. Förmånligast vore att
vid de större egendomarne anlägga åtminsto-
ne smärre tegelbruk. Det vore visserligen
mycket godt att kunna företaga underdiknin-
gar på efterhösten fram mot jul; men utgöres
lokalen af hård lera, så vore det förmånligast
att göra arbetet på sommaren och att ha de
öppna dikena så länge som möjligt. Genom
anderdikningar vinnes ock att ett fält som är
så beredt grönskar mycket tidigare och kan
sednare bearbetas, hvarigenom vi kunna för-
länga vår korta sommar; samt att kälen, som
ej då nedtränger så djupt, förr lemnar marken.
Hr von Essen ansåg stenens användande till
äggning af diken mycket god, men som sten
ej mångenstädes vore tillgänglig, så borde an-
vändandet af tegelrör förordus. Det af baron
Hamilton förordade surrogat-sättet trodde tal.
2j rät. väl skola befinnas tjenligt; emedan de
endast skulle emottaga det vatten som kom-