hade säsom deltagande 1 landtbruksakademiens
förvaltning varit i tillfälle att ofta se huru
stora olägenheter uppstått af denna samman-
blandning, huru lärlingarne klagat, att de
uteslutande sysselsatts med handens, eleverna
mera med tankens arbete, och att deraf sön-
dring uppstått. Institutet, som nu har vid
pass 30 elever, borde utvidgas så att det kunde
emottaga 60, ja ända till 100. Dessutom kan
det sägas vara egennyttigt af de bättre lottade
sambällsklasserna, att yrka på vidlyftiga an-
stalter mera enkom för sig; för dem funnoz
så många andra tillfällen att på annat håll
förskaffa sig ej allenast de kunskaper, utan
framförallt den tankemognad, som vore för
deras kommande lif nödvändig. Det vore
vanligen ej så mycket fråga om att de skulle
förvärfva sig den detaljkännedom, hvilken
vore för de praktiska utöfvarne oundgängligen
nödvändig, utan fastmera förmågan att kom-
binera och reflektera. Till dylika själsupp-
öfningar funnos många andra för dem öppnade
tillfällen. Deremot vore det af vigt att ännu
flera rättareskolor, mera enkom egnoade för
allmogens barn, bildades.
Brukspatron De Mar var af den sednaste
talaren väsentligen förekommen. Man säger
att brist på utrymme är ett väsentligt skäl för
inrättandet af ännu ett högre landtbruksinsti
tut. Att undanrödja denna olägenbet vid det
läroverk man redan har är vida lättare än att
bilda ett alldeles nytt. Det möter hos oss
ännu stora svårigheter att erhålla lämpliga
lärare... Man skulle hog regering och stäader
söka erhålla anslag till utvidgning af Ultuna
institut, så att det kunde emottaga ett flerdub-
belt större antal elever; denna kostnad vore
ringa mot den som erfordrades för nya bygg-
nader, nya materialier o. s, v. Våra kommu-
nikationer lättas med hvarje år, så att af-
stånden bli mindre och lättare att fylla. An-
såg det deremot icke nyttigt att skilja mellan
lärlingar och. elever; en samverkan mellan de
i teorien mera försigkomna och den med
praktisk. utöfning mera hemmastadde är för
dem båda af oberäknelig vigt. Att arbetaren
och den blifvande possessionaten blifva när-
mare bekanta med hvarandra och hvarandras
sysselsättningar, att de få lära sig att ömse-
sidigt akta bhvarandras duglighet och kunska-
per är gagneligt. I alla våra provinser böra
rättareskolor med görligaste första inrättas.
Friherre H. Hamilton betygade att många
ynglingar från sydliga och medlersta Sverge
redan nu sökte inträde vid Ultuna institut,
och att de skulle blifva ännu flera som skulle
begagna sig af en dylik undervisning, i fall
den lemnades dem på närmare håll, samt att
detta blifvit allt kännbarare sedan Degeberg
beklagligtvis upphört att vara hvad det förr
var. Ju mer kunskapen om ett rationelt
åkerbruk gör sig gällande, ju mera man fäster
uppmärkgermleten på huru man annorstädes,
såsom i England, gått framåt i materiel för-
kofran genom intellektuel utbildning, ju lifli-
gare inser man ock hos oss vigten af attför-
skaffa sig denna underbyggnad, utan hvilken
inga framsteg kunna göras. Det är väl sannt
att kommunikationen underlättas; men ingen
vet huru raskt detta går, och ännu mindre
hvad man af jernvägsplanerna har att hoppas
Ansåg det ej vara nyttigt om vid ett och samma
läroverk lärjungarnes antal blir för stort; ty
det blir ej lätt att hålla så många till nödiga
studier, och då de öfningar, som måste med
dem anställas, äro så många, så blir det en
omöjlighet att grundeligen meddela dem åt
ett för stort antal. En fullständig undervis-
ning i landtbruksskötseln bör omfatta alla
enskildheter; och dervid tagas i betraktande
hum högst olika förhållandena äro hos oss.
Det bör derföre finnas ett högre läroverk i det
nordliga och etti det sydliga Sverge. Förlades
detta sednare i närheten af rikets andra uni-
versitetsstad, så skulle det ej möta några svå-
righeter att derifrån erhålla dugliga lärare.
Prof. Arrhenius. Vid möt:t i Lidköping
hade man uttalat den åsigten att tvenne nya
landtbruksinstitut. af större omfattning vorb
nödvändiga. Han hade sedan dess ej rubbats
i denna tro. Ett läroverk sådant som Ultuna
lider på att färjungarnes antal blir för stort;
det är nödigt att öfningarne i teori och prak-
tik gå hand i hand, att de af lärarne noga
följas. Man får ej betrakta dessa elever som
studenter; de kunna ej lemnas alldeles åt sig
sjelfva, de kunna ej studera alldeles på egeb
hand; föreståndaren och läraren måste närma
sig. dem mera omedelbart. Disciplinarord-
ningen störes af ett förstort antal, och många
andra svårigheter uppstå. Att föreningen af
lärlingar och elever skulle medföra olägenhe-
ter kans endast inträffa der, hvarest de alla ej
behörigt sysselsättas. Der lärarepersopalen
är blott beräknad för lärlingar der kaningen
undervisning medhinnas för elever; och det
var orimligt att påstå att någon sådan skick-
lighet funnes förenad: hos en:person, att-han
kunde ensam göra allt detta. Naturvetenska-
perna och deras tillämpningar stiga allt högre
med hvarje dag; och det står ej i en men-
niskas förmåga att numera omfatta allt. Om
man sett olägenheter af att herrar och rättare
förenäts så har det varit vid de lägre sko-
lorna, der de förra ej fått sina anspråk fullt
uppfyllda. Vid Ultuna äro dessa klasser
ganska skarpt åtskilda bådestill tid, rum och
läroämnen, blott deruti egande gemensamhet,
att de vistas på samma ställe och undervisas
af samma lärare; Undervisningen kan der-
före fördelas på flera händer och blifva gag-
neligare i samma mån den blir grundligare.
Lärlingarne som äro der gratis kunna ej göra
anspråk på annat än att få lära sig sitt ar-
bete; ty de veta, att det är deras mål attse-
dan bli första man i detta arbete. Och att
eleverna förrätta dessa arbeten blott på vissa
tider ha de andra aldrig funnit obilligt eller
klandervärdt. Det skadar ej herremannen att
han får lära sig kännas vid något af arbeta-
rens ansträngningar, j heller lärlingarne att:
se den blifvande possessionaten gå igenom
sina grader, förvärfva sig de färdigheter som
äro mera behöfliga för den andra. Man har
sagt, att det skulle vara egennyttigt af de
bättre lottade att önska bildningsanstalter mera I
enkom för sig. Hvarje annat yrke har nu-