skaper, hans brinnande kärlek till sitt land,
hans lågande hat emot danska despotismen
och embetsmannaförtrycket och hans icke
mindre varma nit för en förening m d Sverge,
för hvilken han, ständigt föremål för danska
kabinettets misstankar och hat, hade med
verkliga faror för sin person nitiskt arbetat i
flera föregående år; och än vidare: hans stora
förtjenster om Norge och den folkgunst han
fördenskull rättvist der åtnjöt, den höga ställ-
ning han derstädes intog genom rikedom, börd,
rang och mäktiga slägtskapsförbindelser, och
äntligen den föga mindre popularitet han här
i Sverge innehade, hvilken till och med hade
föstat blickar på honom vid tronföljarevalet
1812, samt de band utaf vänskap och hög-
aktning som förenade honom med nästan alla
Sverges då utmärkte och betydande personer,
— allt detta, det kan ej nekas, hade så att
säga .predestinerat grefve Wedel till riksståt-
hållare i Norge under den kinkiga öfvergångs-
perioden, för att borttaga allt missförstånd,
undanrödja alla svårigheter, utjemna alla kan-
tigheter och således i ordets egentligaste
bemärkelse lyckligen sätta kronan på det stor-
verk för; hvilket: han så lifligt hade nitälskat
och som han så verksamt beredt ?).
Men Carl Johan var, till olycka för Sverge,
för Norge och för föreningen, icke statsman.
Objektiva grunder hade för honom ingen gil-
tighet; hos. honom ..var allt subjektivitet. I
det-ögonblicket han underskref Norges grund-
lag och påskyndade dess undertecknande med
en. häftighet och passion, som icke medgåfvo
att höra några invändningar ifrån de svenska
underhandlarne och:lika litet lemnade hos
honom -sjelf utrymme för en i mognare. .efter-
tanke på Avad han undertecknat;: — i:det
ögonblicket hade han redan förslager i hufvu-
det, såsom hans egna bref vid den tidpunk-
ten bevisa, att vid ett kommande Storthing. ef-
ter sitt sinne omgöra norska konstitutionen
(refaire la constitution); — och de beryktade
tio propositionerna, sedermera aflemnade vid
1821 års thing, ådagalägga ock fill öfverföd
hurudant detta sinnelag var. Hvälfvande i sitt
hufvud dylika anslag emot Norges frihet och
grundlag, misstänksam till ytterlighet och
intagen då mer än någonsin af ständig oro för
Gustavianska stämplingar i Sverge och dar-
rande ej mindre för danska stämplir gar i Norge,
kunde under sådana förhållanden en man uppå
riksståthållareplatsen med grefve Wedels sjelf-
ständiga karakter och fasta, oberoende ställ-
ning i Norge aldraminst anstå Carl Johan.
Om hans upphöjelse -på densamma uppstod
då ej heller fråga, så vidt oss är veterligt.
De trenne svenskar som efter hvarannan
först intogo denna plats, dd. exc. grefvarne
Essen, C. Mörner och Sandels, voro emeller-
tid lyckliga val, änskönt som menniskor äf-
ven de kunde hafva sina fel, och alla tre
voro egnade att ingifva det nya broderfolket
aktning och förtroende till svenska regerin-
gen och nationen. I samma mån historien
sprider sitt ljus öfver den tidens händelser; i
samma mån det oändliga obehaget och de
utomordentliga svårigheterna uti deras ställ-
ning blifva insedda, — med en regent öfver
sig som, alltid styrd af sina passioner men
RE ET FEN
ombytlig i lynne till ytterlighet, icke visste :
den enå dagen hvad han ville den andra, och
morgondagen all:id var färdig att göra om hvad
han gårdagen gjort, och som endast i en punkt
var orygglig och fast, nemligen uti det som det
personliga och dynastiska intresset utstakade —
i sammhb mån, upprepa vi, detta å ena si-
dan blir insedt och på den andra också erkände
de svårigheter föga mindre, dem de hade att be-
kämpa uti ännu mäktiga nationella fördomar i
Norge, som likväl med skonsamhet och lämpor
måste behandlas, så skall, vi äro öfvertygade
derom, minnet af dessa män njuta full rätt-
visa i Norge. Så rikligen utstyrd med tag-
gar och törnen från alla sidor var ock förl:
dem riksståthållarebefattningen, huru Jysande
och afundsvärd den än på afstånd föreföll,
att-ingendera. kunde länge uthärda dermed,
att alla frivilligt och med glädje lemnade den;
och alla tre i full onåd hos Carl Johan, mot
hvars nycker, hänförelser, förslagsmakerier,
allenaregeringsbegär och. stämplingar emot
Norges konstitution de säkerligen satte ett
allvarsammare motstånd, slutligen genom de-
ras afskedstagande till fullo -bekräftadt, än
de norska statsråden genom sina vanmäktiga
reservationer till protokollet.
fl en olycklig stund blef grefve Platen ut-
sedd till:h. e. grefve Sandels efterträdare.
För dem som icke äro alldeles okunniga om
Carl Johans norska historia, är det väl be-
kant, att, i följd af ett det aldralumpnaste
uppträde på Christiania teater den 4 Nov.
1827, som endast var värdt åtlöje, Carl Jo-
hans länge. närda förbittring öfver de neder-
lag hans maktutvidgningsförsök hade lidit vid
1821, 1824 och 1827 års storthing, uppjaga-
des till de häftigaste paroxysmer, samt ati
detta uppträde blet en pretext, välkommen
måhända, för den våldsamma, passionerade
politik som hans hänförelse och hetta nu för
en tid omfattade. Grefve Sandels, som hade
gätt tillväga med kraft ren med jemnhet och
moderation, och allvarligen bjudit till att bi:
lägga och utjemna stridigheterna emellan ko-
ningen och representationen, ogillade lifligt
denna politik och ansåg sig icke, utan atti
sätta sig i motsägelse mot sig sjelf och kom-
promettera sin ära, kunna låna sig till verk-
ställare deråt; han begärde samt fick sitt af-
sked, och grefve Platen utsågs att utföra den.
Denne utmärkte man, hvars förtjenster om
Sverge äro så störa och som visserligen äf-
ven skulle hafva. godtgjort sina felsteg och
oförrätter emot Norge om himlen ej för-
kortat hans lefnadsbana, befann sig då, lika-
som en lång tid förut, uti sådant beroende af
Carl Johan, uti ett så ovilkorligt behof af
konungens persönliga gunst, att han måste be-
qväma sis snart sagdt till allt hvad konun-
gens nycker åstundade, Han hade satt sitt
).f och sin ära på utförandet af Göta-kanal-
företaget, men redan efter .kvad som yppats
om företagets finansiella belägenhet vid 18:35
års riksdag, och ännu mer efter diskontkata-
strofen 1817, var det tydligt att kanalens
9 I AN fl ÖR RR RR RR
- AM