egna onsEningar, sennosten 10c!, var ett nytt
sådant offer, sannolikt det mest påkostande af
alla.
Det är en utmärkande egenhet hos stora män,
och isynnerhet hos sådana handlingens män
som grefve Platen, att de ej göra något till
hälften, att de lägga hela sin själ, hela sin
personlighet i det de förehafva — och häruti
igenfinnes rätta nyckeln till deras storhet.
Sedan grefve Platen emottagit riksståthållare-
kallet och, med det, uppdraget att genomföra
Carl Johans planer i Norge, bäfvade han ej
heller och studsade ej tillbaka för utförandet,
hvilken inre kamp, hvilka yttre strider han
än skulle komma att bestå. Han förutsåg
dem båda, han förutsåg kommande sorger som
möjligen skulle tära på hans lifstråd och för-
korta hans dagar. Han gjorde också ingen
hemlighet deraf, han sade det med oförtäckta
ord uti sitt afskedstal i Linköping vid afresan :
till Norge. Ordalydelsen uti detta tal, som
då väckte så allmänt uppseende och förvå-
ning, men utan att af mängden förstås, up-
penbarade mer än tillräckligt att han djupt i
sin själ kände hela beskaffenheten af den po-
litik, åt hvilken han nu gick att blifva tje-
nare. Likasom alla 1809 års patrioter hade
grefve Platen med entusiasm omfattat förenin-
gen mellan Skandinaviens tvenne brödrafolk,
för att begge såsom eniga, kraftfulla dioscu-
rer skulle hädanefter med framgång kunna
motstå det öster ifrån påträngande barbariet
och våldet, hvilket nyss slitit Finlands trogna
folk ifrån Sverges blödande barm. Icke ur
en låg, egennyttig synpunkt, blott för att
vinna en materiell ersättning för Finlands
förlusts, — uppfinningen af denna fras, somjs
ständigt idisslas i Norge af Sverges och för-
eningens ovänner, tillhör 1812 års politik,
som endast hade sinne för penningar och ma-
terielt förvärf — icke af sådana bevekelse-
grunder hade grefve Platen och öfriga 1809
års revolutionsmän så varmt nitälskat för för-
eningen med Norge och prins Carl Auvgusts
utkorande till Sverges tronföljare, med ute-
slutande af den regentslägt som genom sek-
lerna blifvit så djupt införlifvad med svenska
namnet och svenska äran. Nej långt derifrån!
Nordens framtida frihet och sjelfbestånd, Sver-
ges men också Norges räddning undan den
ryska våldsmaktens hotande ok, var det höga
mål de åsyftade. Af hvilka smärtsamma anin-
gar skulle då ej grefve Platen intagas, när
han såg en sådan politik som Carl Johans
emot Norge, på vägen att möjligen tillfoga
ett obotligt sår åt den förening han ända till
svärmeri älskat, och sig sjelf nödtvungen att
kanske uppträda som ett olyckligt redskap
vid handlingehs utförande.
Då Carl Johan vid 1821 års storthing ansåg
tiden vara inne att omgöra norska konstitu-
tionen, och på ruinerna af folkets fri- och
rättigheter uppresa åt sig såsom norsk regent
en fullkomligt godtycklig makt, hvarvid re-
presentationen skulle bibehållas endast för att
tjena i hans hand såsom en lydig skatte-
utpressningsmaschin — så skickade han sam-
tidigt fram en teori om denna konstitution,
hvarigenom dådet skulle förskönas och få
ett visst sken af befogenhet. Konstitutionen
skulle nemligen icke annat vara än en skänk
af Carl Johan, pune charte octroyge (såsom
Bourbonerna kallade kartan), till följd hvaraf
han vore berättigad, när han fann gåfvan icke
passande eller missbrukad, att densamma än-
dra och modifiera eller alldeles återtaga, utan
att norska folket hade rätt att deremot göra
motstånd. Denna lika farliga som falska lä-
ra, hvilken af konungens kamarillatidningar
och i till utländska blad utskickade artiklar
oförtrutet predikades, väckte hos Norges pa-
rrioter, och det med rätta, ännu större oro och
farhågor än sjelfva de tio propositionerna.
Såsom ett motvärn erinrade de då på sin sida
att konstitutionen vore ett fördrag och ingalunda I;
aågon skänk, och med så mycket mera san-s
ning som formliga underhandlingar hade egtl!
cam och uttrycklig öfverenskommelse derom l!
blifvit träffad emell:n storthinget å ena och :
konungen af Sverge å andra sidan, och för ;
att skapa ett varaktigt stöd uti hela folketsj,
känsla emot den hotande oktroyeringsteorien, s
t
f
d
s
RA AA rt ÅR RR RR AA KR fr - -mJ Fn
som för hela framtiden satte den fria stats-
författningen i fara, införde de också det hög-
tidliga firandet af den 17 Maj. till en ständig
påminnelse derom att konstitutionen vore äl-
Ire än den 4 November och genom fördraget I v
af denna deg endast blifvit ytterligare erkänd jr
och befästad med de för föreningens tillväga- )
bringande pödiga tillägg och ändringar). :
Carl Johan insåg ganska väl hvilket kraft- ,
fullt, i längden oöfvervinneligt motstånd sjut- .
:onde-majfesten skulle sätta mot hans ok-ls
rojeringsteori och i sammanhang dermed stå- I
ende planer. Hans förbittring riktades der-
före nu egentligen emot det högtidliga fisan-
let af denna fördragets dag, isynnerhet se-
lan storthinget in corpore 1827 deltagit deri.
Kosta hvad det ville skulle den underiryc-
zas, och det var till: detta värf som grefve
Platen utsågs såsom rätta mannen, sedan grefve
3ardels ej allenast förklarat sig emot alla
förföljelser, uta till och med, för att blidka
och lugna sinnena, öppet yttrat sig icke hafva If
åågot emöt festens firande.
Knappast var ock grefve Platen ankommen
däll Christiania, förr än han straxt genom cir-
saulär utfärdade befallning till alla embets-
ock tjenstemän emot deltagande i festen. Men
letstannade ej dervid. Då den 17 Maj 18281,
aalkades, blef till hela nationen af norskare-j;
geringen utfärdadt ett vidlyftigt, svassande
manifest, hvärs frasrika innehåll tydligt röjde
Carl: Johans egen penna, och hvaruti firandet
af den 17 Maj skildrades med de mörkaste!t
färger såsom en otacksamhet emot konungen li
personligt, såsom en händling af fientlighetg
emot Sverge och föreningen, och de som firat if
s
S
) Om. uppkomsten af 17 Maj-festen, dess syftning och
historia och om striden emellan konungen och 3 or-
thioget, buruvida konstitutiozen . vore att betrakta I a
sisora en skänk eller som ett fördrag, meddelas full-1 1
ständiga opplysningar uti den förat citerade skriften I c
Om ett nytt föreningsfördrag,. Såsom en högst;
märkvärdig egenhet förtjänar emellertid bemärkas, att
likasom det för trettio är sedan var Carl Johan som
emot Norges patrioter yrkade att konstitutionen icke I
rmstrtolt få ya Ån z
AR a a TRA a RR