skaper, hans brinnande kärlek till sitt land, hans lågande hat emot danska despotismen och embetsmannaförtrycket och hans icke mindre varma nit för en förening m d Sverge, för hvilken han, ständigt föremål för danska kabinettets misstankar och hat, hade med verkliga faror för sin person nitiskt arbetat i flera föregående år; och än vidare: hans stora förtjenster om Norge och den folkgunst han fördenskull rättvist der åtnjöt, den höga ställning han derstädes intog genom rikedom, börd, rang och mäktiga slägtskapsförbindelser, och äntligen den föga mindre popularitet han här i Sverge innehade, hvilken till och med hade föstat blickar på honom vid tronföljarevalet 1812, samt de band utaf vänskap och högaktning som förenade honom med nästan alla Sverges då utmärkte och betydande personer, — allt detta, det kan ej nekas, hade så att säga .predestinerat grefve Wedel till riksståthållare i Norge under den kinkiga öfvergångsperioden, för att borttaga allt missförstånd, undanrödja alla svårigheter, utjemna alla kantigheter och således i ordets egentligaste bemärkelse lyckligen sätta kronan på det storverk för; hvilket: han så lifligt hade nitälskat och som han så verksamt beredt ?). Men Carl Johan var, till olycka för Sverge, för Norge och för föreningen, icke statsman. Objektiva grunder hade för honom ingen giltighet; hos. honom ..var allt subjektivitet. I det-ögonblicket han underskref Norges grundlag och påskyndade dess undertecknande med en. häftighet och passion, som icke medgåfvo att höra några invändningar ifrån de svenska underhandlarne och:lika litet lemnade hos honom -sjelf utrymme för en i mognare. .eftertanke på Avad han undertecknat;: — i:det ögonblicket hade han redan förslager i hufvudet, såsom hans egna bref vid den tidpunkten bevisa, att vid ett kommande Storthing. efter sitt sinne omgöra norska konstitutionen (refaire la constitution); — och de beryktade tio propositionerna, sedermera aflemnade vid 1821 års thing, ådagalägga ock fill öfverföd hurudant detta sinnelag var. Hvälfvande i sitt hufvud dylika anslag emot Norges frihet och grundlag, misstänksam till ytterlighet och intagen då mer än någonsin af ständig oro för Gustavianska stämplingar i Sverge och darrande ej mindre för danska stämplir gar i Norge, kunde under sådana förhållanden en man uppå riksståthållareplatsen med grefve Wedels sjelfständiga karakter och fasta, oberoende ställning i Norge aldraminst anstå Carl Johan. Om hans upphöjelse -på densamma uppstod då ej heller fråga, så vidt oss är veterligt. De trenne svenskar som efter hvarannan först intogo denna plats, dd. exc. grefvarne Essen, C. Mörner och Sandels, voro emellertid lyckliga val, änskönt som menniskor äfven de kunde hafva sina fel, och alla tre voro egnade att ingifva det nya broderfolket aktning och förtroende till svenska regeringen och nationen. I samma mån historien sprider sitt ljus öfver den tidens händelser; i samma mån det oändliga obehaget och de utomordentliga svårigheterna uti deras ställning blifva insedda, — med en regent öfver sig som, alltid styrd af sina passioner men RE ET FEN ombytlig i lynne till ytterlighet, icke visste : den enå dagen hvad han ville den andra, och morgondagen all:id var färdig att göra om hvad han gårdagen gjort, och som endast i en punkt var orygglig och fast, nemligen uti det som det personliga och dynastiska intresset utstakade — i sammhb mån, upprepa vi, detta å ena sidan blir insedt och på den andra också erkände de svårigheter föga mindre, dem de hade att bekämpa uti ännu mäktiga nationella fördomar i Norge, som likväl med skonsamhet och lämpor måste behandlas, så skall, vi äro öfvertygade derom, minnet af dessa män njuta full rättvisa i Norge. Så rikligen utstyrd med taggar och törnen från alla sidor var ock förl: dem riksståthållarebefattningen, huru Jysande och afundsvärd den än på afstånd föreföll, att-ingendera. kunde länge uthärda dermed, att alla frivilligt och med glädje lemnade den; och alla tre i full onåd hos Carl Johan, mot hvars nycker, hänförelser, förslagsmakerier, allenaregeringsbegär och. stämplingar emot Norges konstitution de säkerligen satte ett allvarsammare motstånd, slutligen genom deras afskedstagande till fullo -bekräftadt, än de norska statsråden genom sina vanmäktiga reservationer till protokollet. fl en olycklig stund blef grefve Platen utsedd till:h. e. grefve Sandels efterträdare. För dem som icke äro alldeles okunniga om Carl Johans norska historia, är det väl bekant, att, i följd af ett det aldralumpnaste uppträde på Christiania teater den 4 Nov. 1827, som endast var värdt åtlöje, Carl Johans länge. närda förbittring öfver de nederlag hans maktutvidgningsförsök hade lidit vid 1821, 1824 och 1827 års storthing, uppjagades till de häftigaste paroxysmer, samt ati detta uppträde blet en pretext, välkommen måhända, för den våldsamma, passionerade politik som hans hänförelse och hetta nu för en tid omfattade. Grefve Sandels, som hade gätt tillväga med kraft ren med jemnhet och moderation, och allvarligen bjudit till att bi: lägga och utjemna stridigheterna emellan koningen och representationen, ogillade lifligt denna politik och ansåg sig icke, utan atti sätta sig i motsägelse mot sig sjelf och kompromettera sin ära, kunna låna sig till verkställare deråt; han begärde samt fick sitt afsked, och grefve Platen utsågs att utföra den. Denne utmärkte man, hvars förtjenster om Sverge äro så störa och som visserligen äfven skulle hafva. godtgjort sina felsteg och oförrätter emot Norge om himlen ej förkortat hans lefnadsbana, befann sig då, likasom en lång tid förut, uti sådant beroende af Carl Johan, uti ett så ovilkorligt behof af konungens persönliga gunst, att han måste beqväma sis snart sagdt till allt hvad konungens nycker åstundade, Han hade satt sitt ).f och sin ära på utförandet af Göta-kanalföretaget, men redan efter .kvad som yppats om företagets finansiella belägenhet vid 18:35 års riksdag, och ännu mer efter diskontkatastrofen 1817, var det tydligt att kanalens 9 I AN fl ÖR RR RR RR AM