— — ——
— Öfverståthållareembetet har, uti ett för
helsotillståndet inom hufvudstaden maktpålig-
gande ämne, den 5 dennes till K. M:t aflåtit
följande skrifvelse:
Sedan längre tid tillbaka har uppmärksamheten va
rit fästad ä de menliga följder, som i sanitirt hän-
seende uppkomma genom dödas begrafvande i kyr-
korna samt ä kyrkogårdar, belägna inom städer och
byar; ech med anledning deraf erinrades, genom kgl.
förordningen den 12 September 1783, förssmlingarne
inom riket stt, af ömhet för eget väl och till und-
vikande af de olägenheter som åtfölja begrafningar i
kyrkor och på kyrkogärdar:, utse särskilde tjenlige
begrafningsplatser; hvarefter, dels genom dävarande
statssekreteraren baron Rosenblads, på nådig befall-
ning, den 3 Oktober 1805 aflätna skrifvelse till kon-
sistorierna, uppmaving i enahanda syftniog egde rum,
jels ock sedan Rikcts Ständer hos Kongl. M:jt i una.
anhållit, det sådan: anstalter måtte i näder vidtagas,
att alla begran rgar i kyrkor så väl i städerna som
på landet ech : s7rkogärdarna uti städer och byar
måtte upphöra och i stället kyrkogårdar utom städerna
och aflägse från byar varda anlagde, Kongl. Maj:t,
genom nådig skrifvelse den 18 Oktober 1815, anbe-
fallde konsistorierna att på tjenligt sätt och vid sig
företeeade omständigheter leda vederbörande pasto-
rers och församliogars omtanka på angelägenheten
för eget väl att med den skyndsambet, omständighe
terna tilläte, vidtaga den anstalt Rikets Ständer ä-
syftat.