(Insändt.) Om folkskolan i landsorten. Ett af rikets mellersta län sluter inom sig större och mindre delar af icke mindre än trenne stift. På der varande afdeinings af fosterländska föreningen begäran har presterskapet från 88 socknar lemnat utförliga besked om deras folkskolor, vitsordande i mer och mindre mån samma brister, som dem vi nyligen sett angifvas i landets mest lästa tidningar såsom herrskande inom hufvudstadens och rikets andra stads anstalter för folkundervisningen. Förvissad att afdelningen icke för sig blott vill behålla de omsorgsfullt meddelade upplysningarne och att de med benägenhet skola emottagas af den regeringsledamot, till hvars styrelsegren skolorna höra, på det att den omtanka för deras förbättring som visat sig inom hufvudstaden, också i sinom tid måtte sträcka sig till landsorten, hoppas man att underrättelser från en af dessa församlingar just nu kunna vara af särskildt intresse. Vi hafva nemligen en längre tid sett framhållas, och det med allt skäl; huru eländigt med folkskoleundervisningen mångenstädes tillgår. Detta är nedslående; och för att icke för: tvifla om fäderneslandets framtid, dess ungdom, fråIgar man sig: men kan det då icke ställas så att det Igår bättre? Nedanstående berättelse torde i någon I mån kunna tillfredsställa den som, icke utan oro, gör denna fråga. Visserligen skall han efter läsningen deraf komma till den gamla slutsatsen: att för det godas befrämjande fordras icke allenast former, utan en lefvande ande, som inom dem verkar och rörer sig; men troligen skall han ock komma att erkänna : att liksom ofta verktyget gör mästaren, så har ock formen sin stora vigt och det just när den fått sin gestalt af en lefvande ande som verkat för sitt mål. Ifrågavarande skildring lyder som följer, pastor sjelf har på begäran lemnat den: Ått rikets folkskolor mer och mer vinna uppmärksamhet, är en följd af den vigt dessa hafva för sambäilet, som i det uppväxande slägtet skådar sin framtid. Många reglementen för folkskolan föreslås, det ena förträffligare än det andra, åtminstone i motionärens egen tanka, men när det kommer till praktiken befinnas alla behäftade med mången brist och olägenhet. Att så händer bör icke förefalla någon underligt når man besinnar, de!s menniskans ofullkomlighet i allmänhet både i att tänka och handla, dels inyselser af olika både lokala, ekonomiska och moraliska omständigher, hvilka, lika dolda strömdrag, styra skeppet på grund, tvärt emot de klokaste beråkninsar. Man kan derföre svärligen gifva en lag hvarefter folkundervisningen öfver hela riket oföränderligt bör bedrifvas; utan sedan staten stadgat buru mycket ai kunskap den kräfver af sina medborgare, må sjelfva sättet att bibringa den lemnas åt församlingens egen smhugsan. En vän af folkskolan har bedt mig berätta huru 1et tillgår med barnens undarvisning i Adelöfs församling. Jag vill gifva en berättelse härom, lika enkel som sjeliva vår skolinrättning. Undervisningen är embulatorisk. Församlingen är delad uti 2:me atörre afdelningar, eller så kallade skatar, den norre och den södre. För hvardera a! desse är en lärare anställd. Hvardera skaten är inlelad i 6 läsretar, med något öfver 30 barn i skoläldern i hvarje rote. Uuadervisningen fortgår 9 måaader af äret frän kl. 8 f. m. till 4 e. m. fem dasar i veckan. På lördagen samlas de till veckans läsrote icke hörande barnen, att möta på ett, söpdasen förut, pålyst ställe, för att höra upp sina hemlexor. Skolan fiyttas hvar 8:de dag, så att skolan after 6 veckor återkommer till samma rote. Der skolan hålles få de fattigaste barnen, jemte läraren, middag gratis, icke i följd af fattadt beslut; utan af fri vilja. Om söndagen, den vackra årstiden, och före den allmänna gudstjensten, hälles förhör i kyrken, då lärarne framlemna hvarsin dagbok öfver baroens seder, fit och framsteg, hvilka sednare pröfvas med ett kort förhör i innanoch utanläsning, som slutas med några uppmuntrings eller varningsord både ull föräldrar, lärare och barn. Genom denna meted äro 2 stora hinder för skolan på landet, i en glest bsbodd och fattig trakt, undanröjda : afståndet och fattigdomen — Läraren söker : barnen och icke tvärtom. Barnen kunna minst under 4,, månad på året begagna skolan, utan att hafva sfver !V, mil till densamma. De fattigaste föräldrar bafva ingen ursäkt för barnens bortoblifvande af brist på matskek, när de i skolan få mat bäde till kropp själ gratis. Äfven för församlingen är detta sätt mer ekonomiskt, än att bygga flera skolhus, inrätta kaserner, sammanskjuta till kost och vård åt de utfat tiges barn. Och som skolan flyttas frän by till by, från granne till granne inom roten, kommer kostnadea af mathällning för de fattigas barn icke i fråga mer än en gång för hvarje husbåll på 1!, a 2 år, och när man stannar vid det tarfliga, kan hvarje jordionehafvare med lätthet bära den. Bestämmer wan de större stugorna för den kallare och de mindre för den blidare årstiden, saknas icke utrymme. Barnen fragas på detta sätt icke utur hemmet, utan stå ständigt under tillsyn bäde af föräldrar och lärare, hvilka, aår de troget räcka hvarandra handen, lemna barnen den bästa ledningen, i tby att de er ätta hvarandras brister. Hvad man vill vinna genom rotskolor, med eliter ur fasta skolan till lärare, vinnes fullständigare på värt sätt. Det är alltid vanskligt att låta barn på sgen hand undervisa barn. När en blind skall leda 2n blindan, falia de båda i gropen. Kunskapen är icke nog, här fordras tålamod, stadga eeh erfarenhet. Det torde till och med bli svårt att få dugliga monitörer, om man blott afser deras kunskap; ty vanligen vilja både föräldrar och barn, att de sednare då de inhemtat den grad af kunskap att de kunna blifva monitörer, komma ifrän skolan och in i det praktiska lifvet, eller ock fordra de, och det med rätta, ersättoiog för den tid och det arbete de använda för andras undervisning. Vi hafva försökt metoden af fast skola. Följden var den att 5 högst 10 barn i hela soeknen besökte densamma. Lärareplatsen blef en sinekur. Nu se dan vi ställt om ambulatorisk, hafva 2:ne flitige läare fullt upp att sköta. Det jemna antalet barn är nellan 30 3 40 i hvar:era skolan. Nägon gång melan 70 å 80 i en enda. Dä 5 högst 10 barn droge ytta af den fasta, undervisas nu mellan 70 å 80 värn i den ambulatoriska dagligen. Oberäknadt en innu större mängd, som under lärares eeh föräldrars semensamma uppsigt hafva hemlexa. Hvad i skolan hufvodsakligan drifves är en säker eh flytande innanläsning, grundad på kännedom af tafningsreglorna och skiljetecknen, jemte räkning och krifniog. Utanläsningen sker mest genom hemlexor, Det vore ebstänkt att hindra barnen från att lära ina fräldrar katekesen, hvilket sker genom barnens ifverläsniog och första förhör i hemmet. Vid innanäsning är en lärare tillräcklig för många, och är den anliga metoden af små cirklar för de mindre föraigsomne ganska tjenlig. Iaskrånkas cirklarne, så att ä eller två svagare få en monitör, och denne genom äraren hålles uppmärksam, göres goda framsteg; och len, som ej sä lärer attläsa rent, han lärer det aldrig. Kan barnet väl läsa i bok, så ligger hela svenska itteraturen för detsamma öppen, om det har tid eeh ust att dermed umgäs. Gerna förlåter jag barnet, om, när detlemnar skoan, det icke vet hvem Odin var eller hvem Engelreckt var (?) Men om det icke vet hvem Gud är det BONN ART rar TUNER TSTTT S NI DALY MINE ARN DES 2 Hon sade till mig med ett bittert smålöje: 1 Fb mee I OO SS wo TI HH Pr få ÖR fr RR Mn 0 OM FT AD PR KE ÅR I Je ER VR RR RA KR