(Insändt.)
Om folkskolan i landsorten.
Ett af rikets mellersta län sluter inom sig större
och mindre delar af icke mindre än trenne stift. På
der varande afdeinings af fosterländska föreningen be-
gäran har presterskapet från 88 socknar lemnat ut-
förliga besked om deras folkskolor, vitsordande i mer
och mindre mån samma brister, som dem vi nyligen
sett angifvas i landets mest lästa tidningar såsom
herrskande inom hufvudstadens och rikets andra stads
anstalter för folkundervisningen.
Förvissad att afdelningen icke för sig blott vill be-
hålla de omsorgsfullt meddelade upplysningarne och
att de med benägenhet skola emottagas af den rege-
ringsledamot, till hvars styrelsegren skolorna höra,
på det att den omtanka för deras förbättring som
visat sig inom hufvudstaden, också i sinom tid måtte
sträcka sig till landsorten, hoppas man att underrät-
telser från en af dessa församlingar just nu kunna
vara af särskildt intresse. Vi hafva nemligen en
längre tid sett framhållas, och det med allt skäl;
huru eländigt med folkskoleundervisningen mångenstä-
des tillgår. Detta är nedslående; och för att icke för:
tvifla om fäderneslandets framtid, dess ungdom, frå-
Igar man sig: men kan det då icke ställas så att det
Igår bättre? Nedanstående berättelse torde i någon
I mån kunna tillfredsställa den som, icke utan oro, gör
denna fråga. Visserligen skall han efter läsningen
deraf komma till den gamla slutsatsen: att för det
godas befrämjande fordras icke allenast former, utan
en lefvande ande, som inom dem verkar och rörer
sig; men troligen skall han ock komma att erkänna :
att liksom ofta verktyget gör mästaren, så har ock
formen sin stora vigt och det just när den fått sin ge-
stalt af en lefvande ande som verkat för sitt mål.
Ifrågavarande skildring lyder som följer, pastor sjelf
har på begäran lemnat den:
Ått rikets folkskolor mer och mer vinna uppmärk-
samhet, är en följd af den vigt dessa hafva för sam-
bäilet, som i det uppväxande slägtet skådar sin
framtid.
Många reglementen för folkskolan föreslås, det ena
förträffligare än det andra, åtminstone i motionärens
egen tanka, men när det kommer till praktiken be-
finnas alla behäftade med mången brist och olägen-
het. Att så händer bör icke förefalla någon underligt
når man besinnar, de!s menniskans ofullkomlighet i
allmänhet både i att tänka och handla, dels iny-
selser af olika både lokala, ekonomiska och morali-
ska omständigher, hvilka, lika dolda strömdrag, styra
skeppet på grund, tvärt emot de klokaste beråknin-
sar.
Man kan derföre svärligen gifva en lag hvarefter
folkundervisningen öfver hela riket oföränderligt bör
bedrifvas; utan sedan staten stadgat buru mycket ai
kunskap den kräfver af sina medborgare, må sjelfva
sättet att bibringa den lemnas åt församlingens egen
smhugsan.
En vän af folkskolan har bedt mig berätta huru
1et tillgår med barnens undarvisning i Adelöfs för-
samling. Jag vill gifva en berättelse härom, lika en-
kel som sjeliva vår skolinrättning.
Undervisningen är embulatorisk. Församlingen är
delad uti 2:me atörre afdelningar, eller så kallade
skatar, den norre och den södre. För hvardera a!
desse är en lärare anställd. Hvardera skaten är in-
lelad i 6 läsretar, med något öfver 30 barn i skol-
äldern i hvarje rote. Uuadervisningen fortgår 9 må-
aader af äret frän kl. 8 f. m. till 4 e. m. fem da-
sar i veckan. På lördagen samlas de till veckans
läsrote icke hörande barnen, att möta på ett, söpda-
sen förut, pålyst ställe, för att höra upp sina hem-
lexor. Skolan fiyttas hvar 8:de dag, så att skolan
after 6 veckor återkommer till samma rote. Der
skolan hålles få de fattigaste barnen, jemte läraren,
middag gratis, icke i följd af fattadt beslut; utan af
fri vilja. Om söndagen, den vackra årstiden, och
före den allmänna gudstjensten, hälles förhör i kyr-
ken, då lärarne framlemna hvarsin dagbok öfver bar-
oens seder, fit och framsteg, hvilka sednare pröfvas
med ett kort förhör i innan- och utanläsning, som
slutas med några uppmuntrings eller varningsord både
ull föräldrar, lärare och barn.
Genom denna meted äro 2 stora hinder för skolan
på landet, i en glest bsbodd och fattig trakt, undan-
röjda : afståndet och fattigdomen — Läraren söker :
barnen och icke tvärtom. Barnen kunna minst un-
der 4,, månad på året begagna skolan, utan att hafva
sfver !V, mil till densamma. De fattigaste föräldrar
bafva ingen ursäkt för barnens bortoblifvande af brist
på matskek, när de i skolan få mat bäde till kropp
själ gratis. Äfven för församlingen är detta sätt mer
ekonomiskt, än att bygga flera skolhus, inrätta ka-
serner, sammanskjuta till kost och vård åt de utfat
tiges barn. Och som skolan flyttas frän by till by,
från granne till granne inom roten, kommer kostna-
dea af mathällning för de fattigas barn icke i fråga
mer än en gång för hvarje husbåll på 1!, a 2 år,
och när man stannar vid det tarfliga, kan hvarje jord-
ionehafvare med lätthet bära den. Bestämmer wan
de större stugorna för den kallare och de mindre för
den blidare årstiden, saknas icke utrymme. Barnen
fragas på detta sätt icke utur hemmet, utan stå stän-
digt under tillsyn bäde af föräldrar och lärare, hvilka,
aår de troget räcka hvarandra handen, lemna barnen
den bästa ledningen, i tby att de er ätta hvarandras
brister. Hvad man vill vinna genom rotskolor, med
eliter ur fasta skolan till lärare, vinnes fullständigare
på värt sätt. Det är alltid vanskligt att låta barn på
sgen hand undervisa barn. När en blind skall leda
2n blindan, falia de båda i gropen. Kunskapen är
icke nog, här fordras tålamod, stadga eeh erfarenhet.
Det torde till och med bli svårt att få dugliga mo-
nitörer, om man blott afser deras kunskap; ty van-
ligen vilja både föräldrar och barn, att de sednare då
de inhemtat den grad af kunskap att de kunna blifva
monitörer, komma ifrän skolan och in i det praktiska
lifvet, eller ock fordra de, och det med rätta, ersätt-
oiog för den tid och det arbete de använda för an-
dras undervisning.
Vi hafva försökt metoden af fast skola. Följden
var den att 5 högst 10 barn i hela soeknen besökte
densamma. Lärareplatsen blef en sinekur. Nu se
dan vi ställt om ambulatorisk, hafva 2:ne flitige lä-
are fullt upp att sköta. Det jemna antalet barn är
nellan 30 3 40 i hvar:era skolan. Nägon gång mel-
an 70 å 80 i en enda. Dä 5 högst 10 barn droge
ytta af den fasta, undervisas nu mellan 70 å 80
värn i den ambulatoriska dagligen. Oberäknadt en
innu större mängd, som under lärares eeh föräldrars
semensamma uppsigt hafva hemlexa.
Hvad i skolan hufvodsakligan drifves är en säker
eh flytande innanläsning, grundad på kännedom af
tafningsreglorna och skiljetecknen, jemte räkning och
krifniog. Utanläsningen sker mest genom hemlexor,
Det vore ebstänkt att hindra barnen från att lära
ina fräldrar katekesen, hvilket sker genom barnens
ifverläsniog och första förhör i hemmet. Vid innan-
äsning är en lärare tillräcklig för många, och är den
anliga metoden af små cirklar för de mindre föraig-
somne ganska tjenlig. Iaskrånkas cirklarne, så att
ä eller två svagare få en monitör, och denne genom
äraren hålles uppmärksam, göres goda framsteg; och
len, som ej sä lärer attläsa rent, han lärer det aldrig.
Kan barnet väl läsa i bok, så ligger hela svenska
itteraturen för detsamma öppen, om det har tid eeh
ust att dermed umgäs.
Gerna förlåter jag barnet, om, när detlemnar sko-
an, det icke vet hvem Odin var eller hvem Engel-
reckt var (?) Men om det icke vet hvem Gud är det
BONN ART rar TUNER TSTTT S NI DALY MINE ARN DES 2
Hon sade till mig med ett bittert smålöje: 1
Fb mee I
OO SS wo TI HH Pr
- få ÖR fr RR Mn 0 OM FT AD PR KE ÅR I Je ER VR RR RA KR