sentligast insedt och kändt, isynnerhet som
det norsxa träkolstackjernet, som sålunda fär-
skas i flamugn med stenkol, äfven tillver-
kas af bergmalmer, som hafva ganska myc-
ken likartighet med våra egna och ej stå ef-
ter dessa i godhet, hvarföre det utslag som
erfarenheten der redan gifvit bort för 085
kunna vara desto mera upplysande.
Pen förtjenstfulla statistiken öfver Norge.
af Twethe, hvilken för sju år sedan utkom i
Christiania, omförmäler uti 8:e kapitlet om
bergverksdriften (sid. 77), redan den iaförda
nya färskningsmetoden såsom en känd sak,
och likaså de af amtmännen afgifna treårs-
berättelserna. För att rättfärdiga hvad vi här
yttrat anföra vi i korthet Twethes egna ord:
På grund af den större svårigheten nu emot
pförr att erhålla träkol till billigt pris, hafva
flera jernverk (Barum, Moss, Pritzö, For-
sum, Ness och Froland) begynt att använda
stenkol, något som i framtiden skall blifva än--
pau allmännare. Stenkol användas dock icke
till malmens utsmältning, utan vid tackjernets
psmältning till s.öpgods i kupolugnar, och vid
pdess färskning till stångjern. Det är isynner-.
phet genom den sistnämda processen som
oman kan vänta en betydligare användning af
detta billiga brännmaterial, då man genom
steknikens utveckling i sednare tid har blifvit
i ständ till att genom begagnande af stenkol
vid färskvingsprocessen åstadkomma en pro-
pdukt som i godhet står temligen nära det en
psamt med trädkol beredda stångjernet, men som
pi pris är billigare än detta.n o
Den mellan insändaren och hr Åkerman
omtvistade tekmska frågan har för öfrigt,
hvilkendera som helst må hafva rätt, alldeies
icke det inflytandet på frågan om tackjerns-
exportens frigifvande, att denna fördenskull
fortfarande bör vara förbjuden. Skulle äfven
br Åkerman till en betydlig del hafva rätt —
och den i Norge och Tyskland och äfven i
Sverge vid Mo:ala inhewtade erfarenheten sy-
nes intyga det — så följer dock låsgtifrån
deraf den slutsats som hr Å. derifrån vill
insinuera, att frigifvandet af tackjernsutförseln
gkulle vara st-tsekonomiskt skadligt och kun-
na medföra några vådor. Tvärtom. Ty hvad
vore då enklare och naturligare än att vii så-
dant fall gjorde som norrmännen, och, i stället
att utföra tackjern, införde stenkol för att vid de
många och stora strömfallen i det vestra Sverge
pudila och utvalsa vårt trädkolsjern — en in-
cCustri, som då, till ofantligt gagn för sam-
hället, kan med lätthet uppdritvas till den
största höjd? Säkert blefve också detta följ-
den här, såsom i Norge, derest tackjernet
blefve frigifv.t till export. Här, likasom i
Norge, kun:e vi, serdeles på vestra kusten,
hafva stenkolen såsom returlaster för trä-
varufartygen, som ännu nödgas framgå med
ballast, för ganska låga frakter.
Vi anföra här denna cmständighet i förbigå-
ende, för att med ett exempel ådagalägga,
huruledes afskaffandet af en orättvisa i lag-
stiftningen ej behöfver åtföljas af en nationel-
ekonomisk förlust. Vi erinra äfvenledes om
de lyckade, af br Åkerman sjelf åbero-
pade försöken att puddla med torfkol, hvarpå
de flesta af våra jerntillverkande provinser
hafva ganska god tillgång. Atthär närmare
utveckla den anledning till den svenska jern
industriens grundliga pånyttfödelse som lig-
ger just itackjerns-exportförbudet upphörande,
kan likväl icke denna gång vara vår mening.
Vi åtnöja 0ss för denna gång med några an-
tydningar, och lemna längre ned i bladet
rum för vår insändares artikel. Vid ett an-
nat tillfälle torde vi få utveckla hvad vi här
endast flyktigt berört. Frågan är i sanning
så stor, och de intressen .som bero af dess
lösning så omfattande, att vi ej länge skola
dröja med att dertill återkomma.