Verldsexpositionen.
(Från Aftondladets Pariserkorrespondent.)
De sköna konsterna.
3.
(Svenska skolan.)
Den största af edra taflor, Gudstjenst i
ett lappkapell af hr Höckert, tilldrager sig
med rätta kännares uppmärksamhet. Denna
tafla är väl tänkt och målad med en bred
och skicklig pensel. Jag vore här frestad att
till en viss grad återtaga min allmänna re-
flexion om skolornas inbördes likhet. I Höc-
kerts Gudstjenst ligger det en viss skardi-
navisk egendomlighet; Till och med de bä-
sta målare sakna stundom förmågan att försätta
oss utom vårt eget lands gränser. Höckert
är en af dessa få undergörare, som ien blink
förflytta er hvart det behagar dem; vid åsy-
nen af hans tafla tycker man sig verkligen
vara i Lappland, och nu då hettan börjar blif-
va olidlig här, är detta en rätt skön sak).
Redan detta är mycket, men det är icke allt
som kan sägas till detta arbetes fördel. Per-
sonerna cch deras ställningar äro alla, nä-
stan utan undantag, ganska berömvärda. Lju-
sets infallande, hvarigenom de i förgrunden
stående personerna, och särdeles den med det
svarta häret som vänder ryggen åt åskådarne,
framstå tydliga, är af en desto lyckligare effekt
som den något monotona färgläggningen af
det hela fordrar ett lifligt ljusspel. Ställ-
ningen och utseendet på gubbon som sitter
der försjunken i andakt eller insomnad (jag
kan icke bestämdt afgöra hvilkendera hypo-
tesen är den rätta) äro ganska naturliga och
lyckade.
Med ett ord, det är en vacker tafla och
hon gör Sverge heder. Jag har emellertid
hört somliga artister önska en kraftigare och
mer bestämd touche i denna målning. Jag
delar blott i ringa grad denna åsigt, men
jag omnämner anmärkningen derföre att hr
Höckert eger alltför mycken talent för att
) Förf. tyeks glömma att vid den här tiden, då so-
len nästan hela dygnet är uppe öfver herisonten i
de nordiigatte trakterna, vunne man icke mycket
på bytet om man i en hast förflyttades från Paris
till Lappmarken.
FERREIRA SUNNE ANEENEISIUUERIIESS USSR SSR IRS UTI SIST ST SISTER