vigt. Föröfrigt är hans väsen instinktlikt, en-
kelt och okonstladt: Ehuru segrate, Herrskare
och representant för en högligen afskydd
makt, älskas marskalken lika mycket af po-
lackarne som af ryssarne. Man vet att Han
är på det bestämdas e emot alla förtryckande
åtgärder. I Maj 1852 vid publicerandet af
den ukas, enligt hvilken alla aderton år gamla
polackar ålades att inträda i ryska armån,
vågade Paskiewitsch göra föreställningar der-
emot och hade dena lyckan att se sitt råd
följdt; ukasen återkallades. Det var icke det
första beviset på hans sjelfständighet. Få år
före Nikolai tillträde till regeringen hade han
offentligen till honom riktat några stränga
ord. Ludvig XII glömde hertigens af Or-
leans förolämpningar, men kejsaren mindes i
djupet af sitt hjerta den storfursten tillfogade
skymfen, Emellertid hade han, sedan häng-
ningarne som följde på upproret 1825 knappt
ännu voro slutade, behof af ett kraftfullt ord
och en kraftfull handling. Kommer du ihåg,
sade han till Paskiewitsch, huru du behand-
lat mig? Nu då jag är herrskare kan du
vänta yedergällning., — Han gjorde honom
till general en chef, :
Det är bekant, att Paskiewitsch genom myc-
ket skickliga operationer, hvilkas långsamhet
likväl icke undgått tadel, gjorde slut på det
sista ungerska kriget. Den gamle marskal-
ken har från detta fälttåg återvändt med en
bitter känsla af agg mot Österrike. Han kan
icke förlåta dess styrelse mordet på de un-
gerska generalerna, för hvilkas lifs skonande
han hade gått i borgen. Då han fick veta af
denna afrättning, som stridde mot folkrätten
och blottställde hans gifna ord och ryska nam-
nets ära, kände han sig frestad att genast åter-
vända för att tukta dem som han nyligen för-
svarat, Ingen har kunnat utplåna detta minne
ar Paskiewitsch själ, och allt från den stun-