han mottog ledningen af ett krig, hvars svå-
righeter och faror han med sitt sunda och
säkra omdöme icke kunde undgå att inse.
Radetzky, Paskiewitschs medtäflare, har varit
lycklig på sina gamla dagar, men det var ett
undantag, utan tvifvel härrörande lika myec-
ket af den piemontesiska härens egna beskaf-
fenhet som af den österrikiske generalens ta-
lenter. Radetaky kämpade mot en ridderlig
och tapper konung, men som icke var gene-
ral och icke hade några generaler omkring:
sig, i stället att Paskiewitech gick att möta.
en ung, skicklig och klok härförare, hvars:
oväntade framgångar hade återupplifvat de:
turkiska vapnens sjunkna anseende, och hvil-
ken Europas bästa trupper, kommenderade af
nitiska och förtjenstfulla officerare, skyndade
att bistå. Nederlaget vid Silistria rättfärdigade
marskalkens dystra aningar; hans rykte bröts
mot dessa ointagliga murar, och den man,
hvilken likt Marlborough icke hade belägrat
någon stad som han ej intagit, ej heller per-
sonligen lefvererat någon drabbning som han
icke vunnit, blef ända från sitt första uppträ-
dande på det gamla fältet för sina triumfer
nödsakad att blottställa sig såsom en simpel
soldat, sökande döden som flytt honom, för
att icke öfverlefva det namn af oöfvervinner-
lig, hvilket tjugo års segrar förvärfvat honom,
men en-enda dag beröfvade honom.
(Forts. följer.)
Påfven har synnerlig otur i sina försök
att göra sin makt gällande i Italien. Ej nog med
att Sardinien och hans goda vän kungen af IJeapel
förorsaka honom ledsamheter; sjelfva den lilla, repu-
bliken S:t Marino har blifvit uppstudsig och djerft
nekat att utlemna nägra politiska flyktingar som sökt
den lilla fristatens skydd.
— Madrid och Lissabon komma att för-
enas genom en elektrisk telegraftråd, som sträcky ;
öfver Badajoz.