n ända på denna plan att sända en koloni
- till Amerika;
Den ursprungliga meningen att upprätta ett
i I handelskompani 1 den Nya Verlden synes se-
dermera icke hafva blifvit påtänkt. Men för-
slaget till en kolonis anläggande blef snart
åter upplifvadt. En holländare, Meneve, som
hade varit den förete guvernör öfver den förr
omnämda holländska kolonien i New Amster-
I dam, nu NewYork, hade till följe af yppadt
missnöje emot honom återvändt till Holland.
Begagnande sig af sin kännedom af landet,
begaf han sig derefter till Sverge. Der spridde
han underrättelsen, att holländarn 2 hade ned-
salt sig på den östra sidan af Delaware, roen
latt hela den vestra sidan var oupptagen, sum:
yrkade uppå en kolonis grundläggande ech
erbjöd sig att leda företaget. Detta förslag
blef väl upptaget och gynnades isynnerhet af
Axel Oxenstjerna, hvicken förelade det för
drottning Christina. Det vann drottningens
TI fulla bifall, och hon förordnade om dess ut-
förande. Af sådan anledning afgingo de för-
sta svenska emigranter ifrån Göteborgs redd
Jtill Amerika. De ankommo lyckligen till
Delawares stränder år 1636 eller 1637, och
jderag första omsorg var att ifrån indianerns
inköpa allt det land som ligger närmast vestra
stranden af denna flod ifrån dess mynning
till Trenton, uti en sträcka af tolf svenska
mil. De nedsatte sig derefter helt nära tlo-
den, 4!1, svenska mil i söder ifrån Philadel-
phia, och kallade platsen Christina, till gin
drottnings ära.
Der lefde de i lugn under Meneves och
hans närmaste efterträdares styrelse. Delyc
kades att i hög grad tillvinna sig indianerna:
vänskap och förtroende, och det utgjorde ett
af deras första bemödanden att bibringa dem
kristendomen, tör hvilket ändamål de ock på
deras språk öfversatte och tryckte Luthers
katekes. Men ehuru indianerna, deras hed-
niska grannar, voro deras trogna vänner, fingo
de dock ej länge lefva ostörda. Hölländarne,
som hade nedsatt sig i grannskapet på der
östra sidan af Delaware, begynte snart göre
inkräktningar på den venstra eller svenska si
dan. Detta kunde svenskarne icke lida, utan
drefvo holländarne med vapenmakt tillbaka.
För att hämnas, seglade holländarne år 1655
ifrån New Amsterdam (nu NewYork) med
sju skepp samt sex eller sju hundra man, öf-
verraskade svenskarne, ödelade deras koloniet,
togo deras officerare och förnämsta män till
fånga och förde dem till New Amsterda;
samt underlade sig landet. I
Holländarne fingo dock ej länge fröjda s
öfver sin nya eröfring, Ty år 1664 anlände
en britisk styrka från England, eröfrade New
Amsterdam ifrån holländarne samt lade dessa
och svenskarne vid Delaware under den en-
gelska kronan, Hela det land, som nu utgör
Pennsylvanien, blef sedermera af konung Carl
II bortgifvet till qväkaren William Penn, så-
som ersättning för en stor skuld som konun-
gen hade till hans fader, amiral Penn. Wil-
liam Penn kom öfver till Amerika 1682 och
lade grunden till det närvarande Philadelphia.
Svenskarne, som voro egare af marken, satte
sig emot företaget men blefvo genom goda
löften och andra åtgärder snart bragta till ef-
tergift. Penn erbjöd dem i utbyte en särskilt
del af landet, hvarest de kunde lefva tillsam-
mans och bevara sin nationalitet; men de
föredrogo att förblifva der de voro och blefvo
sålunda snart sammanblandade med andra
nationer.
Rörande de ursprungliga svenska koloni-
sterna och deras närmaste efterkommande
skrifver William Penn uti ett bref: till. Eog-
land år 1683 sålunda:
Svenskarne bebo låglandet vid floden De-
laware. Någon beskrifning öfver dem behöf-
ves icke, alldenstund de äro bättre kända i
England än här. Men de äro ett enkelt,
starkt, flitigt folk. De emottogo mig, så väl
som de få engelsmän som voro här före mig,
ganska vänligt. Jag kan ej annat än prisa
deras aktning för lagarne samt deras goda
bemötande emot engelsmännen. De hafva
icke urartat ifrån den. gamla vänskapen emel-
lan de båda rikena. Och såsom de äro ett
välskapadt folk och af stark kroppsbyggnad,
så hafva de ock vackra barn och nästan hvarje
hus fullt — det är sällsynt att finna en ibland
dem utan tre eller fyra gossar och lika många
flickor; några sex, sju och åtta söner. Och
jag måste göra dem den rättvisan att säga, att
jag ser få unga unga män mera stadgade och
ditiga.n
År 1693 uppgifves, enligt en folkräkning,
den svenska befolkningen vid Delaware hafva
utgjort 939 personer, af hvilka 39 voro födda
i Sverges Rörande deras tillstånd vid denna
tid upplysa oss följande utdrag af tvenne bref,
daterade den 29 och 20 Okt. 1697 och skrifna,
det förra af pastor Erik Björk i Amerika till
doktor Israel Kolmodin, det sednare af pastor
Andreas Rudman, Amerika, till professor Ja.
kob Arrhenius i Upsala. - Den förre skrifver:
Landet: här är behagligt, såsom det alltid
har blifvit beskrifvet, och öfverflödar af all
välsignelse; så att-folket befinner sig ganska
väl, utan att nödgas förrätta för myck.t eller
för strängt arbete. Skatterna äro ganska 1å-
ga. Landtbrukarne- lefva såsom i Sverge,
nen äro lika väl klädda som städernas re-
spektabla invånare: De hafva förskt kött och
sk i öfverflöd, och sakna intet af hvad an-
dra länder frambringa. .De-hafva öfverflöd af
säd för bröd och öfverflöd af-dryck.. Må Gud
gifva dem att fortfarande åtnjuta dessa för-
måner! Inga fattiga finnas i dettaland, utan
de draga alla försorg för sig sjelfva; ty lan-
det är rikt och fruktbart, och ingen som vill
a mm
rs