staten NewYorks uppfostrings-
anstalt för Idioter.
(Från NewYork Tribune.)
För några år sedan var det vanligt att sr
landtfolk i närheten af det gamla värdshuset
Bulls Head på vägen till Troy, när man sade
dem att det skulle inrättas till skolhus för
idioter, skaka på hufvudet och höra dem all-
mänt komma öfverens om att de, som trodde
att fånar någonsin kunde lära något, sjelfve :j
vore stort bättre än fånar.
Skolan öppnades dock och har småningom
stigit i allmänhetens ynnest, tills det gamla
Bulls Head omsider blifvit för litet att mot-
taga det stora antal elever, från hvilka an
sökningar om inträde tillströmma från alla
delar af staten. — Staten NewYork, hvilken
en ej ringa ära tillkommer för att ha vågat
försöket, håller nu på att uppföra en stor asy!
i Syracusa, der inrättningens ändamål kan på
ett fullkomligare och verksammare sätt ernås.
Den nuvarande anstalten är belägen strax!
utanför staden. Det är en enkel anspråkslög
tegelstensbyggnad, som till sin inredning lik-
nar hvarje annan skolinrättning. Om ni be-
söker den för att se den i gång, för er dok-
tor Wilbur först till en liten byggnad, som ej
står i samband med hufvudbyggnaden. Den
sal hvari ni här inkommer skulle ni måhända
föret ta för en gymnastiksal, ty två stora ste-
gar resa sig upp mot taket, medan en tredje
är lagd horisontelt emellan dem begge, och
inunder är en madrass utbredd. I rummet
finnas dessutom två fyrkantiga bord, omkring
hvilka sitta 10 å 12 gossar och flickor från
sex till sexton års ålder, lekande som det
tyckes med små trästycken, färgade kulor,
tryckta kort m. m., som äro framlagda på
borden. En ung karl vid det ena bordet och
en ung qvinna vid det andra tala oupphörligt
till barnen med hög, men glädtig och vänlig
röst, liksom uppmuntrande dem att fortfara
med sitt arbete, sina lekar eller hvad det nu
kan vara som de ha för händer. Eleverna ha
ej den tomma, stirrande blicken, eller de låga
bakåtböjda pannorna, ej heller visa de den
vanvård om sitt yttre ni väntade. En eller
två ha obehagliga ansigten, tre eller fyra äro
vindögda, men nästan alla ha ett intelligent
och alte sammans ett snygt utseende, några
äro till och med vackra. Ni är en nyhet för
dem, och de följa er med gladt förvånade
blickar, de flesta af dem tillika muntert skrat-
tande. Detta är det första tecken hvaraf ni
ser att de äro idioter; ty hade de sitt fulla
förstånd i behåll, skulle de inse att besökande
ej alltid äro anledningar att glädjas åt.
Dessa äro de sist ankomna. Ibland dem
äro en eller två, som ännu knappt kunna be-
gagna sina yttre sinnen. Den der flickans
ögon vandra oroligt omkring i rummet, men
vifta med er näsduk framför dem, och hon
skall ej märka den eller förmå att urskilja
den från den massa af föremål som sväfva
förbi hennes slöa uppfattningsförmåga. Skrik