förnämligast i frågor om förändringar i elle
tillägg till rikeakten, och alltså fordra rättig
het att inskränka hvartders rikets grund!
art af egen mekifullkomlighet utvidga ett egs
område. Och hrar tror man att mejoritete
skulle stanua och utstaka gränsen, när fart
ställsndet af denna berodde på dess vija
Naturligtvis skulle ocxså snart fråga uppst
om denna församlingg kompetens att gifv:
en upionel ansvarighetslag och stt ställa d
un:oznella mincistrarne under åtal för förbunc
domstolen! Föratom dessa organisks outift
ningsämven kunde det väntas att alla medel
bara likasom omedelbara mellanrikssaker a
hvad namn som hest, inom kortsre elle
längre tid, skull: blifva indr:gna under uni
Onspsrlamentets miktiga myndighet. åunio.
nen bildar ett försvarsförburd — komme de
snart att heta — böra ej försvarsväsendets sty:
relse, kommandos-kerna och kri slagstiftnin.
gen, likaso krigsbudgeten, också vara uv-
dergina förbundsmaktene herravälde? Det bi:
påturligtvis vara en krigsmimster och maria: d-
nister, en bevöringslag ensrmåeorganisation, om
man än tillåter de territoriala indelningarne et
visst infytande på denna. Det är vidare tidt oc!
ofta framstäldt förslag om tvungen (bunden
enhet i mynt, mått och vist, om en post- acl
telegrafförening, som också naturbgtvis skull
anses som ex tillbörighet under förbundsauk
toriteterna. Med lika mycket fog kunde fråga
uppstå om det öfriga kommunikationsväsendet,
om väg-, jernbans- och kavalväsendets före-
ning, då kommunikationsnätet efter den lång:
gränsen berörer och korsar naboriket på så
många punkter. Den lifliga sambandela emel
lan g änsinvånarne framkallar många privat-
rättlga förhållanden. emellan begge staternas
undersåter, såsom t. ex. frågor om hem-
stadsrätt, om tillgodogörelse för fattigförsörj-
ning, om svenska och norska domars rätts-
verkan i det andra riket m. fl., hvilka alle
efter den en gång. antsgna grundsa sen orc
gemenssm behandling af internatione l. äm
nen konseqvent borde drsgags inom helstatens
område. Mer vär man hade så mycket ge-
mensamt 1 financielt hänseende, vore det na-
turligwvis likaledes mest principmessigt att
också upprätta eit gemensamt finansminister um
som under våra förhållanden måste ansea fö:
att vara så godt kom en nödvändig förutsätt-
ning endast för tullföreningens skull. Dä den
religiösa tron är densamma för begge folken.
ku de man snsrt vänta en agitation för begg:
ländersas kyrkoförening under en kyrkolag
och en kyrkoöfverstyrelse. Kort sagdt, hel-
staten skul!e följa den allmänna naturlsgen,
att stillestånd är död, och att den mäktivc
alltid drifves till utvidgning af sitt herraväld
och sitt inflytande, städse sträfver efter större
rådrum, och då den för att häfda sin tillvar:
måste vara mäktigare än rikenas särskild:
administrativa och representativa myndighe
ter, skulle det snart icke finnas några säkra
gränser för helstatens allt uppslukande kraft
Till en tid behölle naturl gtvis ännu hvartdere
landets regering, lagstiftande och domaremak-
ter en del lemningat af sin förra myndighet,
om än icke längre i egenskap af suverän stats-
mskt, utan blott såsom underordnad pro-
vinsauktoritet. Det kan tili och med sanno:
likt förmodas att roan underen längre öfver-
gångstil läte den bestående särskilda medbor-
gare- och infödingsrätten gälla, att man i det
längsta lät den politiska titulaturen förblifva.
hrilka i andra länder hafva öfverlefvat så
mången instiution hvars namn de bära; ja
sjelfva riksvapnen och fiaggorna läte man kan-
ske ännu blifva qvar som minnegmärken ef-
ter en försvunnen egjelfständighet, säsom bi
storiskt iakttagelsevärda sinnebilder, de der
åtminstone hade en viss heraldisk betydelse
Men kunde dessa fornsaker och symboler trö-
sta ett folk för förlusten af. dess frihet?
Så långt, torde red. af Aftonbl. kanske an-
märka, har red. ännu icke tänkt att gå, lika
så litet som red:s köleger. Men tillät mg.
att erinra, att den nuvärinde generationer
icke kan ansvara för framtiden — för gene-
raticner som, under ett helt annat sakerna
tillstånd, möjligen skulle hafva andra böjel-
ger och tendenser. Antager man saken, må
ste man vara förberedd på dess naturliga kon-
geqvenser, icke tillsluta ögonen för den hi-
etoriska erfarenhet som öiverallt har gjo.t
Big gällande 16). :
Den svenska nationen gör naturligtvis icke
anspråk på en alldeles exklusiv politisk dygd
för att icke säga englanatur. Det är icke
rofgirighet, det är helt enkelt känslan af egen
16) Storbrittaniens och Irlands, Schweitzs och Nord-
amerikas exempel kunna icke här vara en afgö-
rarda uppmuntran till iogåenda af en federativ för
fattning. Skottarne stå uti ett helt annat etuo-
grafiskt och numeriskt förbällande till engelsmän-
peu äa norrmän till svenskar, och en likadan upp-
offriog af nationalfribet skolle visserligen hår fram-
brivoga samma ånger och sorg som ännu i 5:e ge-
nerationen trycker märgen ädel skotte, isynnarbet
som icke federationen kunde gifva norrmännen del-
aktighet i samma verlismakt som det stolta britti-
ska riset gifver sina infödde och upptagoe medhor-
gare. Pe nordamerikanska fristaterns äro ju ifrå:
början kolonier från ett och samma moderland med
nybrggare bufvudsakligen al samma folkstammar.
De jirgo ifser från ett provincielt förhållande till
ett annat med större kommunalfribet D-e schweit-
ziska kaotonerna äro alltför små för att kunna kal-
las stater, och frin deras egendomliga förhållande
måste man vakta sig för att draga slutsatser, som
äro bheit olika för nordens, Den norska nationpali-
teten är urgammal, sidoordnad med den svenska
och danska, och kan iekae frivilligt hängifva sig till
en ama!gamation, huru skonsamt den än måtte
blifra förberedd.
nära DUO FF DR DIC
tsiniäklnsennn