skolan är ett slags folkskolegymnasium, för-
verkligande den af grefve Th. Rudensköld i
dess till Göteborgs skoldirektion framkastade
ide. Skilnaden mellan det preussiska och det
schweiziska folkskolesystemet anser författa-
ren egentligen ligga deruti, att hvad somi det
sednare är natur i det förra är dressur. Genom
1836 års skollag är all makt öfver de schwei-
ziska skolorna presterna fråntagen; hvilke:
dock ej förminskat dessas intresse för saken
och besvär dermed. Likasom i Wiirtembergz
och Baden delas ämnena för folkundervisnin-
gen i Schweiz uti hufvudämnen, hvilka äro:
religion, modersmålet, räkna, skrifva och sång;
sarat biämnen: historia, geografi, naturkunnig-
het och geometri, hvaraf endast muntligen
meddelas en kort öfversigt. Resan afslutas
med en teckning af Basels många förträffli
anstalter och föreningar till bildning och för-
ädling, bland hvilka räddningsanstalterna oci
missioashuset äro de märkligaste. Alla dess-
inrättningar vittna ej mindre om den här rå
dande upphöjda samhällsanda än om den sar:-
lade rikedom, som gjort dem till en möjlig-
het och som egentligen har sin grund i si-
denbandsfabrikationen, som sysselsätter 2 til
3000 personer, hvilka i arbetslöner erhåll
omkring 6 millioner fr.; varans exportvärde
uppgår vanligen till 30 millioner. Bankens
rörelsekapital uppgick år 1852 till 152 millio-
ner fr., en icke obetydlig summa för en kan-
ton med föga mer än 30,000 invånare.
Vi ha här, ehuru i mångens ögon måhända
allt för utförligt, dock i sjelfva verket endast
ytterst summariskt sökt gifva ett begrepp on:
det myckna lärorika och äfven på svenska
förhållanden tillämpliga som denna värderika
skrift innebåller. Särskilt har den humans
anda, som här öfverallt uppenbarar sig hs
en kyrkans man vid bedömmandet af andra
kyrkors förhållanden, väckt vår aktningsfull
uppmärksamhet, äfvensom det glädt oss at
ar cenne författare, hvilken tillförene någo:
gång visat en väl långt drifven farhåga för
meddelandet at ett alltför rågadt bildnings-
mätt åt de lägre samhällsklasserna, här finna
snfördt såsom ett prof huru ädelt Berns pa-
tricier tänka om sin statsförfattning följande
ord af W. von Fellenberg, tecknade i förf:s
minnesbok vid besöket i Hofwyl: Den all-
männa rösträtten är lodet i den demokratisk:
statsförfattningens urverk, är drifkraften som
tvingar de välmående och bildade att antaga sig
den obemedlade och obildade och genom bildning
gifva honom nyckeln till välstånd.