STUDENTÄFVENTYR I PARIS.
RICHARD B. KIMBALL. )
Ufversättning.
Hvad tänker du om denna id att försöka
framställa döden i mindre afskräckande ge-
stalt?
Jag tror icke att den är riktig,, svarade
min vän. Döden är en förfärlig katastrof och
borde som sådan betraktas af oss. Hvarje
försök att försvaga den verkan som den store
förstöraren åstadkommer på oss förefaller mig
i högsta grad onaturligt. Allting här är öf
veransträngt. Kärleken kan ingifva oss att!
plantera en blomma på våra älskades grafvar
eller beströ dem med nyplockade rosor; men
då man uppbygger bodar för att tillverka dessa
tecken af åminnelse, då man betalar för att
få blommor plockade och kransar bundna.
ja, då sjelfva blommorna äro konstgjorda, —
då anser jag det som ett vanheigande be
gabberi af verklig sorg och af den uppriktigt
sörjandes känslor.
oJag tänker på samma sätt.
Förunderligtv, fortfor von Herberg att
man ända in i sista ögovblicket — in i sjelfva
döden — gör allt som kan göras för att för
mil Ira förnedringen af att dö. Lysande be-
grafningståg , dyrbara liksvepningar, prakt
fulla monumenter; uti allt det konstgjorda i
stället för det naturliga. Det som från be-
gynnelsen var ett tecken af verklig bedröf-
velse har kommit att helt och hället intaga
platsen i dess ställe. En rättmätnig veder-
gällning, då vi försöka att gifva form och
väsende åt känslor hvilka genast qväfvas ge-
nom parad och af att framställas för allmän-
heten.
Ämnet var icke gladt, och jag uppmun
trade icke von Herberg att fortsätta det; ty
) Se Afionbl. n:o 115. 117, 118, 121, 123-126,
131, 132, 134, 135, 137 och 188.