stämma skolinspektors afiöniog, blefvo derefter utan
diskussion antagna. Punkten d, om lärares anta-
gande och förafskedande, blef, på doktor Carlsons för-
slag, uppskjuten till dess öfverstyrelsens sammansätt-
ning blifvit bestämd, sedan magister Siljeström redo
gjort för komuterades grunder för sin åsigt att lärar-
ne ej :böra genom allmänna val tillsättas, hvilket in-
genstådes utomlands egde rum, icke en gäng i Förenta
Staterna, der eljest valprincipen i sä hög grad gör
sig gällande.
I- afseende på punkten e yttrade doktor Carlson,
med hvilken rektor Svedbom och fiera talare instäm-
de, att han, ehuru han förklarade sig helst önska
första alternativet i komiterades förslag, likval till-
styrkte antsgandet af det andra, emedan han icke
kunde hoppas vicna bifall för mera än detta, sä lydan-
de : att hafva inseendet öfver de inom församlingarne
befintliga folkskolor, hvilka af hvarje församling en-
skildt bekostas, samt tillse att nämde lokaler, i den
mån sig göra låter, varda ändamålsenligt inrättade och
ordnade, både hvad utrymme och inredning beträffar.
I afseende på punkten f ansåg rektor Svedbom det
vara rättast, att då det andra alternativet af förra
punkten vore antaget och de särskilda folkskolesty-
relserna skulle anskaffa lokaler, de äfven borde an-
skaffa materielen, för så vidt denna med lokalen
stode i närmare samband. Lektor Elfving ansåg li-
kaledes att öfverstyrelsen ej borde belastas med detta
uppdrag, utan blott, för åstadkommande af l:kformig-
het, meddela nödiga instruktioner åt lokalstyrelserna.
Mag. Siljeström ådagalade fördelarne deraf att dessa
bestyr koncentrerades hos öfverstyrelsen, hvarigenom
bereddes icke blott enhet och likformighet, utan äf-
ven billigare pris och ögonblicklig tillgång. Häriin-
stämde kyrkoherden Ekdahl samt nu äfven rektor
Svedbom, i afseende på undervisningsmaterielen, hvar-
emot han ansåg att inredning och möbler m. m.
borde inbegripas i lokalen. Punkten antogs oförän-
drad, sedan mag. Siljeström upplyst att de komitte-
rade isynnerhet haft afseende på undervisningsma-
terielen.
Punkterna g, h, i, k, antogos oförändrade.
Derefter föredrogos och godkändes de punkter af
de komiterades förslag, sem angingo de särskilda
fokskolestyrelsernas befogenhet och åligganden. Mag.
Siljeström vederlade det påstående som dagen förut
hade blifvit gjordt, att-komiterade hade velat beröfva
de särskilda foliskolestyrelserna all makt, för att
centralisera den hos öfrerstyrelsen, och visade att be-
styren, af hvilka de särskilda lokalstyrelsernas ej voro
de minst maktpåliggande, blifvit ss jemt som möjligt
fördelade; att de olika styrelserna sunsemelitn ej finge
betraktas säsom befallande och underlydande, utan
s som tvenne hvarandra kont:ollerande myndigheter,
hvilket iogalunda gjorde något intrång i pastors in-
spektorsrätt; talaren visade huru ensamt tillsynen att
skolgåog ej mätte försummas toge mycken tid i an-
språk, samt att följandet af skolans gång. erfor-
drade mycken omsorg.
När man derefter skred till öfverlsggning om öf-
verstyrelsens sammansättning, förnyade kyrkoherden
Ekdahl sin erinran, att en öfverstyrelse iör Siock
bolms folkskoleväsen redan funnes uti stadens konsi-
storium, att en ny icke kunde inrättas, innan den
förut bestäende först blifvit slopad, och ansåg att
en sådan förändring icke kunde ske utan konungens
och ständernas gemensamma beslut. För sin del
bade kyrkoherden visserligen ingenting emot denna
reform, hvaraf han trodde ätskilligt godt kunna vån-
tas, blott förslaget derom blefve väckt i laglis ord-
ning.
Döktor Carlsson ville icke bestrida möjligheten deraf
att Stockholms konsistorium verklizen har något slags
öfverinseende öfver folkskoleväsendet, men ansåg det
vara-temligen klart, att det vore fullkomligt omöj-
ligt för konsistorium att åtaga sig de åligganden som
skulle tillhöra en sädan öfverstyrelse som här afsågs.
Talsren önskade den förändring i den sammansätt
adiog af öfverstyralsen, som komiterade föreslagit, att
icke öfverståthållaren borde sjelf utse sin suppleant
atan denna af styrelsen väljas, samt att en läkare
skulle bli ledamot af styrelsen.
Rektor Svedbom uppläste en förklaring, underteck-
oad af 3:ne embets- och tjenstemän uti kongl. ec-
zlesiastikdepartementet, att, för Stockholms stads
konsistorium, i anseende till de skiljaktigheter i
verksamhet som mellan detta och stiftskonsistorium
ega rum, benämniogen Domkapitel aldrig begag
as, hvaraf talaren slutade, att den befattning med
folksko:eväsendet, som 1842 års kopgl. folkskole-
stadga uppdragit åt biskop och domkapitel i hvarje
stift, icke lagligen kunde åsyfta Stockholms stads
konsistorium, helst hufvudstaden redan genom äl-l:
dre författningar erkänts i afseende på sitt skol-
väsende stå under andra styrelser, än den uteslu-
tande ecklesiastika. Tal. erinrade tillika, att när
stadsnämnden genom korgl. kungörelsen den 13 Mars
1846 fick uppdraget att emellan hufvudstadens för-
samlingar fördela de genom den allmänna folkunder-
visningsafgiften inflytande medien, K. M:t genom
såmma kungörelse äfven stadgat, att stadsnämnden
jemte öfvers äthällaren är den myndighet, som i huf-
vudstaden både skall pröfva, huruvida församlingarne
hafva sina folkskolor sä fullständigt organiserade,
som kongl. folkskolestadgan bjuder, och jemväl ega
att, derest en eller annan församling skulle äsido-
sätta föreskrifterna i denna stadga, sjelf taga befatt-
ding med användningen till det afsedda ändamälet
af de samma församling tillkommande medel; skulle
KE. M:t verkligen hafva ansett Stockholms konsisto-
rium vara den verkliga öfverstyrelsen för stadens
folkskoleväsen, så vore det väl icke sannolikt, att ett
sä :beskaffadt uppdrag som det ifrågavarande skulle
hafva blifvit lemnadt åt statsnämdden, i stället för ät
sonsistorium. Men äfven om folkskolestadgan ansäges
hittills hafva åt stadskonsistorium uppdragit d n ifrå-
savarande styrelsen, så vore dock denna stadga hvar-
ken civil-, kriminal- eller kyrkolag, till hvars för-
indrande ständernas medverkan erfordrades. Om
hufvudstadens församlingar på sockenstämmor besluta
att ingä till K. M:t med underd. begäran om än-
iring eller tillägg uti denna stadga med särskilt af-
seende på Stockholms stad, eller om utfärdande af
en särskilt stadga om folkundervisningen i Stock-
holm, så lärer ingenting kunna invändas emot lag-
igheten af en sådan underd. hemställan eller emot
tonungens rätt att enligt grundlagen besluta i detta
imne utan Ständernas hörande. I afseende på sam-
nansättningen af den föreslagna öfverstyrelsen gillade
alaren i hufvudsaken komiterades förslag, dock med
len förändring i afseende på vice ordförande tom
loktor Carlsson föreslagit, äfvensom med det tillägg
tt en läkare borde deltaga i öfverstyrelsen, och att
stället för en af stadskonsistorium vald ledamot
elst pastor primarius borde å konsistorii vägnar der-
iti inträda, emedan han redan genom sin instruktion
ir berättigad och förpligtad att deltaga uti inspek-
ionen öfver hufvudstadenas skolväsende jemte andre
om vederbör och genom hans deltagande äfven en
öreningslänk skulle vinnas med den direktion öfver
tadens undervisningsverk, hvarunder lärdoms- och
pologistskolorna höra, och af hvilken han äfven ä
jenstens vägnar är sjelfskrifven ledamot.
Mag. Siljeström yttrade att komiterade handlat full
ommlig: priocipenligt, då de föreslagit en öfversts-
els:, hufvudsakligen sammansatt -af lekmän. Den
rundsatsen gjorde sig alltmera gällande att lekmän
orde ha del till och med i kyrkans styrelse. Den
r i vårt land redan tillämpad. Med undantag af
Jpsala och Lunds domkapitel samt Stockbolms kon-
istoriam, der alla ledamöterna vore prester, voro
leremot i alla ändra domkapitel, enligt regel, en-
ast biskopen: och teologie löktorn prester; alla andra
oro lekmän. Då detta vore händelsen för sjelfva
yrkans .styrelse, -.så vora det ännu rättare att så
kalle ivara vid: skolans styrelse, 1 direktionen öfver
ufvudstadens undervisningsverk vore få prester, alla
e andra lekmän. I hufvudstadens församlingars folk
kolestyrelser var endast pastor, såsom ordförande,
rest, och 4, 5, 6 eller flere utgjorde lekmän. Intet
träl vore derföre att för en öfverstyrelse frängä den-
Ö WE a hd Ar a mr
AA Lt sm LAK
Le mpmåäiJrA