enda blodsdroppa eller brännandet af en enda
patron. Den ryske herrskaten var bättre än
vi bekant med naturen af sina intressen vid
de särskilda tyska hofven, isynnerhet det, som
ända intill sista ögonblicket med sådan ihär-
dighet uppassat och be:jenat honom. Ryssen
har blifvit väl betjenad vid alla de tyska hof-
ven; han har icke onyttigt bortkastat en enda
rabel, en enda guldsnusdosa. Och utom dess
har han genom en kedja af skickliga gifter-
målsförbindelser förbytt hela Tyskland i ett
slags barnkammarbarack åt den romanowska
familjen. Storhertigdömet Perukenheim kan
icke sättas i rörelse, emedan storhertiginnan
Maria Feodorowna är en telning af det kej-
gerliga huset. År ej enkekejsarinnan en sy-
ster till den männernas konung som räknar
den store Fredrik bland sina törfäder? Kan
man taga ett steg i hvilket litet tyskt puttel-
krämare-rike eller hertigdöme det må vara,
utan att snafva på en Petrovitsch eller Pau-
lovitseh? Den parfymerade kammarherren,
det snusförnuftiga legationsrådet,, som an-
stsänga sig att, så att säga pumpa tankarne
ur ens hjerna, äro bara drängar i det ryska
kansliet. Polisagenterna hafva omsorgsfullt
blifvit agsurerade för de ryska intressena.
Med ett ord, vända sig hvart man vill i Tysk-
land, blåser vinden alltjemt östanifrån. Vare
sig genom välberäknade giftermål eller genom
mutor och intriger med ministrarne eller ge-
nom artigheter och ynnestbevisningar åt de
regerande familjerna, har czarer uppnått sitt
ändamål, som är att paralysera det tyska fol-
kets handlingskraft och förvandla det i blinda
redskap för hans vilja. Så låt dem vänta till
dess hans planer bliiva bättre mogna och
gränsen beqvämt kan flyttas Rhenfloden när-
mare.
Allt detta är förödmjukande nog, men det
är sträng rättvisa likmätigt att endast tillämpa
det på den styrande kasten och dess handt-
langare. Den skuld som rättvist faller på
medelklassen och de lägre stånden är att de-
ras inflytande på deras regenters handlings-
sätt är så svagt, att de ej kunna tvinga dessa
att rädda nationens ära. Åren 1848 och 1849
kunde de mötas i sitt stojande Frankfurter-
parlament, galnas med Slesvig-Holstein och
kasta bort frihetens spel, fastän de hade de
högsta korten på sina egna händer. Men när
det kommer till någon förnuftig plan att för-
bättra deras politiska belägenhet, då äro de
så tama och dumma som trots någon får-
skock. Man kunde väl hafva föreställt sig
att en sådan sak som tillintetgörandet af det
ryska inflytande i Tyskland och återställandet
af en folkmässig politik hade varit värd en
ärlig kamp: Man skulle hafva trott att en
menniska begåfvad med någon resonna-
bel grad af förutseende skulle hafva kunnat
förese följderna af en sådan förändring för
tillväxten af den politiska friheten öfverallt i
Tyskland. Hade det ej varit för den skräck-
fulla centnertyngd hvarmed S:t Petersburg
tryckte på lvarje tysk hufvudstad, så hade de
vilkor till förmån för Tysklands frihet som
voro fästade vid 1815 års fördrag icke
förblifvit en död bokstaf. Såsom sakerna nu
stå, skola inom kort ryssarne — om vi ej allt-
för mycket misstaga 0ss — se sig beröfvade
allt hvad de ansträngde sig att bibehålla, utom
sitt infytande öfver de tyska hofven. Hvar-
före skulle vi söka att göra väl mot menni-
skor som hvarken vilja hjelpa oss eller sig
sjelfva? Tyskarne hafva lemnat åt oss att en-
samma bära dagens tunga, och det bästa de
allierade nu kunna göra är att lemna dem i
ostörd njutning af deras olympiska ro. Den
enda del af folket för hvilken vi hysa något
deltagande är bönderna. Det bästa råd vi
kunna ge dem är att med möjligaste skynd-
samhet fly från ett land der man fåfängt ser
sig omkring efter frihet, lycka eller ära. I de
allierade armåernas leder kunde de få kämpa
kampen för sitt land och uppfylla en ädlare
bestämmelse än att spela det tålamodspröfvande
spelet af en fredlig garnisonstjenst eller bi-
träda till ståtens ökande vid en parad för att
roa deras despoter. Är det Tysklands engång
krigiska ungdoms bestämmelse att aldrig få
lemna paradfältet, utan slägte efter slägte ål-
dras vid att leka krig, under förberedelsen
11 det mäktiga slag som dess styresmän en
- skola slå, men endast mot öfverlefvorna
. sitt folks frihet?
