Sn
full och ömsinnad, och älskade Jean Mauice
och hela hans familj med innerlig ömhet;
men verlden egde lockelser för henne, hvilka
verlden förnekade henne; hon kände att hon
aldrig kunde blifva föremål för kärlek der,
hvarest hon kunde älska tillbaka, och sörjde
derföre öfver sitt öde.
fEHändelsevis gjorde hon bekantskap med
den familj der Dervilly först träffade henne.
De hade känt hennes fer och farfar, och hon
älskade dem derföre. Hon motstod länge den
: känsla för hennes älskare, hvilken hon märkte
.bemäktigade sig henne med styrka, och då
bon icke längre kunde göra motstånd, upp-
sköt hon likväl att säga honom hvilket hem
hon bebodde. Detta var hennes stolthet —
hennes svaghet — och huru grymt blef hon
jicke siraffad derför! Dag efter dag (så sade
I san mig) beslöt hon att förklara allt, men
thon dröjde dermed tills hennes älskare, u
stånd att längre tygla sin ängslan, och upp-
fylld ef oro, förvirripg och obestämda anin
i gar, följde henne på något afstånd i skym-
ningen och såg, eller inbillade sig se henne
i gå in i la Morgue. Detta var för mycket för
hans uppskakade själstillstånd. Hans hjerrs
angreps — han kom hem förvirrad och ra-
fzande — och dog! Nu har du hört alltsam-
j mans.,
å
NIONDE KAPITLET.
: IFLYTTNING.
I Då jag kom tillbska till Parig — jag om-
nimnde i föregående kspitlet min frånvarc
och återkotost — fann jag de flesta af mins
forina kamwrster ännu qvar der, men förByt-
tade till en annan bostad. För att göra vi
vän monsieur Battz och hans intressanta döt-
trar rättvisa, bör jag säga att det 10ke var
anledning af något fel eller brist ef uppmärk-
. samhet å deras sida, utan helt enkelt af be-