STOCKHOLM, den 13 Juni.
Nedanstående handling, utgörande ett
tryckt cirkulär, hvilket med egenhändig titu-
latur och namnteckning blifvit särskildt till
hvarje ledamot uti irnevarande års bevill-
ningstaxeringskomite för hufvudstaden kring-
sändt, har blifvit meddelad Aftonbladets re-
daktion och är af den märkliga beskaffenhet,
att vi anse oss skyldiga att deråt lemna of-
fentlighet:
Tit.
Till. .... sc. - N.N. ....s
Undertecknad anhåller att på detta sätt få fästa
Tit: uppmärksamhet på en fråge; som snart förekom-
mer uti detta ärs Taxerings-Committ för Stockholms
Stad, rörande bestämmandet af Taxeringsvärdet ä min
inom Clara församling, och qvarteret Uggleborg be-
lägna fastighet. — Sedan Taxerings. Committåen för ä-
ren 1851 och 1852 förhöjt fastighetens Taxeringsvärde
från 20,000 till 41,000 Rdr B:co, har Kongl. Maj:t,
genom serskilta nådiga Resolutioner af den 31 Mars
1853 och den 28 Juli 1854, med ogillande af Taxe-
prings-Committeens åtgärder nedsatt för dessa 2:ne år
samma värde till 28,000 Rdr B:co. — Serskild klagan
sär af mig förd å vederbörlige ställen öfver fastig-
hetsvärdet för åren 1853 och 1854, och lärer efter
all sannolikhet jag kunna förvänta enahanda resul
tat, när besvären komma under pröfning. — Den fråga
som jag nu i första rummet önskar framställa till
Tit:s eftersinnande är den: Om icke en Taxerings
man, lika så väl, som hvarje annan Svensk Under
säte bör anse sig skyldig, att vid Taxerirgar ställa
sig till efterrättelse hvad Konungen en gäng uti äm:
net beslutat, fastän i afseende på ett föregående
vår? — Och jag gör mig förvissad, att Tit, äger nog
upplysta tänkesätt, och nog vördnad för Högsta Mag-
tens Beslut, att ej vilja handla anaorlunda, än så-
som det tillhör en välvillig och loyal medborgare.,
Hrad sjelfva hufvudfrågan beträffar, eller huru
Bevillniogs-förordningen i vissa fall skal rätt förstås,
måste det vara ostridigt, att emellan Riksdagar, in-
gen annan, än Konungen äger att i tvistiga frägor
derom bestämma, äfven om sädant skulle strida emot
förut fattade meningar inom Taxerings-Commit!n, el-
ler Kongl. Kammar-Rätten. — Kongl. Maj:t har uti det
mål som mig rörer, förklarat på grund af 1851 års
Bevillvings-förordnings 72 , att den ena personens Fa-
stighet ej bör taxeras högre än en annans, som der-
med anses vara af jemförlig beskaffenhet, och denns
äsigt torde vara obestridligt rättvis, äfven om principen
vicke redan funnes uttryckt uti Bevillningsförordningen;
Och det är detta förbållande, som jag anhäller at:
Tit. för det rättas skull, icke ville förbise.
Med högaktning framhärdar
Tit.
ödmjuke tjenare
EzStockholm d. 31 Maji 1855. N. Snoiisky
Justitie Råd.
Vi vilja här icke uppehålla oss vid den om-
ständigheten huruvida taxeringsvärdet å herr
grefve BSnoilskys prydliga hus i qvarteret
Uggleborg (f. d. Uhrska huset) må vara allt-
för högt i jemförelse med taxeringen å andra
fastigheter — ty att huset är värdt mer än
taxeringssumman af 41,000 rdr bko och tro-
ligen icke af: egaren säljes för mindre än
50,000, lärer väl knappast kunna bestridas — ;
men detta är fullkomligt likgiltigt och utgör
långt ifrån något vigtigt uti det ifrågavarand:
cirkuläret. Deremot är den sats hr grefven
deri framställer, att nemligen en taxerings-
man, såvida han skall anses ega pupplyste
tänkesätt, skall anse sig skyldig att vid taze-
ringar ställa sig till efterrättelse hvad konungen
en gång i ämnet beslutats, så betänklig,. att
det i sanniog gränsar till det otroliga, att en
sådan sats kunnat yrkas af en ledamot i konun-
gens högsta domstol, som man eljest borde
förmoda i främsta rummet böra hylla den
grundsatsen, att en domare — och taxeringsman
nen är ju att så betrakta — är skyldig att ställa
sig till efterrättelse lagar och författningar,
utan afseende på huruvida en sådan tillämp-
ning kan öfverensstämma med konungens el-
ler regeringens åsigter i ämnet, och att han
följaktligen aldrig af vördnad för högsta
maktens besluts; får af välvilja, och loyaute
afvika från sin öfvertygelse om det rätta och
sin ed såsom taxeringsman att efter bästa för-
stånd påföra hvarje skattskyldig den beskatt-
ning han bör vidkännas.
Hvad som i andra rummet måste anses sär-
deles anmärkningsvärdt är, att hr grefve Snoil-
sky, såsom sjelf ledamot af landets högsta
domarekår, ansett det vara lämpligt och till-
ständigt att till de personer som skola fatta
beslut angående någon hans angelägenhet
kringsända enskilda promemorior eller cirku-
lärer, med uppmaningar och förmaningar att
de — åtminstone beträffande taxeringen af
hr grefvens ezendom — måtte handla såsom
välvillige och loyala medborgare,. Vi hade
åtminstone föreställt oss, att en så hög do-
mare bort hafva det begrepp om form —
att ej säga anmständighet — att så beskaffade
enskilda påstötningar uteblifvit, och att om
hr grefven, till skydd för sin rätt och för att
undvika en utgift af summa 13. rdr årligen
(utgörande bevillningen på det taxeringsvärde
utöfver 28,000 rdr, hvaröfver hr grefven så
högljudt beklagar sig), ansett det vara nödigt
att lemna taxeringskomiten några särskilda
upplysningar, sådant bort ske uti en till taxe-
ringskomitåa ställd, offentligen ingifsen skrift.
Eller hur skulle hr justitierådet bzdömma den
part som, i stället ait till vederbörande ex-
pedition ingifva sina påminnelser, afläte en-
skilda cirkulärer till högsta domstolens leda-
möter, deruti han, i en ton af förebråelse öf-
ver förut fattade beslut, likasom pockade på
en ändring i åsigter hos den beslutande myn-
digheten?
CMan har nyligen omtalat, att hr justitierå-
det Snoilsky varit erbjuden att emottaga pre-
sidentsembetet i Göta hofrätt men af ekono-
miska skäl undanbedt sig detta. förtroende.
Vi förmoda likväl att om det ofvan omför-
mälda famösa cirkuläret kunnat vara dessför-
innan kändt, ett sådant erbjudande uteblifvit,
om ej för den underdåniga vördnaden för
högsta makten samt de välvilliga, och lo-