blaue, och två nya ångare stötte till de öfriga.
Om Stockholms Folkskole-
. A
väsen. ()
s V.
Vi lemna tills vidare å sido den ekonomi
ska och financiella delen af- frågan, hvaror
man äfvenledes finner en noggrann och upp
lysande framställning uti komiterades betän
kande, för att omsider närmare redogöra fö
innehållet af de förslag till ordnande af Stock
holms folkskoleväsen, hvarmed det förtjenst
fulla utlåtandet slutar. Innan vi det göra
vilja vi likväl först lägga under allmänheten
gon den summariska öfversigt af bristern
uti vårt nuvarande folkskoleväsen, som komi
terade sjelfva meddelat såsom en slags reka
pitulation af deras uti betänkandet nedlagd
och ur officiella handlingar hämtade iaktta
gelser.
Komiterade erinra dervid med rätta, at
då i allmänhet en stor stad och synnerliger
en hufvudstad, i fråga om skolväsendets ord
nande, alltid har många afgjorda företräder
framför landsbygden, i det man i staden mec
mycken sannolikhet kan påräkna skickligare
lärare, insigtsfullare skolstyrelse och särskil
mera kännedom af de framsteg, som i under.
visningsväsendet göras inom och utom fäder-
neslandet, vidare större tillgångar för anskaf-
fande af tjenliga :skolhus :och nödig undervis.
ningsmateriel samt långt mindre svårighet at
befordra en ordentlig skolgång, än uti en gles
bebodd landsbygd o.s. v., så borde man med
skäl äfven kunna vänta, att en sådan stads
skolväsende icke blott håller jemna skridt med
landsorternas, utan äfven är af beskaffenhet
satt kunna tjena det senare till föresyn. At:
Stockholm icke i detta afseende höfdar sit!
tillbörliga företräde, framlyser af hela komi-
terades berättelse, ehuru. de Teke uttryckliger
uttalat detta påstående. Men en sådan slut-
sats är omöjlig att afvisa, när man af denna
berättelse, på grund af de för år 1852 till
komiterade inkomne upplysningarne, erfar:
Att hvåd skolgäng i allmänhet beträffar, så är pro-
portionen af skolbarn i förhällande till hela folkmäng-
den betydligt ofördelaktigare i Stockbolm än till och
med i flere rikets stift, för att icke tala om länder,
der folkundervisningen är mer utvecklad än i värt få
dernesland.
Att i sjelfva verket, i medeltal, endast omkring 50
proe. af samtlige barn i äldera 7—14 år, som lämp-
ligen torde kunna anses såsom skolålder, gå i vare
sig högre eller lägre dagskolor(); och att ehuro
Jenna siffra mycket varierar för de särskilta ålders-
åren, den likväl för iotet år gär till högre än obe-
tydligt öfver 60 procent.
Att detta emellertid endast har afseende på de i
sko lmatriklarne inskrifne lärjupgarnes antal, men att
om nan gör afdrag för antalet af de i medeltal från
varande, så kan man icke antaga mer än högst om-
kriog 40 proc. såsom de der verkligen hvarje dag
begagna v ndervisningen.
Att uti ovanstående beräkningar afseende gjorts å
alla i hufvuastaden befintliga skolor för barn i skol-
åldern, bäde uffentliga och på donationer eller för-
samlisgars eller enskiltes stiftelser och bidrag grun
dade, sä att i sjulfva verket till och med öfver 500
flere skolbarn blit.vit upptagne än som: uppgifvits i
senaste officiella berättelser; under det endast pri-
vatskolor af mera tilhällig beskaffenhet nteslutits.
Att om man äfven inberäknar lärjungarne uti dessa
sistvämda skolor, så vppkommer likväl ett antal af
2468 barn i den sagda skolåldern, som antingen blott
undervisats i bemmen eller ock saknat undervisning.
Att, slutligen, om man äfven inberäkoar deras an-
tal, hvilka uppgifvits säsom undervisade i hemmen,
så återstär likväl ett antal af 1701 barn inom skol-
åldern, hvilka icke erhällit någon undervisning i dag-
skola.
Att förhållandet föga förändras, om man äfven in-
beräknar lärjungarne i söndags- och aftonskolorna,
enär desse lärjungar till -blott en ganska ringa del
äro under 14 år gamla. :
Att, emellertid, enligt hvad af folkskolestyrelserna
sjelfva vppgifvits, dels ibga ätgärder blifvit vidtagne
ll befordrande af en ordentligare skolgäng, dels de
om vidtagits, efter hvad man kunnat sluta, varit
ga verksamma; under det från en församling an-
, ts, såsom ursäkt för den försummade skolgängen,
tt i ettigdom och brist på kläder dertill varit vällan-
o, hvilket strider emot folkskolestadgans tydliga före-
crift, att intet barn må af fattigåom vara hindradt
än skolåog, utan, om så behöfves, på fattigvår-
ens bekostnad för ses med nödiga kläder.
Att uadervisningen i YST är axdan, At an
a i in Pråj , ja ännu flera är
en lärjungar, som till. knappt hiona utölver det i
ti en och samma skola, E j
ollagen bestämda minimi Så att t. ex. ända till
års vistande i skolan syne Y öfverhufsud erfordras
Il och med för att börja. lärå nägot af. fäderneslan-
ets geografi och historia, o. 5. v., .. .
Att lärarnes antal är så otillräch !gt, att i medel-
1 endast 1 lärare kommer på 86 Ia jungar; hvilken
roportion är vida ofördelaktigare än .6R Som 1 mer
sltal eger rum för landsbygden i riket.
Att det begagnade undersisningssättet
ke är nu mera att anse såsom det äna
ste.
Att undervisningsmaterielen är i allmänhet Sanska
ullständig och bristfällig; så att glober, kart. Im:
. dels alld-ies saknas, dels finnas i otillräcklig LYyCc-
mhet eller af mindre tjenlighet beskaftenhet.
Att skolhusen äfvenledes äro, i afseende på utrym-
e, allt för inskränkta och till sin inredning m. m. i
Imäntet olämpliga, till stört: mehn för så väl lär-
ingarnes kroppsliga helsa, som för arbetet och ord-
ingen i skolan.
Att till följd af brist på samband mellan de sär-
ilta folkskolestyrelserna, bland flera andra olägen
ster, Afven stor olikbet i afseende på i folkskolorna
gagnade läroböcker härflyter, till desto större mehn
r undervisningen, som lärjungarne tidt och ofta
ytta från skola till skola.
) Se Aftonbladet n:r 123, 127, 129 och 131.
TM ET ER EP TT. FR FYN
i flere delar
VN nli-