HA VUKIV LI, den I Juni.
Utrikes Korrespondens-artikel.
(Från Aftonbladets korrespoadent.)
Paris den 4 Juni.
4 Näst efter den Högste sjelf, hvars tålamod
är oändligt, emedan han är evig, låter ej gerna
något tåligare väsende tänka sig än det öster-
riksska kabinettet, och jag påstär att de, som
sökt eller ännu söka den filosofiska stenen el-
ler qvadratura circuli medelst approximerande
decimaler, äro ytterst otåligt folk i jemförelse
med detta kabinett. .
Hvem skulle ej tappat modet och förstum-
mats vid det språk som Rysslands represen-
tanter förde på Wienerkonferensen, eller blifvit
alldeles ursinnig öfver de anspråk det der
framställde? Nå väl! Österrikiska kabinettets
lugn är deraf ej det minsta :stördt; man ser
detta kabinett helt lugnt uppdraga ur sin ficka
ett fredsförslag, som är så skickligt uppgjordt
att det slår dunst i ögonen på vår utrikesmi-
nister och, om man får tro de tyska tidnin-
garne, på lord John Russell sjelf.
Emellertid se ej Frankrikes och Englands
styrelser den österrikiska improvisationen med
samma öga som deras ambassadörer i början
tyckas ha gjort och förklara den oantaglig.
För ögonblicket är österrikiska kabinettets
diplomati utan tvifvel uttömd. — Alldeles icke.
Det har nya förslag att göra eller, om ni hel-
dre vill, nya förklaringar af de redan gjorda
förslagen.
Se der ett kabinett som aldrig kommer i
förlägenhet! Men huru härmed än må förhålla
sig, alla nya förslag eller förklaringar, fram-
ställda till de allierade, ha - hittills strandat.
Skola viy efter att ha sett österrikiska styrel-
sen så länge lysa med sina illusioner, ändt-
ligen. em gång se dess svärd blixtra ur skidan?
ej.
Men Österrike är då ingenting annat än. en
medlare mellan vestmakterna och Ryssland?
Nej. Österrike är ej blott medlare; det
har i sina cirkulärer till sina beskickningar
vid de tyska hofven vältaligt bevisat det. -Be-
viset; säger det, att jag ej är blott medlare,
ligger deruti, att jag tagit initiativet rörande
beskaffenheten af de eftergifter och garantier
som böra fordras af Ryssland, hvilket tiilräck-
ligt visar, att:jag ej anknutit några förbindel-
ser med det ryska kabinettet.
— Godt och: väl; Men hvad är ni då?
— oe är — söger Österrike — en bundsför-
vandt tilt Frankrike och England. Men se
här hvari skilnaden ligger: Jag är öfverens
med dessa makter rörande grunden (ratio),
men jag har olika åsigter rörande sättet (modus).
Nu kan ej casus dbelli existera för mig förr än
jag, redan öfverens med mina allierade i af-
seende på ratio, äfven blir det i afseende på
modus. Men detta är ännu ej fallet. Jag har
derföre bibehållit öch bibehåller ännu mitt fria
val hvad deltagandet i kriget beträffar. I min
tanke har handlingens ögonblick ännu icke
kommit.
Som man ser uppgår det österrikiska kabi-
nettets lärdom mot dess tålamod, och en hvar
måste erkänna att modus har sin lilla förtju-
sande beqvämlighet för hvarje makt som vill
afvakta händelserna.
Med ett ord, man måste taga kabinetterna
sådana de äro och nöja sig med ratio, under
afvaktan att det skall behaga modus att foga
sig derefter.
Det är också det steg, hvartill Englands
och Frankrikes styrelser synas ha resignerat
sig, i betraktande af de hinder som Preussen
lägger i Österrikes väg och utan tvifvel äfven
j betraktande af omöjligheten att gå till väga
å annat sätt utan att väcka och lösgöra na-
tionaliteterna och demokratien, mäktiga men
fruktansvärda medel, hvilka för öfrigt vår
kejserliga styrelse på ett alltför betecknande
sätt öfvergifvit, för att den skulle kunna an-
vända dem utan att se dem riktas mot sig
sjelf. Förstörda vapen duga till ingenting.
Det är denna Frankrikes och Englands re-
signation att nöja sig med en så till sägandes
blott moralisk allians med Österrike, som är
ögonblickets mest utmärkande drag; och detta
drag framstår såväl ur de engelska ministrar-
nes tal som ur vår nya utrikesministers cir-
kulär och alla diplomatiska akter och tidnings-
artiklar:
frVi befinna oss nu; i förhållande till den di-
lomatiska scenen, i samma läge som åskå-
are, hvilka deras aflägsna plats ej tillåter
att tydligt uppfatta hvad aktörerna säga, men
som mycket väl se deras attityder.
Lägg Wienerprotokollen, Nesselrodes cir-
kulär, de engelska ministrarnes tal och Wa-
jewskis cirkulär tillsammans i en hög; om-
rör blandningen med några artiklar ur de
tyska eller andra tidningar; uppvärm så allt-
sammans vid en analytisk eld, tillräckligt
stark att bringa det i kokning, och ni skall
få följande resultat, som är fullt tillfreds-
ställande genom sin lysande — enkelhet:
1:o Ryssland samtycker till inskränkningen
af sin makt i Svarta hafvet på det vilkor att
denna inskränkning ej kommer att ega rum.
2:0 Österrike är för närvarande vår bunds-
förvandt, med det förbehåll att endast behöfva
vara det när det öfverensstämmer med dess
intresse.
Det är utan tvifvel vid skenet af detta
dubbla ljut; som Constitutionnel, hvars ögon
stundom äro ovanligt skarpsynta, upptäcker
den stora sanning som den i nittgårdsgs-
nummer proklamerar, att Frankrike och Eng-
land i sjelfva verket blott ha en sak att göra,
och den är — ätt besegra Ryssland.
En fråga framställd till folk: med hufvud är
som bekant redan till hälften Jöst, och det vill