endet . emellan- de styrande och styrda utgöi
alla fria samhällena lifsprincip. Härigenom
är ock på satta gång det påstående veder-
lagdt, som uttryckes i den. banala frasen, att
det ministeriella, det. parlamentariska (hvar-
före icke rent: ut all politisk frihet?) ej är
annat än en engelsk modeartikel. Saken är
emellertid. helt-enkelt den, att. i Sverge lika-
som i England en genom: natur och folklynne
närd och fostrad, i urgamla demokratiska in-
stitutioner lefvande, af det isolerade läget skyd-
dad frihet af ålder varit rådande; att vidare,
då de båda nämda folken icke blott ega ett
gemensamt ursprung utan ock i sin utveck-
lingsgång förete flere likheter, exemplet af
det ena, i sina sträfvanden lyckosammare, i
framätskridandet längre hunna folket icke bör
försmås till efterföljd af det andra beslägtade,
i politisk riktning samstammiga, ehuru det i
följd af olycksbringande förhållanden kommit
efter på sekellångt afstånd. Att emellertid
allenastyrandet hos oss under det nya stats-
skicket icke stannat vid teoretiska afhandlin-
gar, utan ock i praxis gifvit sig på ett gan-
ska märkbart sätt tillkänna, lärer ej vara obe-
kant för dem som med någon uppmärksam-
het följt med sin tid, lika litet som de ömse-
sidiga. farhågor, misstroenden och praktiker,
som blifvit en följd af denna praxis. Emot
detta mångskiftande onda gifves enligt vår
tanke blott ett enda botemedel: ett sansadt,
värdigt begagnande af alla de medel som stå
nationen till buds; ett från kitslighet och kry-
peri lika fritt, manligt och offentligt uttalande
af hvad som ligger folket på hjertat, och hvil-
ket sålunda uttaladt icke kan förfela att göra
sin verkan på en konung, hvars rättigheter
ha samma åratal som vår tryckfrihet, och
hvars intressen icke kunna vara andra än fol-
kets, detta folk, som fritt valt och fritt följt
hans ur folkets sköte utgångne fader. Emot
det öfverhandtagande onda, som ligger uti
ett ensidigt centralisationssystem, ett byråkra-
tiskt mandatinvälde, gifves åter intet annat
medel än ett återupptagande af de till sin
grund urgamla, till sin anda folkenliga sven-
ska former, dem förenämde osvenska välde
så länge lyckats undanskjuta: vi mena en
fosterländsk kommunal- och landskapsstyrelse,
tillika den säkraste utväg för beredandet af
en verklig i längden beståndande representa-
tionsreform.
a