delse omstandigheterna gjorde det för 0. M.
Konungen oundgängligen nödigt att frampå
sommaren sammankalla Rikets Ständer tll
urtima riksdag, hvar i sin ort noga tillse och
med allt sitt inflytande. verka derhän, att riks-
dagsmannavalen i borgare- och bondestånder
utfölle annorlunda än förra gången, så at
regeringen i dessa stånd måtte kunna påräkna,
om ej enhällighet, åtminstone en afgjord och
imponerande majoritet. Såsom skäl för åläg-
gandet att utöfva en sådan vaksamhet skull:
hafva uppgifvits, att regeringen under förr:
riksdagen, genom vederbörandes förseumlighe!
vid valen till ombud för de oprivilegierade
stånden, blifvit besvärad med en mängd miss-
hagliga folkrepresentanter, gom opponerade
sig mot Kongl. Maj:ts nådiga propositione;
och med en besvärlig envishet yrkade på iakt-
tagande af de omständligare lagliga formerne
just i sådana frågor der m-n räknat på obe
tingadt, genom acklamation uttryckt bifall.
med uteslutande af all diskussion och der-
med följande omröstning, äfvensom att rege-
ringen hade hvilande på ständernas bord för-
slag till betydande grundlagsförändringar, vic
hvilkas genomdrifvande hon fästade den all
dra största vigt, men hvilkas antagande inon
alla fyra stånden man icke kunde hoppas.
så vida ej genom vederbörlig uppmärksamhe:
valen till representanter i borgare- och bonde-
stånden fölle på sådana personer, hvilka i all;
kongl. propositioner visste att vörda lands-
fadrens vishet och getnom sitt ord och si
röst vore redebogna att vid alla tillfällen un-
derstödja hans landsfaderliga afsigter.
I hvad omfång och ordalag någon sådan vink
skulle varit de höge förtroendeembetsmän-
nen gifven, kan naturligtvis icke med visshet
afgöras. Det säkra är emellertid att sa-
ken här varit föremål för en liflig uppmärk-
samhet, och att från olika håll sammanstäm-
mande uppgifter gjorts i afseende på det hög:
förtroendet. Såsom stöd för verkligheten dera
har man erinrat om det för ingen del dold:
eller dämpade misshaget, som vid mer än ett
tillfälle funnit uttryck, öfver valkollegier, hvilk-
låtit sig representeras af oppositionsmän, oci
isynnerhet öfver en af våra vestra provinser,
hvarifrån tvenne ombud i borgareståndet glöm!
sig ända derhän att äfven för anslagsfrågorna
fordra en strängt grundlagsenlig behandling
Det. är äfvenledes bekant huru inom samma
provins en viss auktoritet, efter att förut hafva
8å godt den kunnat sökt uppskrämma ortens
invånare för olägenheterna af de misshagliga
representanterna, låtit det vara sig angeläget
att efter bästa förmåga söka afstyra hvarje of-
fentlig yttring af bifall eller välvilja mot dessa
efter riksdagens slut återvändande represen-
tanter å deras bommavarande komitenters si-
da; — många andra dylika exempel att för-
tiga. Det har äfven varit erinradt derom, att
de hvilande propositionerna till grundlagsför-
ändring ligga H. M. Konungen personligen
på det närmaste om hjertat, så väl den som
rörer kompetensen för prinsarne af hans dy
nasti att under vissa förhållanden tillträda re-
geringen, som den hvilken afser att utesluta
tryckfrihetsförordningen ur kretsen af rikets
grundlagar och med undantag af en definition
förvisa densamma till. den allmänna lagens
lättföränderliga område. Det är alltför väl
bekant, att denna fråga ej är ny, att tvertom
H. M. Konungen ansett det såsom en af de
förnämsta uppgifterna för sin regering att i
detta förhållande åstadkomma någon ändring,
att förslag till förändrad tryckfrihetslag varit
afsedt att framställas vid en föregående riks-
dag och att det endast strandade på dåvarande
statsrådet, numera justitierådet Giinthers all-
varliga och orubbliga motstånd. Man har af
allt detta trott sig rimligtvis kunna sluta, att
den närvarande justitie-statsministern, grefve
Sparre, icke har någon annan förtjenst af den
nu - hvilande tryckfrihetspropositionen än de
särdeles massiva redaktionsfelen, och en hög-
vördig biskop svarade också vid förra riksdagen
någon af sina vänner, som frågade honom
huru han med sin röst kunnat förhjelpa en
med så grofva formfel behäftad proposition
till att blifva hvilande, helt okonstladt, att
han gjorde det endast och allenast såsom ett
uttryck af grannlagenhet mot H. M. Konun-
gen personligt, då han väl visste hvilket lifligt
intresse H. Maj:t tog i den meranämda pro:
positionen, och då det var hans säkra öfver-
tygelse att densamma i alla fall skulle kom-
ma att vid nästkommande riksdag definitift
förkastas.
För dessa tillbedjare af det allenastyrande
systemet, som till stöd för sina åsigter stän-
digt för på tungan den första raden — med
visligt förbigående naturligtvis utaf resten —
af 4 6 regeringsformen: Konungen eger att al-
lena styra riket — för dem kan väl ingenting
vara naturligare än att, då till riket hörer
riksdagen, genom tillämpningen af en bekant
retorisk figur gifva paragrafen den tolkningen
att konungen eger att allena styra — riksdagen.
Vårt statsskicks historia är full af exempel
på en sådan styrelse, och skulle äfven re-
enten sjelf underlåta att omedelbarligen utöfva
denna bestämmande inflytelse på riksdagen,
så felag det aldrig personer som söka utöfva
den i hans intresse. Ett exempel derpå är
det allmänt kända, särdeles lifliga deltagande
hvarmed tronföljaren vid sistlidne riksdag
omfattade elektors- och utskottsvalen, åtmin-
stone i borgarståndet. Än vidare utöfvades
detta inflytande på ett slående sätt under hela
riksdagens lopp af en del representanter sjelfva,
som, under det käckaste klander af rådgifvarne,
för effektens skull, i hvarje anslagsfråga skyn-
dade att hembära ett underdånigt förtroende-
votum åt H. M. Konungen personligen. Sam-
ma inflytande skall äfven i händelse af en ur-
tima riksdag söka göra sig gällande på nytt,
men i en ojemförligt högre grad, i samma mån
som de yttre händelserna då närmare ingripa i
våra egna förhållanden. Hvarje bemödande
att få frågorna i lugn och i vanlig ordning
öfvervägda skall då förkättras såsom opposi-
tionslusta, partisinne och ofosterländskhet, och
man skall sannolikt ej försumma att predika
ee JL Af tt mifen ramaringan an SÅ
VN NDTTS)S)!S Si) i —
mm es
- -
mon MM et OA RN vv FÅ FR AA KR Kr KR KR Yr DA KR jr AR Br AA fär rg äg Jr Jr JA Jr fr Vt br Jä JA OR Br KA VM FR
NN mm As eh RAR tt mA KK AR PR RP AR RY ct vt 2 AE KR RA BR PR VR NA PA Vt MA CR PA PR PA
Na — MM AA