ritetens förtryck. Man kan ledsna till och med vid en mindre sargig argumentation. Det är menskligt. Brefskrifvaren häpnar slutligen öfver pressens makt, som denna gång skall hafva bestått i satt hindra sakens allvarliga pröfning, att dölja de kinkiga sidorna. En vanlig menniska skulle skämmas någon smula för att yttra en så kolossal osanning; men från detta håll kunde man ej vänta någon sådan sinnesrörelse. Det är visst folk som förlorat förmågan att rodna.