let tal, som icke alls vidrörde den yttre politiken, utan blott i förbigående beklagade att de svåra politiska förvecklingarne ännu icke erhållit en fredlig lösning. Konungen insjuknade den 1 Maj i en temligen häftig intermittent feber. Den 1 och 3 voro feberanfallen ganska svåra; den 2 och 4 var konungen deremot feberfri och lugn. De sednaste bulletinerna öfver konungens befinnande har följande lydelse: Charlottenburg d. 6 Maj. H. M. Konungen har i går icke haft någon feber och är äfven i dag på morgonen feberfri. — Den 7 Maj. H. M. Konungens befinnande är sädant man kan önska. Till i dag på morgonen har intet tecken sports till förnyadt feberanfall. ÖSTERRIKE. Riza Bey, hvilken såsom turkiskt ombud deltog i konferenserna, har lemnat Wien. Från Wien skrifves den 5 Maj till Börsenhalle: Ju närmare man kommer den afgörande stunden, desto klarare utvecklar sig situationen för våra ögon. -Wienerkabinettets sista kamp för fredens bibehållande har framträdt i sin hela kraft och häraf kommer det att konferenser åter skola ega rum i nästa vecka. Grefve Buol har för vestmakterna framlagt nya ryska förslag, och man väntar engelska och franska kabinetternas svari morgon eller öfvermorgon. Man kan sålunda vänta en konferens tisdagen den 8, och det beror af den, om Österrikes ultimatum skall afgå till Petersburg., Ostd. Post. anmärker vid de förklaringar lord Clarendon afgifvit i engelska öfverhuset, att nya ryska propositioner, som Österrike understödt, voro under öfverläggning, följande: Efter det i den sednaste så kallade 14:de konferenssammankomsten Rysslands förslag att återställa status quo ante i Svarta hafvet (med en obetydlig modifikation som det förstås) blifvit af de allierade makterna afböjdt och man å ryska sidan såg att Österrike tog lika så bestämd del i detta afböjande som de allierade, uppträdde furst Gortschakoff några dagar sednare med ett nytt förslag i utrikesministeren; hvilket dock grefve Buol ansåg vara olämpligt för en konferenssammankomst och derföre meddelade direkte åt kabinetterna i London och Paris. Detta förslag utgick från ryska sidan och icke från den österrikiska. Österrrike har hvarkan uppgjort detsamma eller adopterat det. Det har blott såsom den makt bland de allierade, hvilken ännu står i omedelbar diplomatisk beröring med Ryssland emottagit det för att med sina allierade rådpläga derom; hvarken mer eller mindre. Så mycket man erfar rörande detta förslag, skall det bibehålla principen af Dardanellernas spärrande, lemna ryska flottan i status quo ante, men med medgifvande att denna icke skulle ökas, och att i trots af grundsatsen om Dardanellernas spärrning det skulle vara vestmakterna tillåtet att, tills denna angelägenhet blefve fullkomligt ordnad, underhålla ett antal krigsskepp i Svarta hafvet; dock skall detta antal blott uppgå till halfva antalet af de ryska krigsskeppen. För noggrannheten af dessa uppgifter vilja vi ej gå i borgen ; emellertid äro de dock af ungefär samma beskaffenhet som det förslag, hvilket nu är föremål för underhandling. NH Engelska torybladet Press påstår att Österrike fordrar af de allierade antagandet af ett ryskt motförslag, enligt hvilket vestmakterna zkulle få rätt att hålla ett visst antal krigsskepp i Svarta hafvet, och att Österrike skall ha förklarat, att det kommer att betrakta ett afslag från vestmakternas sida så som hade Österrike derigenom blifvit frigjordt från sina ingångna förpligtelser. Det tillägges, att) Frankrike redan skall ha antagit detta motförslag. SPANIEN. Under den 30 April berättas från Madrid, att påfliga nuntien protesterat mot den af cortes beslutade försäljningen af kyrkogodsen. Drottningen har sanktionerat lagen om kyrkogodsens försäljning. Det lärer mött icke ringa svårighet att utverka denna sanktion, emedan presterskapet satt alla krafter i rörelse för att verka på drottningens samvete och dymedelst afskräcka henne från att gifva sitt bifall till den ifrågavarande åtgärden. Först sedan Espartero och hela ministeren begifvit sig till Aranjuez och hotat nedlägga sina embeten, gaf drottningen vika. ITALIEN. Från Turin erfar man att anledningen till den på telegrafväg omförmälda ministerkrisen verkligen varit det motstånd som i senaten mött regeringens förslag om upphäfvandet af en del kloster. Men sedan det icke lyckats general Durando att bringa till stånd en ny liberal, eller grefve Revel en Konservativ minister, så uppdrog konungen ånyo ärendenas ledning åt de afgångna ministrarne. Med eanledning deraf skulle en ny diskussion om klosterlagen börja i senaten. Under de dagar krisen varade förekommo Turin flera folkdemonstrationer för den Cavourska ministeren och emot klostren och presterna. Vid ett tillfälle framträdde Cavour jemte ett par andra ministrar och talade till hopen, hvilket föranledde motpartiet att beskylla ministrarne att stå i komplott med anförarne för demonstrationen. Myndigheterna ha väl sökt afstyra förnyandet af dessa uppträden, men så ofta tillfälle erbjuder sig gifver befolkningen sin sinnesstämning tillkänna. provinserna lärer det deremot lyckats presterskapet att fanatisera folket, så att mycken jäsning på några ställen var rådande: i TURKIET. Med det till Marseille den 5 dennes komna ;Sinai ha ingått underrättelser från Konstantiopel af den 26 April. I Donaufurstendömena intogo österrikarne positioner längs Pruth; emellertid befunno sig ännu 35,000 österrikare och 4000 turkar i Bucharest. N ua SArdotttar ha köntae I KaÄAnetantinnanel