Berlin d. 30 April.
Den ledighet som Preussens isolering ger
åt de ministeriella korrespondenterna använda
de till behandling af diplomatiens chronique
scandaleuse. För någon tid sedan utkom i
Hildesheim i Hannover en broschyr af hr Jur-
gens, f. d. ledamot af nationalförsamlingen i
Frankfurt och f. d. redaktör af Hannovers
officiella tidning, hvilken broschyr har till
syfte att afslöja det mer eller mindre hem-
liga inflytande som preussiska regeringen ut-
öfvar på tidningarne. Denna skrift, som ge-
nast blef förbjuden i Preussen, har icke gjort
synnerligt stor effekt. Hr Jurgens förebrår
der Preussen dess alltför stora ärelystnad och
dess önskan att beherrska opinionen i Tysk-
land, under afvaktan af rätta tiden att kunna
göra gällande det materiella öfverväldet. Men
detta är ingen träffande förebråelse i det libe-
rala partiets ögon, som fastmera anklagar
preussiska regeringen för dess svaghet, dess
passivitet, dess bristande vilja och kraft att
sätta sig i spetsen för de reformerande ide-
erna och eröfra Tyskland genom initiativet i
framåtskridande, upplysning och konstitutio-
nel frihet.
Äfven deri är hr Jurgens broschyr föga öf-
verensstämmande med ögonblickets kraf och
förhållanden att han framför allt anfaller den
fordna direktören för den preussiska officiella
pressen, n. v. generalkonsuln i Köpenhamn, som
helt och hållet dragit sig tillbaka från politiken.
Herr Jurgens har synbarligen icke varit un-
derrättad om den nuvarande opinionsbyråns i
Berlin verksamhet, hvarom mycket skulle vara
att orda. För att göra något intryck borde
en sådan pamflett ha varit skrifven af någon
liberal preussare som varit hemma i ämnet
och kunnat behandla det ur verkligt nationel
och vesterländsk än österrikisk synpunkt. I
allmänhet kan man säga, att Österrikes an-
hängare bedraga sig, om de tro att opinionen
i Tyskland är vunnen för Österrikes öfver-
välde. Kabinettet i Wien har under den ori-
entaliska krisen genom sin mera raska och
värdiga hållning förvärfvat sig någon popula-
ritet. Men det är säkert att det nordliga ra-
tionalistiska och liberala Tyskland icke derför
har gifvit sig åt Österrike, som oaktadt sin
allians med Frankrike visst icke vill veta nå-
gonting af franska, icke en gång bonapartisti-
ska ider. För öfrigt har Österrike hittills
icke lemnat någonting annat än löften. Nu
kommer pröfningens stund, då den vexel, som
det antiryska Europa så länge presenterat och
som Österrike högtidligen accepterat, måst.
honorerass
Ehuru sålunda herr Jurgens ofvannämda
broschyr förfelat sitt mål, så ha likväl några
yttranden i densamma i hög grad förtörnat de
officiella och balfofficiella preussiska korre-
spondenterna, som en talare i andra kamma-
ren nyligen kallade de af hemliga fonderna
betalta claqueurer, som skola beprisa och för-
gylla regeringens politik., De ha hotat att
offentliggöra vissa bref till f. d. ös errikiska
ministern i Berlin numera förbundsdagspresi-
denten hr v. Prokesch från åtskilliga journa-
lister och hvilka skulle vittna om de förhål-
landen i hvilka de stode till honom.
För att förklara åtkomsten af dessa bref
ha de officiella korrespondenterna berättat föl-
jande polishistoriett.
Då hr v. Prokesch lemnade Berlin sålde
han sina möbler på auktion. En chiffonier
med lönnlådor, i hvilka herr v. Prokesch hade
glömt några papper, föll genom inrop i in-
diskreta händer (d. v. s. de blefvo öfserlem-
nade åt polisen.) Se der de smakliga upp-
täckter som sysselsätta de halfofficiela penn-
fäktarne i det ögonblick då konferensen blif-
vit upplöst och Europa väntar på Österrikes:
jacta est alea!
Sedan denna affär en gång kommit på ta-
peten har jag sökt skaffa mig reda på huru
det verkligen förhåller sig med denna chif-
fonier och dessa funna papper. Jag kan icke
påstå att hvad jag här meddelar är fullt ga-
ranterad sanning, men det är åtminstone hvad
man i det afseendet tror och har sig bekant
inom vår diplomati.
FiHerr v. Prokesch har verkligen skrifvit så-
som en vanlig journalistisk medarbetare i
några oppositionstidningar. Preussiska rege-
ringen har i hans skrifbord kommit öfver
handskrifna tidningsartiklar. Herrv. Prokesch
var vid den tiden föga omtyckt vid preussi-
ska hofvet. Man hade icke glömt den ställ-
ning han intog i November 1850 vid preussi-
ska unionens fall, hvartill han af alla krafter
hade bidragit. Herr Arnim fick uppdrag att
klaga för grefve Buol och begära hr v. Pro-
keschs rappellerande, anförande såsom motiv
till denna begäran, att hr v. Prokesch gjorde
personlig opposition mot preussiska regeringen
och förnedrade sig ända derhän att skrifva i
de liberala tidningarne. Då grefve Buol icke
kunde sätta tro till denna anklagelse, fram-
lade man för honom de omnämda manuskrip-
terna. Herr v. Prokeschs återkallande blef
nu oundvikligt. Men huru stor blef icke det
officiella Preussens öfverraskning, då han snart
derefter erhöll presidiet i Frankfurt, hvarifrån
han nyligen kallades för att deltaga i Wiener-
konferenserna. För öfrigt är den nuvarande
österrikiska ministern i Berlin, grefve Ester-
hazy, ehuru ingen kunnat anklaga honom för
att skrifva i tidningarne, icke heller särdeles
behaglig för det officiella Preussen.
Inom politiken ingenting nytt. Underhand-
lingarne med vestmakterna äro, i motsats mot
hvad en officiös korrespondent från Berlin i
pJournal des Dåebatsi påstår, afbrutna eller
åtminstone suspenderade. Konstitutionsutskot-
tet har i förgår lagt ad acta Noeldeckens mo-
tion som ville öfverlemna åt det administra-
tiva godtycket att bestämma valdistrikterna.
Konkurslagen har i första kammaren blifvit
antagen, men med ett amendement som gör
det nödigt att åter låta den passera andra
kammaren.
Man tror att kamrarnes session kommer
att afslutas den 3 eller 5 Maj: E.
— I anledning af konferensernas afbrott och
ge närmaste utsigterna för krigets fortsättande