Rebeckax, sade den gamle prosten, bed henne åtminstone gifva sig ro tills i morgon. Solen dalar snart — hon kommer ej dit förr än i natt.o Prostinnan skyndade ut och ropade henne tillbaka; — pastorskan vände hufvudet och såg på prostinnan; vinkande med handen, fortsatte hon sin gång. XIV. Mellan Bomarsund 1808 och 1854 framstår samma skilnad som mellan den åldriga modren och den unga dottern; en kal bergsträcka genomströk nejden hvarest här och der några bondgårdar lågo kringströdda. Flera ryssar hade Här sammanträffat, och ehuru enligt Arens order alla båtar aflägsnats från stranden, hade ryssarne dock dock lyckats att under vattnet invid land uppticka en förfallen ekstock ur hvilken de utöste vattnet och rodde sedan med densamma öfver till Prestö. Då de dit anlände funno de alla hus öde och tomma; de förskräckta åboerna hade flytt till Mikelsö. Detta tilldrog sig på morgonen lördagen den 7 Maj. Nu verkställdes allmän plundring; sedan de på bästa sätt förplägat sig och tagit allt hvad de kunnat öfverkomma, nedrefvos alla sjöbodar; timret af de sednare begagnades till flottbryggor på hvilka de uppnådde den lilla öster om Prestön belägna ön Töftö. Äfven härifrån hade invånarne flyktat. Men genom den vidsträckta Grundsundafjärden, zom här vidtager, sågo sig med en onämnbar ångest, ryssarne ännu mera inspärrade än de varit på fasta Åland. Här tillbringade de hela dagen och äfven natten, vilrådiga huru. de i denna brydsamma belägenhet skulle förhålla sig. Ändtligen träffade de en gubbe; denne egde en båt som var uppdragen i en djnp dal på östra sidan af ön. Genom hotelser tvingade