Rebeckax, sade den gamle prosten, bed
henne åtminstone gifva sig ro tills i morgon.
Solen dalar snart — hon kommer ej dit förr
än i natt.o
Prostinnan skyndade ut och ropade henne
tillbaka; — pastorskan vände hufvudet och
såg på prostinnan; vinkande med handen,
fortsatte hon sin gång.
XIV.
Mellan Bomarsund 1808 och 1854 framstår
samma skilnad som mellan den åldriga mo-
dren och den unga dottern; en kal bergsträcka
genomströk nejden hvarest här och der nå-
gra bondgårdar lågo kringströdda.
Flera ryssar hade Här sammanträffat, och
ehuru enligt Arens order alla båtar af-
lägsnats från stranden, hade ryssarne dock
dock lyckats att under vattnet invid land upp-
ticka en förfallen ekstock ur hvilken de ut-
öste vattnet och rodde sedan med densamma
öfver till Prestö. Då de dit anlände funno
de alla hus öde och tomma; de förskräckta
åboerna hade flytt till Mikelsö. Detta till-
drog sig på morgonen lördagen den 7 Maj.
Nu verkställdes allmän plundring; sedan de på
bästa sätt förplägat sig och tagit allt hvad de
kunnat öfverkomma, nedrefvos alla sjöbodar;
timret af de sednare begagnades till flott-
bryggor på hvilka de uppnådde den lilla
öster om Prestön belägna ön Töftö. Äfven
härifrån hade invånarne flyktat. Men genom
den vidsträckta Grundsundafjärden, zom här
vidtager, sågo sig med en onämnbar ångest,
ryssarne ännu mera inspärrade än de varit på
fasta Åland. Här tillbringade de hela dagen
och äfven natten, vilrådiga huru. de i denna
brydsamma belägenhet skulle förhålla sig.
Ändtligen träffade de en gubbe; denne egde
en båt som var uppdragen i en djnp dal på
östra sidan af ön. Genom hotelser tvingade